Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 8 juni 2009

Framgång är en resa - inte en slutstation

Pang! Med full kraft slog marathondepressionen mig i lördags!

Det var ju lätt att njuta av att vara "Världsbäst Alla Kategorier 4-ever!" i några dagar. Såg till att sysselsätta mig med lite matlagning och förberedelser för sonens student i torsdags, stressigt, härligt och precis så som jag vill ha det. Avrundade veckan med att få vara barnvakt åt goaste lilla Elias 1 år. Jag var så glad och nöjd och smålog lite åt att jag deppat efter maran förra året. Men skrattar bäst som skrattar sist. Lördagen och söndagen var en kamp. Huvudet ville springa, ville inte springa, ville springa, ville inte springa. Kroppen var som en död fisk. Inga reaktioner. Satt och tittad ut på löparna längs Karlbergskanalen lääääänge - utan att hitta inspiration. Tog på söndagen mig till en Gångtävling och njöt av andras tävlingsnerver och framgångar. Men min kropp och knopp var helt neutral. Sinnet något lågt. Men WTF! Så här kan jag ju inte ha det. Kom överens med Malin att kicka mig själv i baken med att delta på NMT imorse (trots en miljon saker att göra på jobbet, och stundande tjänsteresa).

Det var det bästa beslut jag tagit.

Trött och påhittat stel (ja, jag kände efter lite för mycket) mötte jag 22 nyvakna NMT:are på Östermalms IP. Commander Bruno visade sin bästa sida idag - passet var varierat, roligt, så hårt som man själv ville göra det. Vi delades in i två grupper som tävlade mot varandra. Det blev löpning, bära stora stenar, göra armhävningar, rygglyft, peppa, bära och springa lite mer. Grupperna tävlade mot varandra för att sedan ha en-mot-en-tävlingar i spurter, stå i armhävningsposition halvvägs ner och stirra ut sin motståndare för att sedan tävla gruppvis igen.

I takt med att solens strålar förgyllde natur och svettiga medtränande rann min post-marathondepp ur. Jag fylldes med ny energi och kände mig plötsligt jättestark. Oövervinnerlig. Det får vara motigt ibland - för glädjen kommer tillbaka. Det gäller att hitta tillbaka de positiva tankarna.

Att accptera att det inte alltid är på topp är en del av att få uppleva känslor och händelser med full kraft. Jag är tillbaka på banan, jag fortsätter min resa med allt det roliga - för marathon var ju inte min slutstation, den var ju bara en hållplats på vägen.

Nu ska jag packa ihop mig för att jobba i Amsterdam och få bo på Hilton några dagar. Jag tar med mig träningskläder och har lovat mig själv att träna minst 45 minuter per dag. Utmaningen som vi fått från Commander Bruno startar idag och sträcker sig till den 21 juni och lyder som följer:

1. Gör 1000 armhävningar - minst 100 riktiga (jag ska köra ALLA på tå)
2. Statisk magövning (ligg på rygg och ha skuldror och fötter ovanför golvet) 150 minuter.
3. Gå/spring/jogga minst 1 km per dag.

(NMT-träning räknas inte in). Moa har utmanat sina läsare att haka på - så jag gör detsamma - den här framgångsresan är ju hur häftig som helst! Häng med!

8 kommentarer:

Louise sa...

Åh! Det här NMT verkar helt galet jobbigt - och roligt! Lycka till och hoppas du får en chans att se något annat än bara hotellet i Amsterdam - det är en otroligt vacker stad!

Zebban sa...

Ha ha ha ha 1000 armhävningar innan 21 juni? Om jag får till 21 juni 2010 så har jag en chans...

Den statiska magövning är en omvänd planka eller? Det ska jag testa iaf.

Micke sa...

1000 totalt fram till 21? 76,x om dagen. Easy piecy, men den där magövningen däremot över 10 min om dagen.. Bananas

Snorkfröken S sa...

Häftig utmaning! Dendär Bruno skulle man inte vilja möta på ett mörkt ställe (om han var ens fiende vill säga :) ).

Hoppas att svackan var kort, effektiv, och nu som bortblåst!

marathonjohan sa...

Låter tufft men inte omöjligt!
Maradeppen har jag nog också drabbats av lite men idag ska jag försöka tvinga ut mig själv på ytterligare en löprunda så får vi se vad kroppen tycker om det. Ha det så trevligt i Amsterdam

MarathonMia sa...

Louise: Jag drar ofte ett likhetstecken mellan galet jobbigt och skoj. Ikväll tänker jag se lite av staden - VågaVägraKundmiddag :)

Zebban: Japps - omvänd planka - typ "bananen". Armhävningar är ju ett måste för att smida till armar och överkropp till löplinnet ;) Men löpare är ju inte fåfänga... eller?

Micke: Puh - inga länkar till andra galna utmaningar...

Snorkis: Nä - det är bäst att vara snäll mot Bruno och göra som man blir tillsagd. Svackan är är borta - är numera normalt återställd på noll, dags att bygga plus. Det gör jag med mina små utmaningar.

MarathonJohan: Jag ska också tvinga ut mig - det tar ju några vändor innan man är tillbaka på banan igen, men vändorna måste ju genomföras också!

Micke sa...

Typ nåt sånt här? http://www.youtube.com/watch?v=JvNVbJnARAY

Lasse Eriksson sa...

Min syster fick för sig att jag och hon skulle prova nån bootcamp sak ...
Månne de e NMH ???

Jag blir nog varse snart nog.