T och Moa i mina gamla hoods. Foto: privat50 fantastiska kilometrar. 50 tuffa kilometrar. 50 varma och ömma kilometrar. Och så två fikaraster förstås. Tog med herrskapet på en sightseeing ute i förorten och lärde dem allt jag kan...
Kaffe och macka utanför MAX i Barkarby. Foto: privatNär det sedan är den där berömda Mia "GPS:en" som är ute så hittas ju inte spåren direkt. Efter att ha lämnat stan, sprungit en sväng i Hagaparken, fortstt via Edsviken, Silverdal, Kista och Järvafältet var det dags att leta efter dessa:
Oranga markeringar visar leden. Istället hittade vi den här:
What to choose? Höger eller vänster här?När vi väl hittade till Görväln och slottet passade salt-täckta Herngrenskan på att ta sig ett litet dopp. Svalkande och gott.
Efter maratondistansen började Moas knä gnälla lite och hon blev tystare och sprang långsammare. Hon blev stressad över att dra ner farten men jag bryr mig inte om fart när jag är ute efter distans. Jag hade två mål idag. 1. Springa 50 km. 2. Se till att Moa och T sprang 50 km. Mission accomplished.
Ja - inte var det jag direkt som såg till att de kom hit. De var deras egna pannben och lår som drog dem. Jag visade bara vägen och sög i mig sällskapet. T hoppade omkring som en ungtupp. Eller nej förexten - mer som ett rådjuskid. Otröttlig.
50 kilomter att lägga till i statistiken. En hel dag av berättelser och prat som berikat min själ. Ytterligare ett äventyr att mysa med.
6 kommentarer:
Heja Moa och T!
Härligt!!!
Otroligt häftigt. jag följer din blogg och du inspirerar mig. Mitt mål är marathon i farmtiden och genom att läsa om dig och många andra som springer så mycket får jag kraft och energi att springa.
Tack för en trevlig blogg.
Fredrika: Och du är urultramodern!
Louise: jappseluringen
Cattis: Tackar! Kul att kunna inspirera!
Mia - finner inte ord för upplevelsen igår och för att vi fick möjligheten att ultradebutera med dig! Tusen tack och megakram från skalman!
Härligt, kul med tillökning. Välkomna in i familjen Moa och T!
Skicka en kommentar