Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 27 juli 2010

Lev dina drömmar

Jag befinner mig på Västkusten, passerade Trollhättan på vägen hit och kom att tänka på en föreläsning som Rune Larsson körde för några år sedan.

Att göra det man vill, leva sina drömmar. Och är det någon som verkligen förverkligat sig själv och gjort det där som han hade i hjärtat/hjärnan/själen så är det väl Rune. Springa över Amerika, ro över Atlanten och allt det där. Funderingarna började på ett tak i Trollhättan där han inte ville spendera resten av sitt liv (om jag nu minns historien rätt).
För några år sedan drömde min dotter Elin om att kuna stå på händer eller huvud mot väggen här på landet. Hon var inte tillräckligt stark utan föll ihop. Snälla mamman sprang då iväg och hämta kameran istället för att hjälpa henne upp :) Jag ska kolla idag om hon lärde sig stå på huvudet... Foto: privat

Jag känner att jag lever mina drömmar just nu. Att jag är inne i ett bra flyt i livet och till freds med det mesta. Jag darrar och svettas inför GAX och njuter av de sista dagarna dit. Jag har ett jobb jag älskar, harmoni där det behövs och utmaningar som lockar. Här sitter jag på Västkusten med nära och kära - bara sonen saknas...

Sonen jobbar nämligen som Specialistläkare Allmänmedicin nu i sommar. Hehe - han avancerade rätt snabbt från att vara sommarvikarie i receptionen - och bara 19 år gammal genomför han nu lungtransplantationer. De fotograferar nämligen sin personal och hänger upp de fina bilderna på en vägg för att pateienterna ska känna igen personerna. Mycket trevligt. Fantastiskt kul att de hängde upp sonens foto under rubriken SPECIALISTLÄKARE ALLMÄNMEDICIN. Undrar om han kan köra en snabbtransplantation av nya ben efter halva GAX-distansen...

Jag vet inte om det är läkare han vill bli - men jag hoppas att han inte väntar med att leva sina drömmar - utan tar för sig av livet.

Är du inne i en bra fas i livet? Känner du att du har tid/ork/råd/lust/vågar göra det du drömmer?

9 kommentarer:

Träningsglädje sa...

haha, vilket avancemang!

Jonna sa...

Nä.. jag känner att jag inte kommer någonstans, att jag bara står på samma ställe och trampar vatten.. hmm.. men ska försöka ta tag i det från och med nu..

Fitnesscoachen sa...

Ja, jag har haft ett grymt flow hela våren faktiskt!! Det är så härligt, gäller bara att ta sig tid att njuta av det.

Unknown sa...

Livet går upp och ner - jag haft en rakstäcka ganska länge nu så det dröjer inte länge innan landskapet förändras. Det går inte att förhindra att landskapet förändras om du vill komma någonvart och den insikten bygger pannben.Det bara att ta emot vad som än kommer - såväl upp- som nedförsbackar.

anneliten sa...

Jag råkar vara gammal ledare i gymnastik - om din dotter fortfarande drömmer om att stå på händer ska jag nog kunna hjälpa henne ;-)

Ingmarie sa...

Både och. Rädsla och feghet (och ekonomi) hindrar mig att våga fullt ut det jag vill och drömmer om...Men kanske snart...:-) En del drömmar kanske med ska förbli just drömmar. Det är ju faktiskt härligt att drömma med !

Unknown sa...

Härligt!! Jag har bestämt mig för att helt och fullt leva mitt liv och uppfylla min dröm.

Fortsättning följer Peace Love och Löparskor!

Louise sa...

Våga göra det jag drömmer om? Både ja och nej. Jag hinner med en del, men inte allt. Tre barn i yngre tonåren tar en del tid, och jag tror att jag skulle ångra mig om jag lät andra drömmar inkräkta för mycket på familjelivet. Men jag hinner med en hel del, så jag är mer än nöjd. (Men ibland tänker jag att om några år, då även "minstingen" blir sisådär 15-16 år - då minsann ska jag springa o cykla o skida lite fler lopp! :))

MarathonMia sa...

Träningsglädje: Min mamma undrar om han inte kunde specialisera sig på skönhet och fixa till henne. Vi fnös. Rynkor är snyggt - rynkor är karaktär.

Jonna: Ibland måste man stanna upp och tänka på vad man vill - vad man hela tiden säger SEN till, sen är det dags att GÖRA, en liten sak i taget.

Fitnesscoachen: Jepps - det märks på din blogg! :)

Helene: Oh - lite inne på samma spår som jag varit de senaste åren - att känna och vara är en del av grejen... transporten är också härlig.

Anneliten: Elin blev alldeles lyrisk och tar tacksamt emot tips (jag skickade iväg henne att plocka hallon till min frukostgröt i all iver...)

Ingmarie: Att drömma är jättehärligt - för när vet man att man förverkligat dem - blir man någonsin "klar"*?

Jesper: Spännande!!!

Louise: Rätt var det är så släpper det - när barnen inte behöver dig på samma sätt och du släpper dem. Mina barn är nu 19 och 17... innan dess var det åka/hämta/lämna/träning/möten... och mat, tvätt, städ... dumt att ändra ett fungerande mönster liksom.