Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 18 augusti 2009

GAX 100 miles: 28 timmar 18 minuter.

Vi gjorde det! Vi klarade distansen. Och vårt tidsmål på runt 28 timmar.

Så här såg vi ut efter målgång.

Uppdatering kommer i låååång version senare. Nu väntas jobb och bar-runda med engelska kollegor ikväll.


24 kommentarer:

åsa sa...

har följt dig lite på distans - fy faan vad du är cool!!! Bra jobbat

Själv sprang jag min första mil på midnattsloppet - en annan liga, men det var kul

Johan sa...

Mia! Jag saknar ord för din prestation! Makalöst!! (Är det inte dags att byta namn från MarathonMia till Super woman nu??)

Marre sa...

Härligt! Längtar efter en full rapport!

Anna-Karin sa...

Jag följer också dig genom din blogg. Du är grym! Du och din träning har insprirerat mig ganska länge nu. Tänk om jag skulle våga mig på ett lopp längre än marathondistansen. Jag kan inte förneka att tanken har slagit mig mer än en gång....

Anna (Orka mera) sa...

Du är grym! Jag är så otroligt impad. Försökte övertala familjen till en österlenutflykt men dom hade andra planer :(
Ville ju hejja på dig ju!

Lena sa...

Grymt;) Ser fram emot den långa versionen.
Mia (och Staffan) ni rockar;)

Therese sa...

Så jävla coolt!! Hela världen satt bänkad och såg en snubbe springa 100 meter på 9,58, och så missade de alla ni som sprang 100 miles på ett dygn...jag fattar inte hur folk är funtade. :) Ser fram emot en lång version!

marathonjohan sa...

Så starkt jobbat! Är oerhört imponerad. Vad blir nästa? 1000km? Spartathlon? wow!!!

Monika sa...

Otroligt imponerande att klara en sådan sträcka! Stort GRATTIS!

Carina sa...

Helt galet att hålla på att springa i 28 timmar... Jag tror inte ens att jag kan hålla mig vaken så länge.

Stort grattis till er både, ni är så jävla grymma!!!!

Snorkfröken S sa...

Åh, så härligt. Fast jag kan inte lova att jag läser den långa versionen; jag började grina av bara detta, och vet inte var det ska sluta om jag ska få läsa ännu mer. Det är bara för bra!

Jossan sa...

jag kan bara säga... WOW!!!
jag är så imponerad av dig Mia
du räds inget, du ger dig på allt, och tar dig igenom vilken utmaning som helst.. du är helt otrolig!
Stort megagrattis, fan vad du är bra!

Huddinge-Johan sa...

Grymma, grymma, grymma Mia!

Många grattiskramar från söderort.

Beundrare sa...

Man blir fan tårögd... Ni är grymma som klarar detta....

Helena sa...

bästaste mia och staffan!! GRATTIS!!!!

Elin sa...

Du är helgrym Mia, du ger dig in i alla utmaningar och kommer lika glad ur de :-)

Andréa sa...

helt sjukt imponerande superwoman!

farsan sa...

Jag saknar ord...

Men varför står du så konstigt på bilden?

NiklasN sa...

Strålande jobbat, ni ser ju helt oberörda ut.

Sofy sa...

Jag längtar efter berättelsen. Efter ståpäls, ögon som tåras och lennede så stort att mungiporna stramar! WOW!!!!

Grattis!!!

(har vetat att du klarat det länge, men jag vilel säga grattis på DITT inlägg om att du fixade det! )

Kram S

bureborn sa...

Grattis igen!
Men jag håller inte med NiklasN. Ni ser härligt glada och underbart nöjda ut - precis som ni ska. Men lite ledbrutna också - precis som ni ska! Sjukt bra jobbat!

staffan sa...

Niklas:Vi var slitna,trötta,sega, kroppen värkte efter all löpning/gång, alla spärrar ni kan drömma om gick vi igenom.

Mentalt var det stundtals oerhört jobbigt, mörkret var lika tufft som vi trodde. Vi hade tränat på på mörker löpning tidigare så helt ovan var vi inte.

Vid målgången var glädjen inom oss stor och tårarna kom kort därefter.

Mia får berätta mera vid nästa blogg inlägg

/Staffan

Magdalena sa...

Så coolt! Ni är bara helt otroliga. Men jag tänkte inget annat om er faktiskt! GRATTIS!

MarathonMia sa...

Tack allihopa - vad kul att ni har följt oss på denna resa! Särskilt välkommen till alla ny och varmt tack till alla "gamla" som hejat på oss.

Min konstiga pose: ont i höger vrist - kommer i inlägg 4.

Nästa utmaning: 100 miles ska jag springa igen. helt klart - kanske redan i April på TEC - om jag inte kör 50 miles där med Fredrika. Kör jag 100 så är det för att slipa till tiden.

Staffan: sååååå jobbigt var det väl ändå inte ;)