Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 1 juni 2008

Mitt Stockholm maraton - hur man återhämtar sig av en ångvältsöverkörning.

…två timmar innan start på Stockholm maraton blev jag alltså överkörd av en ångvält. På ångvälten stod det ”Du är den mest egoistiska människan i världen och du är äcklig”. Ångvälten sjöng dessa ord i mina öron… Jag ville försvara mig. Jag är snäll, jag är bra, jag duger som jag är! Sluta trycka ned mig i joggingskorna!

Det tog mig 10 minuter att återhämta fattningen och visa vem jag är. Jag är fy fan MarathonMia och jag ska kuta maran idag! Jag fixade i ordning mig (dusch, ögonbrybryns-nopp, insmörjning av vaselin all over) och drog iväg. Jag är stark, jag är fokuserad. Jag är omtyckt. Hela förmiddagen droppade det in ”Lycka till!-sms. Kom till ÖIP laddad och glad över att få springa med Catti (vi skulle hålla 3:45-som-slutmåls-tempo)

Lopppet
Jag och Catti tog oss upp mot startgrupp D. Vi hade ”sparat” oss för att få kissa på Bajamajorna uppe vid starten. Kön rörde sig knappt. Vi stod i kö i över 20 minuter utan att ha kommit någonstans, då beslöt vi oss för att kissa bakom BajaMajorna. Jag hade ungefär 110 liter vätska i mig som ville ut. Slängde mig ner bakom en buske och luftade bävern. Det tog aldrig slut. Såg dessutom att buskarna var rätt bladlösa och glesa där jag satt…

Efter detta smet vi bakvägen, låt oss kalla den ”Snett från vänster glida upp från Bajamaja” –vips stod vi längst fram i startgrupp D. Vilka var funktionärer där? Min dotters kompisar Clara och Lisa – vilket sammanträffande på 18.000 startande!

Vi startade lugnt…det vill säga – Catti vrålade ”Mia, det går för fort!” Och JA hon hade rätt, stundom var vi under 5-minuterstempo, annars låg vi runt 5:15-5:25 – helt ok. När vi kom fram till Kungsträdgården såg jag mina första ”fans” – Lasse och Marie – de hejade. Strax efter hojtade pappa och Cia. Vid 10-kilometersskylten stod June, Millan, Gurra, Ulrika, Patrik och Elias (förlåt om jag missade någon). De hade fixat jättefina M.I.A skyltar och jag blev så glad och peppad. Två minuter senare blev jag hurrad av Annika från löparklubben, sen Helena på Västerbron. Bror Fredrik, Louise och lilla Hugo i början av Norr Mälarstrand, sedan maken. Tack vare min fula keps blev jag framhurrad hela tiden, jag hörde mitt namn gång på gång på gång. Jag missade tyvärr syster Nellan (skäms som en gris fortfarande!). När jag kom över vid Centralstationen hade pappa och Cia hunnit ta sig dit –heja Mia, heja!!! Vi Norra Bantorget stod mostrar, Mamma, P-A, Henrik, Linnéa och Jonathan. Speakern som underhållde där ropade upp ”Här kommer MarathonMia från IF Linnéa” jojatackar! Sen låg fokus på att komma förbi Half Way there. Jag låg bra till för att nå mitt mål – 3:52…

Jag bara sprang, hade inte ont någonstans. Mina förberedelser var precis perfekta. Jag fick inte kramp, inte vätskebrist, inte ont i musklerna…ändå började kilometrarna gå långsammare och långsammare. Mentalt hade jag redan kutat in på Stadion när kroppen befann sig 3 km därifrån. Jag gick vid alla vätskestationer, dansade för mina fans, vinkade till alla som hejade och mådde toppen. När kroppen äntligen kom fram till stadion på långsamma ben, såg jag Liselott, Inke, Kajsa, Pontus, Mimmi, Jim och Ingela stå och skrika ”Mia, Mia, Mia” – då brast allt – jag började störtgrina. Tårarna bara sprutade och jag skrek ”Jag är bäst! Jag är banne mig bäst i världen!”. Utanför stod morsan, P-A och Alex (som tyckte att jag kunde ta mig samman…) Det var så skönt att få gråta glädjetårar istället för förmiddagens förtvivlanstårar.

Tiden blev 4:04:53 (en kvart sämre än önskat)

Idag mår jag oförskämt bra. Lite öm i pektårna och en svag träningsvärkskänning i låren. Jag har inte ett enda skavsår och går obehindrat. Ja, jag vet att det betyder att jag kunde ha kutat snabbare. Men jag gillade inte värmen, den tog på mig mentalt. Jag ser denna mara som en förberedelse till Berlin maraton där jag banne mig ska gå in på 3:39!

*****tillägg i efterhand******
Glömde alldeles bort min stora hejarklack Inger, Ann och Gunnar. Tack Ann för den härliga uppladdningsdrycken! Ni rockar!

Jag är världens bästa MarathonMia. Sådetså!

17 kommentarer:

Andréa sa...

Ja det är du! :)

Magda Gad sa...

när jag såg dig var du precis framför farthållaren som höll 3.40 fart. på norr mälarstrand första varvet. taktfast och målinriktad! men det såg varmt ut. grattis och grymt kämpat och tänk vad skönt det blir i berlin!!!

Helena sa...

Mia du är grym!!!! Och du såg såååå stark ut på västerbron!!! Kram på dig;)

Lilla Duktig sa...

Heja heja!

Stark, ärlig och öppen. Precis som alltid.

Nu finns det en massa fina bilder på dig och många andra från gårdagen. De ligger på min Picasa. Har du adressen?

Kram!

Nike sa...

Grattis till ett bra genomfört marathon! Jag fick också revidera min tid, men gjorde detta innan start. Och mår prima idag, betyder det att jag mesade? ;)
Du ÄR världens bästa MarathonMia! Låt ingen trycka ner dig!

Karin sa...

Så ska banne mig en ångvältsöverkörning tas! Go, Mia, go!!!
Härligt lopp och fantastiskt kutat i värmen. Jag mår också oförskämt bra idag, men jag lovar att jag INTE hade kunnat kuta snabbare (någon minut möjligen) ;-)

Du ska gå mot 3:39 i Berlin för det ska jag se till. Akta er, ångvältar, Mia är världens bästa MarathonMia. Sådetså! Stor kram till dig & extra kram till mamsen som fixade skumpa!

Anonym sa...

Du är grym å jag är så imponerad. Du är verkligen världens bästa MaratonMia.

Svägerskan!

Anna (orka mera) sa...

Riktigt bra jobbat, världens bästa MarathonMia!!!! Jag letade efter din keps men såg inte den :(

Anonym sa...

Fy fan vad du är bra. Helt otrolig, grattis, grattis. Tänkte på dig hela dagen trots att huset var fullt m stockholmare som skulle passas upp........
Kram Annika

Fredrika sa...

Grattis grattis grattis! Det blir något för brorsan att bita i ;-)

Såg en skymt av din glada keps när du var på väg till starten, hann tyvärr inte hojta men det gjorde mig glad i alla fall! :-)

Masse sa...

Härligt jobbat! Skönt att få lite stöd från dig uppför Torsgatan. Tack Mia!

burebornspringer sa...

Jättegrattis till ett superlopp! Du är hur stark som helst, tjejen!
Men är det inte lite fräckt att bara må så bra dagen efter? ;-)

jogga99 sa...

Din skärmmössa i ögonvrån vid 38k blev en positiv push i en mörk period av mitt liv. Tack!

Fredrik sa...

Bra jobbat syrran! Vi kan inte annat än att stämma in i lovordskören. Världens bästa MarathonMia!!

Mayumi sa...

Och jag hoppas att hejandet hördes ända vägen från Rimbo till Stockholm!! :)
Du e grymt cool!!

Dunceor sa...

Roligt att det gick bra för dig! Impad att göra en sån tid med värmen. Skoj!

MarathonMia sa...

Tack alla! Underbart med support och stöd före, under och efter.

Snacka om energi i omlopp!