Nej - jag har inte varit på Västkusten och tränat. Inte heller tagit en sista minuten utomlands. Jag har kört första långpasset med Team Stockholm Marathon. Det händer ju saker i kroppen när man springer långpass, somliga måste kasta vatten eller nödlanda. Själv blir jag snorig, näsan börjar rinna. Särskilt en sån här dag när vädret bjuder på nollgradigt och solsken - ljuvligt!
Det finns små oskrivna regler för löpare. Det är tufft och snyggt att rallar-snyta sig - så länge man inte snyter sig på någon annan. Det ska ske fint åt ena hållet där det är människofritt.
Idag hade jag en kille springandes snett bakom mig som drog spottloskor långt ner ifrån tårna. Harklingen som följde var så hög och dallrande att det vände sig i magen på mig. Automatiskt drog jag upp axlarna för att liksom skydda mig ifall den slemmiga, och säkert manetstora, loskan skulle hamna på mig. Det gjorde den som tur var inte. Jag undvek att vända mig om och titta på den men det lät nästan splash där den landade.
Detta upprepades gång på gång under löprundan. Både jag och Evelina hade nog svårt att hålla tand för tunga.
Träningen: Körde med 3:45-gruppen idag och avverkade 16 kilometer med en snittfart på 5:43. Vi sprang runt Brunnsviken, en liten annorlunda väg mot vad jag brukar - denna innehöll fler backar. Jag hade redan 700 meter löpta (till bussen) som jag lägger till dagens statistik.
Jag tror att jag ska börja fila lite på Vett-och-etikett för löpare i grupp. Kanske kan vi öva oss att snyta oss snyggt, springa på led och inte ha alltför stinkande kläder...
Meeeen, om jag inte vill ta allt det där får jag ju helt enkelt träna själv. Jag får nog lära mig att acceptera manetstora loskor och hitta något positivt med det istället. Ja, så får det bli!
*************************************************
8 kommentarer:
Hahahaha! Men vad fan, klart man ska få spotta och fräsa i löparspåren. Väluppfostrad får man vara vid middagsbordet, om du frågar mig ;-)
Men så tycker ju jag också att löpning är utlevelsen av en mer råbarkad och djurisk natur. Kanske bra att jag håller mig borta från de mer välartade TSM-gängen :-)
Hehe, har alltid undrat hur man gör när man springer inumhus på löpband med fullt med andra människor.
Kanske därför jag drar mig för att besöka Sats och finspringa lite med de andra dressade Blossomjoggarna.. ;o)
Näe, visst Mia har du rätt , det lät inget vidare fräscht det berättar.
:-)
Alla kan ju inte vara lika väldresserade som oss Linnéalöpare. Men en liten prao nån tisdag eller torsdag skulle både en och annan utomstående manetsnytis behöva. :-)
Nog får man både spotta och fräsa i löparspåret, men man kanske inte behöver ta i från tårna och lägga en manetstor loska med plask bredvid sina medlöpare... Jag håller med Linda, fler prao-löpare till Linnéaträningarna! ;)
Yak!!! Men kilen behövde väl rensa luftrören!
Fredrika: sant. Men man behöver väl inte låta som ett tröskverk och ladda med ett kilo... urrk.
Jerry: heh! På SATS får man en liten broderad näsduk som man kan använda :)
Linda: Snytprao! Bra idé.
Karin: Vanliga fräsar är helt ok! Men det här var...var...urrk.
Magdalena: Det var nog mer än luftrören som rensades i hans attacker.
Nä jag kan hålla med om att "aktiv upphämtning" går bort. Men spotta får man :-) (annars är det kört för mig)
Vet du vad jag önskar mig i julklapp? Att du uppdaterar headern till din blog :D
Fredrika - jag spottar och fräser också. Fast snyggt. Angående headern... vi får väl se vad tomten kommer med ;)
Skicka en kommentar