Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 9 juli 2010

Jag samlar på människor och möten

Det är inte så att jag samlar på människor bokstavligen och förvarar dem i ett litet förråd hemma. Nej, jag samlar på berättelser, upplevelser och personligheter.

Det finns så mycket härligt att upptäcka och uppleva i livet. Jag insåg tidigt att jag aldrig skulle hinna med allt. Därför väljer jag att vara nyfiken. Nyfiken På. Jag har klivit ur min egen lilla sfär och kikar titt som tätt in i andras. Det berikar och ger mig energi. Jag känner mig hedrad att få ta del av en annan människas berättelse. Det finns så många universum att upptäcka. Vadän det nu må vara. Det kan vara allt ifrån någon som är superirriterad i trafiken, en grinig mamma, en uppskattande pappa eller som killen igår... Han som ska åka på läger och dansa Lindy hop i en vecka på semestern. Det formligen lös ur ögonen på honom. Han älskar det. Han är hängiven. Han brinner. Jag stod tyst och lyssnade på prat om dansstilar, heldagsträningar och stupa-i-säng-kvällar.

Min fina vän Martin med sin dj-kompis Monika. Två av kvällens färgstarka personer. I bakgrunden spelar dj Raz (som i Rob n'Raz). Foto: privat

Just igår var jag mig som en grå liten mus. En sån som bara är utfyllnad. Jag såg mig själv utifrån, där jag rätt så genomskinlig iakttog de färgstarka personerna omkring mig. Kända dj's, utåtriktade, fantastiska människor, framgångsrika affärsmän. Och så jag. Jag är fylld i mitt hjärta och min själ av Livet. Jag njöt i fulla drag av att få insupa energi, se spelet mellan människor och Bara Vara. Fylla mitt universum med ytterligare händelser - mina och andras. Mindfulness. Jag fyllde på min själ med ytterligar kunskaper och lade till ytterligare en pusselbit i det som är (ska bli) Mia. Pusslet utan kanter som kan bli hur stort som helst!

Jag kan uppfattas som pladdrig - men jag hör allt människor säger och tar det till mig. Sedan känner jag fullt ut. Helt och hållet här och nu. Plockar fram historier när jag påminns om dem - när jag ser en Vegorestaurang, hör en motorcykel eller känner doften av åska. Jag tänker ofta på mina möten med människor och vårdar minnena ömt. Jag är Nyfiken På. Och jag samlar på fler. Är inte livet vackert så säg?

10 kommentarer:

Unknown sa...

”Man ska inte dö nyfiken” är ett mantra som jag bär med mig. Det kommer man förvisso att göra. Men ju mer man lyssnar och tar in och smakar och provar ju mer spännande och rikare blir livet. Har vid några tillfällen suttit och bara lyssnat när jag träffat folk, det är svårt det vill jag säga, men vad intressant och lärorikt. Det är genom samlingar och pussel som vi växer som individer. Tror nog att ditt pussel och din samling är gigantiska.

Em Löfgren sa...

wow
ditt inlägg fick mig att tänka efter
att känna efter
Det är skönt att lägga sitt eget pussel!!

Ingmarie sa...

Så underbart skrivet Mia! Visst är det fantastiskt att få vara den där som står "utanför" och är "ingen".Få betrakta men ändå vara med. Det är häftigt!

Camilla sa...

Tacksamhet och ödmjukhet. Två underbara egenskaper som du besitter!

Petra sa...

Håller med, det är underbart att lägga det här pusslet - och det bästa är att det verkar kunna bli hur stort som helst! Jag är stolt över att känna dig :)

Sirpa sa...

Jag ska också puzzla vidare, tack:)

Ullis sa...

Det är verkligen mysigt att läsa din blogg! Jag följer några löparbloggar just nu när jag själv sakta sakta försöker återgå till löpträning igen. Rackare till virus lurar mig ideligen så när jag försöker träna blir jag förkyld. Din o några andras bloggar peppar mig att orka börja om igen o igen. Det känns som om jag måste börja krypa igen, men en dag tänker jag oxå ta mig an Sthlm marathon!!

MarathonMia sa...

Johan: Tror nog att nyfikenheten tar över... har du en gång börjat så dör du fortfarande nyfiken!

Emliscious: Tid till eftertanke - härligt :)

Ingmarie: Jag håller med - särskilt i situationer som man inte är van eller hemma vid.

Camilla: *rodnar* och tackar

Petra: Tack det värmer.

Sirpa: Bygg ditt universums pussel!

Ullis: You can do it grrrl!

Magdalena sa...

Tack Mia; efter att ha läst detta är mitt lilla hjärta varmt och fullt av kärlek till allt och alla. Du är en sann må-bra inspiratör!

MarathonMia sa...

Tack tillbaka!