Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 26 juni 2008

Det känns precis som att födas!

Orden kommer från Stephan när han kränger på sig IF Linnéa-tröjan med smal halslinning.

Då kan jag säga att stegintervaller känns precis som att föda. Jag förlikar då själva intervallerna med värkar - de är lite jobbiga medan de håller på, men efteråt glömmer jag bort att det någonsin kändes.

Men nu tar vi det från början. Torsdag är ju den nya träningsdagen för IF Linnéa och dagen till ära hade jag lovat att visa en ny deltagare - Funrun- vägen till Klubblokalen. Hon stod tillsammans med Ultra-Fredrika vid entrén och väntade. Idag blev vi ett tiotal löpare, Helena var lite frånvarande och pillade på sin sprillans nya Garmin 405 (och jag känner så väl igen känslan av maktlöshet av att inte förstå sig på hela klockan och tekniken på en gång!).

Coach Allan kunde inte stanna och piska oss idag, och lämnade över det stora ansvaret att låsa klubblokalen till mig. En ära, eller en morot? För nu kan jag ju inte banga nästa veckas träning. Trots att jag är gift med en man i låsbranschen tog genomgången av Hur Man Låser Dörren lite för lång tid för de övriga så jag fick värma upp själv. Det var den segaste uppvärmingen ever! Pust, suck och stön. I vanliga fall trippar jag på busenkelt med snabba Karin och jiddrar hela tiden, men nu var jag helt själv och det kändes såååå tungt. Det var alltså coachlöst idag. Nisse hade Något Mycket Viktigt På Jobbet och kom inte idag heller. Hans träningsupplägg består i ett kvalitetspass i veckan och ett långpass på helgen. Passen avslutas med pizza. Han kanske redan hade kört veckans pass...?


Jag var inte lika rapp i intervallerna som förra veckan. Jag vet fem möjliga anledningar till detta:

1. Hade ingen snabb-Karin att ta rygg på (hare)

2. Svårt att springa fort i takt till Säckpipeblåsare

3. Ansvaret och den fysiska nyckeln till lokalen var för tungt

4. Jag var för lat och hade behövt Allans "Vad fan håller du på med!!?"
5. Det kom konstant fotbollar flygandes över löparbanan, trots att jag försökte slänga onda ögat mot ungdomarna.

Eller så var det helt enkelt inte en av mina toppdagar - men det innebär ju bara att jag MÅSTE GE JÄRNET NÄSTA GÅNG det är stegintervaller. Dock hoppas jag på backlöpning nästa vecka då det står snabbdistans på TSM-schemat. Så här blev i alla fall dagens tappra försök till spykänsla, som aldrig infann sig:
Om ni inte kan se tiderna så gör det inget, de är sämre än förra veckan. Men det är en engångsföreteelse. Jag lovar. Karin - jag dedikerar inte någon usel intervall till dig - däremot får du den underbara känslan av positiv gemenskap som IF Linnéa-träningarna ger - varsågod, det kan du behöva när du kör tusingar imorgon!
Bäst som vi sitter och stretchar anar vi en från Magda Gad utsänd spion. En ung, muskulös kille ligger nämligen och gör armhävningar med klapp. Det var inte direkt muikaliska eller underhållande klappar så jag blev inte så imponerad. Imponerad blev jag däremot av IF Linnéas Jessica och henns kompis Friskis-instruktören som skall spring Xtreme i Ursvik imorgon. En överjävlig backbana - men tjejerna ska ju springa Lidingöloppet så den träningen kommer nog väl till pass!

Det var allt för nu. Imorgon blir den enda träningen att öva på tålamod. Jag ska vara barnvakt - and I love it!

6 kommentarer:

Anonym sa...

det var en liten ruta... =)

det märks att du har rutin på stegintervallerna, jag var tok-koncentrerad på att springa rätt sträcka, du hann både springa och lyssna på säckpipor, kolla på magda-snubbar osv... =)

MarathonMia sa...

...jag fokuserade på att leverera jämna intervaller ;-) eller hur var det nu?

Helena sa...

Hehe de där j--la säckpiporna hjälpte ju inte till precis! De gav mig spykänsla i samma kurva varenda varv! Men du var duktig idag Mia, med tanke på det stora nyckelansvaret- och vi lämnade dig i sticket -FÖRLÅT! Jag skyller min "lämna-i-sticket-fason" på klockan;-D

Anonym sa...

*avis* På er härliga löpgemenskap, själv får jag nöja mig med myggor som sällskap...

Tycker förexten att dina intervaller ser bra ut (tog fram förstoringsglaset ;-)). Med fem så tungt vägande skäl får man räkna med lite sämre tider. De tar du revansch på nästa gång!

Karin sa...

Jag tar på mig en del av skulden till ditt tunga pass eftersom jag uteblev som sällskap/draghjälp/peppare. Fast just nu är jag inne i en motig träningsperiod så det hade nog inte hjälpt ;-)
Jämna intervaller, bra jobbat! Men säckpipeblåsare?! Stackars er, usch...
Nästa vecka ska jag vara med och leka, det lovar jag.

MarathonMia sa...

Helena: Om blåskillen med säckpipan är där nästa gång kör jag en intervall och mejar ner honom...

Bureborn: Revenge it is!

Karin: Det är nog meningen att det ska vara lite tungt och tråkigt ibland. Hur ska man annars kunna uppskatta topparna?