MarathonMia

Jag flyttar min blogg!

2011-02-17T13:54:00.003+01:00

Från och med nu hittar du mig i ny, fräck skepnad här!

Uppdatera din favoritadress till: http://bloggaromtraning.se/marathonmia/

Välkommen!

Brev från en norrländsk adept - Tacksamhet.

2011-02-16T22:21:00.005+01:00

Jag måste bara få dela med mig! Fick mail från min adept i Luleå...

Linda - tvåbarnsmor från Luleå med en vilja av stål och en stor glädje över att först ha deppat över sina tider på tusingar till att inse att hon samma vecka slagit coachen... Anar jag en liten Tusing-utmaning här? Foto: Linda

"Förut ville knoppen, men kroppen hängde inte alltid med. Sen jag "träffade" dig Mia så vill kroppen och då har knoppen inget val:) Du har skapat ett behov hos mig, bra va? -26,3 grader och jag brände av 7 km ikväll. 1 km mer än vad schemat sa idag! I och med att jag begav mig ut så har jag egentligen bara missat ett pass och det var långpasset i söndags. Så då känns det inte så farligt längre. Tusen tack för dig coachen!
Kramar Linda"

Det handlar om att frigöra drivkrafter. Linda ville att jag skulle berätta att det är min förtjänst, men det är ju inte riktigt sant - för drivet finns inom oss - inom henne, någon behöver bara hjälpa till att glänta på dörren. Här har Linda gjort jobbet själv och tagit cyberhjälp. Oavsett hur långt avståndet är mellan människor kan pepp, önskningar, push och ork färdas genom Kosmos. Min egen drivkraft är Glädje - Glädjen till livet, till kroppen, till löpningen/träning. Glädjen att människor vill dela med sig av sina historier och Glädjen till energi. Glädjen att hjälpa andra och därmed boosta mig själv, Glädjen att känna att "I make a difference" och att jag sänder positiv energi. Glädjen att få känna riktiga känslor och vara nere ibland och låta dalar och toppar utgöra ett fantastiskt liv.

Tusen tack för DIG Linda, och alla mina andra adepter, tack till er som läser bloggen, tack som fan alla i min närhet - ni förgyller och förstorar min vardag - om jag bara förgyller er en bråkdel av det så är jag nöjd.

Man får inte roligare än man gör sig...

2011-02-15T15:51:00.005+01:00

I fem dagar har jag varit utan träning. Ja - det är sant, jag snörade av mig skorna i söndags och sprang inte. Men nu... nu är det nära.

Jag tar ofta alla tillfällen i akt för att förgylla tillvaron. Inget undantag idag. Foto: JavaWoman

Jag befinner mig på ett event med 1050 registrerade personer. Av dessa är 48 kvinnor. Det innebär 1002 män. Jag gör det bästa av situationen och snyggar till mig så gott jag kan...

Känner mig väldigt nära mitt vanliga jag när jag flyger runt bland herrarna som JavaWoman. Ikväll när orkestern slutat spela och salongerna släcks ner ska jag svida om till min egen SuperWomandräkt och springa lugnt och ledigt runt Kungsholmen. Sakta, sakta ska jag ta tillbaka lusten. Lusten till löpning. Jag fick nämligen två nätters sömn i Alla Hjärtans Dagpresent av dottern och nyttjade den första igår natt. Utvilad och balanserad är jag nu tillbaka. Redo för nya val.

Yihaaaaaaaaaaaaaaa!!!!

När det blir tråkigt...

2011-02-14T09:06:00.004+01:00

...är det dags att bryta mönster.

Olika mönster... Bild lånad från Internet

Det som fungerar och är roligt behåller jag gärna. Men att vara "smart" och boka in tjänsteresor så att övrig träning ska fungera visade sig vara nära-döden för mig. Förra veckan gick jag upp före 5 varje morgon, och flyg/transer och annat som hör tjänsteresor till gick inte så smidigt som jag väntat. Hem sent, mycket väntan och till råga på allt smög sig stressen på när jag glömt strömkabeln till datorn, batterinivån var låg och en deadline låg och lurade.

Min kropp är van att sova 6 timmar varannan natt och 8 varannan. Jag vågar inte ens räkna ihop hur lite jag sov förra veckan. Det bygger inte en stark kropp bra muskler och ett utvilat sinne. Detta har resulterat i att min återhämtning har inneburit noll träning. Inte ens en liten återhämtningsjogg. Sov över NMT imorse och börjar om på ny kula. Göra nya saker för att hitta tillbaka till det roliga, bryta mönster. Startade med att kasta min disfunktionella äggkoppar som jag köpte 1989 när jag flyttade hemifrån - krejsi som fan för att vara mig.

...fortstte sedan i ny stil med att tacka ja till Bikramyoga på torsdag... hjääääälp! Säger precis som Funrun/Mary - position 13 ska jag nog klara av.

Ful, fet och tråkig...

2011-02-13T15:18:00.004+01:00

...och så lite kladdkaka på det.

Bäst att snöra på sig skorna, springa bort attacken av formsvacka och icke-ork.

På återseende.

Bygga eller Bränna pannben?

2011-02-11T12:44:00.003+01:00

Snöstorm i Stockholm. Jag och Andreas skulle hålla IF Linnéas intervallpass på torsdagskvällen. Stark vind från sidan, småspikskänsla från snön. Ställa in?

Nej, igår var det inte särskilt soligt, fast dock väl vinterlöpning! Foto: www.hansberggren.se

Skulle inte tro det. Står det tusingar på schemat så kommer folk. Står det dessutom Årstabron kan du räkna med vind - särskilt när det är snöstorm. Vi blev alltså ett fyrtiotal entusiaster som tog oss an den tungspringda snön, de isiga vindarna och den fantastiska intervallformen Enkilometare - en så kallad Tusing.

Nu finns det två sätt att ställa in sig på rådande väder.

1. Bränna pannben, offra en bit av det som man under en tid byggt upp, tycka att vädret är skit, att det borde bli vår och att helt hoppa över intervallerna. Eller kanske köra dem på löpband och hålla pannbenet intakt.

2. Bygga pannben - tycka att väder bara är väder och det finns där oavsett vad som står på schemat. Gilla läget, tycka att det är okej och ta sig an löpningen med glatt humör, trotsa kylan, bylta på sig och köra tusingarna i svår snömodd. Pannbenet blir tjockare - du är grym- du gjorde det!

Vi valde förstås tvåan och körde på ansträngningsnivå. Vi valde att tycka att det är okej att intervallerna går långsammare på grund av vädret - ingen idé att ödsla energi på att grina illa över "dåliga" farter och tider. Jag var grymt glad att jag hade på mig mina nya XKross glasögon och slapp småspiken i ögonen och hade för första gången inte röda ögonvitor efter ett snöstormspass - supernajs.

IF Linnéa byggde pannben igår. Mer än 40 personer sprang fram och tillbaka över Årstabron och det var helt fantastiskt. Och skitjobbigt. Dessutom har jag hittat Spyfys motsvarighet - min tränare Ken som sprang framför mig och höll farten och peppade. Så nära att spy har jag aldrig varit som efter den 5:e ansträngande tusingen....Grejade trots det ännu en. Behövde ju komma tillbaka över bron.

Testa Ultra på lördag och kora dig till Greve eller Grevinna!

2011-02-10T12:00:00.001+01:00

Världens bästa Bernt anordnar tillsammans med Daniel Becker Eröfvra Öfvre Östermalm på lördag!

Här ska Bernt precis toucha vattnet vid starten av GAX Trans Scania som han sprang superbra på i somras! Foto: Mia
Information från Bernt:

"Öfvre all in"

På lördag 12 feb tar vi Östermalm!

Vi springer alla gator på Öfvre och blir grefvinnor och grefvar :-D

Lugnt tempo med lunch och fikaraster.

Genomgång: 08:45, Östermalms T-bana, södra utgången, utanför mataffären T-Jarlen.

Start: 09:00 Stureplan, Svampen

Se: http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=928204

Där kan du också anmäla dig om du vill.

Promotorer: Daniel von Becker och Bernt af Hedlund ;-)

Välkommen!

Hur kul som helst om du frågar mig - tyvärr kan jag nog inte delta, fast jag brukar ju vara grym på att effektivisera saker och kanske gästspringer en mil eller så!

Gott var däremot...

2011-02-10T08:00:00.000+01:00

lunchen med dottern på Kura Café!

Jag gillar att vara i farten, gillar att ha fullspäckat schema och peta in ALLT. Körde således All-inclusive igår: Militärträning på morgonen 6:15, hade första mötet klockan 8, blev sedan fotograferad av en tidning klockan 9.30 (behövde dagsljus). Jobbade sedan fram till lunch då denna underbara Supersallad intogs med mysdottern...

Det är Ingmarie (och Camilla) som bjudit in mig i Kuras underbara värld. Jag valde en Supersallad med rökt lax. Under fisken fanns det vildris/brunt ris, hemfixad coleslaw, gojibär, fetaost, ärtor, spenat/sallad - allt gott du kan tänka dig - kolla bara! Serveras med deras hembakta, superdupergoda surdegsbröd - yummie!

Efter lunchen valde Elin ett vitt te som serverades fint, här fick hon se hur teet såg ut tillsammans med en liten Mackaråjn (eller vad det heter...) som är så på tapeten just nu.
Fint och smakfullt. Dessutom är ägarna och personalen helt fantastiska -Gillart liksom.

Hursomhelst - efter superfood kommer superjobb - möten, upplockning av monterväggar, broschyrmaterial, möten igen, snabbmellis och möten fram till 21... då jag olyckligt testade snabbgröten... Lever på en fin lunch och att jag var hemma så jag kunde fixa en RIKTIG gröt... (nog tjatat och ältat).

Lite kvällsjobb hanns också med - för kvällen börjar väl vid 21?

Skärpning AXA!

2011-02-09T21:40:00.002+01:00

Det där kunde ni ha gjort så mycket bättre!

Jag hade nöjet, eller låt mig säga onöjet att testa AXA Great - en mellanmålsportion havregröt som jag fick med mig från eventet i helgen. Glad i hågen, och havregrynsgrötsälskare som jag är, rörde jag ihop de torra ingredienserna med kokande vatten.

Det doftade rätt gott, hade bra konsistens (när jag rörde med skeden) och såg rätt så okej ut. Ack vad jag bedrog mig.

Tog en tugga och fick spotta ut den i vasken omgående. Det smakade kartong, socker och emulgeringsmedel! Eftersom det var en nyckelhålsmärkt produkt utgick jag ifrån att det bara var havregryn och torkade bär i förpackningen...

Läste på innehållsförteckningen: Havregryn (81%), tranbär (6%)(tranbär, socker, solrosolja). Det hade räckt här... men icke, fortsättningen: Socker, pumpakärnor (3%), hallongranulat (glukossirap, socker, hallon, förtjockningsmedel E401) (4%), salt, naturlig arom.

Jag har lärt mig att det som det finns mest av i varan radas upp först i innehållsförteckningen - här kom den naturliga smaken sist. Den hade de inte ens behövt skriva ut. Blä.

Jag gjorde istället min egen gröt med havregryn (AXA), Sportgryn (AXA), linfrö, gojibär och pumpafrön. Gott, naturligt och inte en tjocknande kartongsmak någonstans. Riktigt är bäst - och det här var inte ens okej. Skärpning AXA!

Har du testat? Vad tyckte du?

Elin gästbloggar - Min müsli

2011-02-08T12:30:00.001+01:00

Här kommer recept på min mumsiga, mättande müsli!

Jag har tagit allt jag gillar och var sugen på och blandat ihop det!
Ingredienserna blev:

Cashewnötter
Hasselnötter
Paranötter
Mandlar
Valnötter
Torkade aprikoser
Torkade bananer
Gojibär
Cocosflarn
Pumpafrön

Bas:
Havregryn
Råggryn

Basen var havregryn. Denna kan man blanda ner precis som den är, eller om man vill ha müsli med mer smak så kan man blanda havregrynen med lite rapsolja, honung och kanel och rosta i ugnen på 200 grader tills det har fått färg. Rör om då och då så att det inte bräns!

Jag hackade alla övriga ingredienser förutom cocosflarnen, gojibären och pumpafröna. Om man vill kan man rosta nötterna i stekpanna men det är inte ett måste. Sedan är det bara att blanda ihop alla ingredienser och krydda med kanel eller kardemumma. Mumsfilibabba!

Burpee-vecka...

2011-02-07T19:42:00.003+01:00

Instruktör Bruno gillar att dela ut utmaningar. Utmaningar som går mig obemärkt förbi, för jag låtsas att jag inte läst dem. Har ju så svårt att säga nej liksom. Denna vecka står det att man ska göra så många burpees som möjligt på NMT, hemma, på jobbet, i affären...javadfan du vill. Jag har ju som sagt inte läst det där.

Ändå har jag idag gjort hela 140 burpees. Kan någon påminna mig om imorgon att jag verkligen är dum i huvudet och att mina arbetskamrater har rätt.
Här gör jag 10 burpees efter Stockholm Marathon 2010. Vet inte om det blev så mycket lyft över marken i hoppen, men en klapp över huvudet grejade jag nog :) Foto: privat

Magnus Spyfys startade nämligen veckan 06:15 med att säga "Ni ska köra 20 burpees var 5:e minut under passet!" Bara att lyda. Bara att inse att Spyfys verkligen gör skäl för sitt namn. För fysiskt jobbigt var det. Och spynära.

Så_fruktansvärt_jobbigt och förmodligen ett av det roligaste passen på länge. Lyckades dessutom se till att leverera mina 20 med top 5 varje gång. Glömde helt bort min egen devis "Träna på träning och Tävla på tävling" - Pyttsan - jag ville hålla jämna steg med Coach Ken. Goddammit vad jag kommer att få lida för det.

Imorgon blir det tjänsteresa och vila...och kanske en och annan burpee på Arlanda Express. Om jag kommer ur sängen vill säga.

Sportglasögon och skidåkning

2011-02-07T11:00:00.000+01:00

Nu är det 3 veckor kvar till Öppet Spår. Min skidträning har det ju varit lite si och så med så söndagen använde jag till att återta fokus. Testade XKross coola sportglasögon och slapp tårade ögon och immiga glas - om det var brillorna eller att jag äntligen fick tekniken att fungera som gjorde att passet gick suveränt har jag ingen aning om.

Inger, Evelina, Anita och jag tog oss upp till Tierp och körde 5-kilomtersbanan som var helt suverän. Solen sken, spåren var underbara och tekniken liksom bara satt. Förut hade jag gjort milen på 1:05 som snabbast - nu var jag nere på 50 minuter. Jag hade fäste tack vare Ingers mans tejpande (förlåt Coachen - men det fungerar!) och brände av de 3 milen på 2:31:14. Det är ungefär min maratontävlingstid. Bådar gott inför Öppet Spår.

XKross glasögonen var superbra, jag bytte från genomskinliga linser till sollinser supersnabbt själv - (mina förra behövde jag få hjälp med i butik förut). Glasögonen väger nästan ingenting och sitter skönt på näsryggen utan att ge märken. Jag brukar få tårar i ögonen men inte nu. Ljuset var skönt och de var helt imfria. Mitt set med glas är thermo, genomskinliga och Running.

Förresten...hög tid att köpa nya stavar - har ilskna blåsor på tummarna - tejpar eller Vaselinar skidåkare fingrarna?

Förlåt! Jag glömde säga...

2011-02-06T21:34:00.006+01:00

...att jag vann mot brorsan i tävlingen om vem som skulle bli "Världsbäst Alla Kategorier!". Piew - sådärja, ordningen återställd.

Igår hängde jag med Running Sweden på ett 32 kilometer långt löppass ute på Lidingö innan det var dags för lunch och föreläsning om hur jag blev ultralöpare. Jag inledde med att berätt om utmaningen som jag och min bror hade om att springa Maran - och den av oss två som vann skulle för all framtid bli "Världsbäst Alla Kategorier". När jag sedan levde mig tillbaka till mitt GAX100 miles från 2009 glmde jag helt bort att berätta att det ju var jag som vann.

Så ni 40 som var med ute på Rönneberga och lyssnade - tack för att ni kom och jag förstår om det varit svårt att sova när ni inte fick reda på vem som vann! Jag tror bestämt att jag gjorde det med hela 26 minuter.

Missa inte Löpningens Dag idag!

2011-02-05T00:00:00.001+01:00

Jag håller föreläsning på Lidingö idag klockan 13.00 - innan dess vankas det långpass på 30 km med Running Sweden - allt för att fira Löpningens Dag!

Om du inte ska lyssna på mig eller springa på Lidingö föreslår jag att du ansluter vid Fältöversten på Östermalm där Ingmarie arrangerar gemensam löpning.

Befinner du dig ute i landet så Spring-för-glatta-livet och fira från ditt håll! Trevlig lördag!

Mina galna vänner sätter Guldkant på Nuet.

2011-02-03T15:54:00.008+01:00

Efter att ha dött powerpointdöden i Cork, fallit för chokladfrestelsen och fått följande sms "Jag och Sara är på väg till Stockholm - lust att springa ikväll?" från Snabba Fötter- så tog jag ett beslut. Att-Inte-Begränsa-Mig.

Mina kollegor tycker inte riktigt att jag har alla hästar i stallet...

Det hela började egentligen på morgonen då jag fick ett fint start-på-dagen sms med följande önskan ..//Ha en lycklig dag och låt dina måsten bli få och dina ögonblick i guld oändliga//... Jag funderade på det hela dagen och tog bort all eventuell negativ känsla och förgyllde mina ögonblick. Jag levde verkligen i nuet och struntade i sen'et. Utan stress, utan att drivas av tråkiga rutiner... Våra begränsningar sitter mentalt och i inrutade mönster.

Jag sa till Kenth att jag inte var i Sverige men skulle landa 23... "Vad gör du efter det?". I vanliga fall - styrd av måsten och borden -skulle jag åkt hem, sovit, ställt klockan på gå-upp-och jobba.

Nu svarade jag "En midnattsjogg?". Och visst var de på. Jag mötte Sara och Kenth på St:Eriksbron prick klockan tolv. Därefter sprang vi en 6 kilomtersrunda runt Stockholms gator.

Låt mig presentera The Midnight Gang. Foto: privat

Om jag kunde vara ute och festa i min ungdom, ramla i säng vid 2-tiden och ändå komma till skola och jobb i tid, ska väl en liten crazy nattjogg inte stoppa mig.

Galet kul att ha galet underbara vänner som inte heller begränsar sig. Tack!

Kolla-kolla-kolla!

2011-02-03T10:10:00.004+01:00

Jag sitter i tvådagarsmöte i Cork på Irland – utsikten är den här...

Gröna vidder, backar och terräng. Mumma för löparsugna ben. Mindre mumma för en fylld mage av god middag, lite för mycket hotellfrukost och blaskigt kaffe. Fast drömma kan man ju.

Det bästa som finns när jag har svullat i mig lite för onyttigt är att köra ett stentufft Nordic Military Training pass. Då får jag bort sockerbakfyllan och sätter fart på systemet.

Tänk bara att köra över hela NMT-gänget hit – kolla-kolla-kolla in högen med däck!

Undrar vad Spyfys skulle hitta på, om det skulle vara Alex eller Eric som sprang snabbast, om Virva skulle vinna terrängintervallerna - eller Jens, om Felix skulle orka bära mig uppför vidderna och om Moa skulle skrika högt över mjölksyran eller om Jojje skulle njuta av att flytta däcken. Skulle Sofie ta två däck? Ja – här sitter jag och undrar över gänget, Karin, Erik, Malin, Anneli, Bruno, Anna, Oliver, Camilla och alla andra morgonpigga.

Mitt eget gäng i konferensrummet mumsar lunchmackor, dricker cola och äter choklad. En kille tyckte dessutom att jag “nog gett mig ut på hal is som ska åka Cross-country-skiing” om 3 veckor – han tyckte nämligen att man skulle vara “Extremt vältränad” för detta ändamål. Oups – undrar hur det ska gå för mig...

En ultralöpares långpass...

2011-02-02T15:00:00.001+01:00

Det kan vara vadsomhelst! Det finns säkert lika många pass som det finns löpare.

En utmaning om att springa alla gator på Kungsholmen (7,1 mil kan jag rapportera), en utflykt längs en led, transportlöpa till svärmor. Köra två långpass dagarna efter varandra. Med sällskap. Utan sällskap. Se nya ställen, gamla ställen, fula ställen eller vackra ställen. Du kan filosofera eller vara ytlig, tänka på smink eller boosta själen.

Ultralöpare springer glatt in på McDonald's för att äta lite. Här är en bild från Hornstull-Järna 2009. Foto: privat

Ett riktigt långt pass kan vara att uppleva naturen, uppleva sällskapet, prata, vara tyst, njuta, kämpa, skynda på eller slöa.Men en sak har de alla gemensamt - jag har aldrig kännt mig stressad. Jag har investerat i att må bra och uppleva turen, göra det till ett äventyr. Distansen driver snarare än farten. Vi stannar och fyllre på med mat, fikar eller kollar in sevärdheter...

Klart vi kallar oss löpare även om distansen driver mer än farten. Vi peppar och hjälps åt när någon blir trött. Vi drivs av att ta oss fram till målet och må så bra som möjligt. Foto: privat

Springer vi mindre för det? Nej. Det är 5,5 mil från Hornstull till Järna. Jag stannade och fikade tre gånger och njöt hela dagen. Jag lägger in sånna här roligheter då och då - detta i kombination med mitt strikta schema där jag springer 55 km fördelat på 2 dagar gör att det aldrig känns tråkigt.

Fikapaus i gröngräset. Foto: privat

Om du är nybörjare och aldrig sprungit långt - dela in passet i 2-3 delar. Ska du springa 12-15 km kan du stanna efter 5 km, stretcha och dricka vatten - ta en paus. Spring sedan nästa etapp. Det finns inga lagar och regler att du måste springa utan att stanna. Distansen blir hanterbar om du delar upp den.

Varför ska jag springa långpass?

2011-02-01T17:40:00.005+01:00

Vad är det som händer i kroppen? Moa undrade på vår söndagskvällsrunda.

Långpass i vinterlandskap - underbart! Foto: www.hansberggren.se

Alla kan springa marathon. Förmodligen utan att ens träna. Frågan är bara hur du mår under loppet och framförallt efter.

Långpassen är till för att förbereda kroppen att arbeta under lång tid. Långpassen ska gå i prattempo eller i 1,5- 2 minuter långsammare än tävlingsfart på milen (min tävlingsfart per km är 4:40 och mina långpass går oftast i 6:15-fart). Anledningen till det långsamma tempot är att du inte ska dra på dig mjölksyra. Musklerna ska inte surna. För att springa halvmara, helmara eller ultra behövs långpassen. Du gör din kropp redo för utmaningen, farten får du sedan i kvalitetspassen såsom intervaller och kortare snabbdistans. Den mentala biten är också viktigt, VET du att du klarar att springa 2 mil så har du ju tryggheten i distansen.

Detta tränar du under långpasset:

Uthålligheten i musklerna
Lär kroppen att ta upp syre bättre i blodet
stärker senor, ligament, leder och fästen
Du bygger mitokondrier (frigör vår mat till energi i cellerna – som ett kraftverk)
Kroppen lär sig att använda fett som energikälla

Man kan kort säga som KarinTri en gång sade “De långsamma långpassen bygger motorvägar som du sedan ska använda att springa fort på”. Ju bättre vägar i benen– desto snabbare kan vi sedan springa.

Här har de små mössen sprungit fram och tillbaka mellan trädet och "holken" på Östermalms IP - kolla deras lilla E4 de har plöjt fram bredvid huset! Foto: privat

På långpassen bör du ha med dig vätska, du kan även passa på att träna in att dricka sportdryck, äta powerbars och annan energi. Det är bra att vänja kroppen vid detta - eller åtminstone se hur den reagerar. Det är ju inte så kul att få rännskita av sportdrycken efter 15 km på ett halvmaratonlopp.

Ät alltid ordenligt direkt efter dina långpass - du tömmer depåerna snabbt. Man brukar tala om "ett öppet fönster" där immunförsvaret är nedsatt precis efter passet. Dessutom bryter ju träning i viss del ner, medan mat och vila bygger upp det du just har utfört. Smart manick den där kroppen!

För nybörjare kan ett långpass innebära löpning på 60 minuter och över, för maratonlöpare är det upp till 3 mil eller lite längre. Vi ultralöpare har ju vårt alldeles eget sätt att se långpassen på – men det är en helt annan historia som jag återger i nästa inlägg.

Hur jag hittar tillbaka motivationen och energin!

2011-01-31T06:00:00.001+01:00

Jag drivs av Glädje. Lägg till lite utmaningar och fysisk aktivitet på det så har vi en bra grund. Att sedan utmana skallen och tankarna kryddar till det hela och vips så är hela jag i spinn. Och så energigivande bra mat förstås... Såhär återtog jag Inspirationskänslan igår:

Kanske det mest fotograferade hos mig - mina grötfrukostar. Här med färska blåbär, torkade blåbär, russin, tranbär, pumpafrön och solrosfrön - yaaaaaami'! Foto: privat

Jag och Henrik hittade NMT Transport leveransbagar och spårade givetvis ur i vår konversation. Inte en chans att det kommer någon lastbil och plockar upp de där tonvägandes tingestena - nej det ska ju MarathonMia göra! Glädje och galenskap.

Utmaningen för dagen:
Valla skidorna före frukost... Det gick ju heller inget vidare - men visst ska man möta sina rädslor - och just vallarädslan är en läbbig sådan...

Det fysiska för dagen:
9,3 km längdskidor på 50 minuter
23,23 km löpning på 2:32:23

Hjärnkontorsaktivitet för dagen:
Träningsscheman
Presentation till ledningsgruppen på jobbet

Maten för dagen:
* Frukost: Den perfekta gröten
* Mellis: Färskpressad grapejuice och banan
* Lunch: yoghurt och dotterns hemgjorda müsli, scones och fruktsallad
* Mellis - grovt bröd och makrill
* Middag: Spaghetti och köttfärssås
* Delade en nykokt kronärtskocka med dottern till Solsidan

Fysiskt trött i kroppen, glatt pigg i huvudet och varm och skön i hjärtat.

Men vad faaaaan! Gymet var stängt!

2011-01-30T20:00:00.000+01:00

utbrister dottern när hon dimper ner väskan i hallen en lördagmorgon halv nio. "Jag byter om och går ut och kutar istället". Hur många hade inte surat över att gymmet var stängt? Hur många hade inte hoppat över träningen? "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!" Nejdå - du har hittat rätt tänk och att se möjligheter tänker den stolta Mamman

5 kilomter senare kommer hon in och lägger sig på golvet och kör 125 situps och ett gäng halvarmhävningar (de görs mot diskbänken och är helt godkända i vårat hem). "Skönt - nu ska jag bara duscha och dra iväg till jobbet".

Hon är väldigt fin min 17-åring. Jobbar på café i Gallerian under löningshelg, kommer hem och fixar finmiddag, rostar nötter och blandar ihop en fantastisk müsli, ska gå ut med polarna men vill bli hämtad vid 22.30 för hon vill vila. "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!". Nejdå - Mamman är stolt och trygg.

Sen kliver hon upp tidigt på söndagmorgonen och bakar scones till sin bror och uppmanar honom att hjälpa till lite i köket. "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!" Nejdå - Brorsan är glad och nöjd och Mamman glad för hjälpen hemma.

Tack fina dotter! Det här inlägget är till dig!

Balans och harmoni - Mia-gnällkärring...

2011-01-30T13:37:00.006+01:00

Det är sant att SuperWoman då och då klär sig i rollen som människa. Då kastar sig verkligheten över och balansen rubbas. Något litet ligger och gnager, oro för vanliga saker som ekonomi, trasig bil, få tiden att räcka till, duga, längta, sakna, vara nyttig, vara onyttig, hinna träna, vara harmonisk, vara en snäll dotter, en god mor och en fantastisk flickvän... fastna i träsket av oväsentliga energisugande tankar.

Utsikten från Djurgårdsbrunnsbron - Stockholm kan vara så fantastiskt vackert - jag uppskattade det halvhjärtat igår - tur att jag tog en bild och hittar harmonin i bilden idag istället. Foto: privat

Det är bra. En dag. Inte mer - då är det dags att ta tillbaka fokus, se helheten och skratta bort litenheten. Lördagen var en lågdag med mysiga inslag av konstutställningsbesök med mamma - Anders Zorns fantastiska akvareller på Waldermars Udde, inflyttningsfest hos IF Linnéa-Tone där en drös klubbkamrater och andra härliga människor höll till. Dessförinnan och däremellan - energitom - lite på pausläge. Skypade tillbaka lite fokus och sov hyffsat för att vakna upp "som en helt vanlig Mia!".

Yihaaaa! Sådärja - ordningen återställd. God frukost, läsa DN, fixa en liten överraskning och sedan åka skidor med Henrik och Evelina - de som utmanat mig att köra en Svensk Klassiker. Hinner göra klart både träningsschema och jobb innan jag ska plocka upp Moa och Anneli för långpass. Reclaim Mia - Reclaim balansen. När balansen finns är det lättare att känna harmoni.

Och vem fan bryr sig om dyra bilreparationer, för-mycket-godisätande och sömnbrist när man omger sig av fantastiska människor? No-more-Mia-gnällkärring - livet är härligt.

Saker som blir lidande...

2011-01-28T15:15:00.003+01:00

... när jag har mycket att göra på jobbet:

* registrering av träningspass på jogg.se och Funbeat
* bloggläsande och inlägg
* städning hemma

Fast det förstås - det handlar alltid om prioriteringar. Var Sak Har Sin Tid.

Här vill Jack 5 år se hur stark "hon är den där MarathonMia" - jorrå - ganska - men han kom fram till att han nog är starkare ändå. Såklart - han har ju Spindelmannentröja! Foto: Åsa Persson

Snart är det helg och då väntar:

* Fredag: AW med löpare och vanliga dödliga
* Lördag: Skapa 3 träningsscheman, Konstutställning med mamsen, löppass, blogga och gå på inflyttnings/födelsedagsfest
* Söndag: skidåkning, långpass och några timmars arbete

Får jag några minuter över lovar jag att registrera träningar, titta på mitt stökiga hem och njuta av att jag själv gjort mina prioriteringar!

Saliven rann och jag blev alldeles snurrig!

2011-01-27T15:03:00.007+01:00

Laxpudding med skirat smör - en av Dagens Rätter. Foto: privat

Jag formligen svimmade känslomässigt när jag fick se Dagens Lunch. Mina ögon blev stora som tefat, min kropp började darra och jag ville slänga mig över hela härligheten och bara äääääääääääta. Fingrarna bad om att få sleva upp i all oändlighet. Tur att hjärnan stoppar en!

I entrén på Electrolux fanns det bild på Svenska kocklandslaget, han sittandes längst till vänster hade gjort dagens mat och kom ut och pratade med folk som tog för sig. Supernice. Foto: privat

Jag blev bjuden på lunch av finaste Susanne efter att ha fått en invit "Du skulle se vår personalmatsal och lunchen som serveras!". En kock ur Svenska Kocklandslaget har en utmaning att göra Electrolux personalmatsal till den Bästa i Sverige. Jag formligen hoppade upp-och-ned - fotade och blev yr i bollen av alla härligheter.
På menyn stod det antingen Laxpudding eller Lammgryta med kikärtor. Även ett vegetariskt alternativ fanns - men det hann jag inte uppfatta eftersom mina ögon fastnade vid salladsbuffén och det hembakta rågbrödet...

Min tallrik (som var stor) fyllde jag med champinjoner/linser, bönsallad, grönsallad, tomatsallad, rårivna morötter och rödbetor, nötter, frön och ugnsbakade rotfrukter. Det fanns nästan ingen plats för lammgrytan med bulgur och yoghursås. Allt var superfräsht, vällagat och välsmakande. Jag är hög. Lyxigt värre för de Electroluxanställda! Tur att jag har en vän där!

Hur är din personalmatsal och när såg laxpuddingen senast så där lyxig ut?

Veckans brev till mina adepter...

2011-01-26T09:07:00.003+01:00

Varje vecka skickar jag pepp-mail eller tips till mina adepter. Denna gång ville Hillevi att jag skulle dela med mig till alla läsare - klart jag gör!

************************************

Glöm inte att stanna upp i vardagen och se vad ni har åstadkommit. Oavsett om förkylningar, andra sjukdomar, jobb skador eller annat har satt stopp för att genomföra schemat till punkt och pricka - så har ni en plan. Ni vill, ni har för avsikt att få in träningen i vardagen och det är passen ni kört som verkligen räknas.

Mums! Fira med ananas och chokladdoppade jordgubbsspett. Foto: privat

Livet kommer alltid emellan - det finns höjd för det i era program. Var glada över genomförda pass, alternativpass eller extra vila. Var snälla mot er själv och fira att ni kommit en bit på vägen eller halvvägs i många fall.

Den här veckan vill jag att ni fokuserar på de genomförda passen och firar till helgen - fira hur långt ni har kommit, fira ett skönt långpass - eller fira att långpasset var piss men att ni var grymma och gjorde det ändå. Fira att det är grymt bra att kuta i snö, slask, is och grådassig slask. Fira ett missat pass som extra vila eller fira att influensan inte längre är lika tung. Fira att ni är ni och att ni är grymma som ni är.

På söndag ska jag fira att ni alla kämpar på - jag ska göra en supergod middag och fira era delsegrar som även jag känner mig delaktig i.

Träna bra (hårt eller lugnt) och vila effektivt!

Det går rätt fort när man inte gjort det på länge.

2011-01-25T21:07:00.003+01:00

Intervaller alltså. IF Linnéa-träning med gästtränare Rubin McRae - långa backintervaller. Om det berodde på helgens boost, superkompensation från förrförra veckans intensivträning med efterföljande vila eller draghjälpen från till klubben nyanlända Bosse, låter jag vara osagt. Men idag var jag snabb. Rätt ovanligt för den här sega uthållighetstjejen.

Jag och kvällens sparringpartner Bosse. Foto: privat

Efter uppvärmning var det dags att springa snabbt uppför Münchenbacken, vila 30 sekunder och snabbt ner-vila 30 sekunder-snabbt upp... ja ni förstår. Så höll vi på närmare 25 minuter. Hela tiden peppade jag och Bosse varandra. Där jag var stark hjälpte jag honom, där jag var svag drog jag nytta av hans energi. Vi fördelade och peppade. Totalt var vi ett 60-tal som tränade och jag höll mig till Bosse hela passet. Vi kompletterade varandra perfekt och balanserade ork och pannben. Några gånger när jag kom upp hade jag svårt att återfå en normal andning och hade lite blodsmak i munnen. Bevis på ett bra genomfört träningspass.

Alldeles lyrisk efteråt står jag och väntar på bussen när självaste Coach Ken kommer och hämtar upp mig i bil som värsta Pimpen. Han hade varit och kört en skidtävling och passerade så passande när jag som mest behövde en varm bil. Jag kände mig riktigt lyxigt behandlad som först fick en hare och sedan personlig chaufför och skjuts ända till porten. Att komma hem snabbt var toppen eftersom mer jobb väntade - SuperWoman börjar så sakta återfå sin skepnad...

Det händer roligheter i vår

2011-01-25T17:00:00.001+01:00

Ett gäng fantastiska tjejer startade Blogger Boot Camp för några år sedan - i år kör de helgen 16-17 april.
Jag och Daniel från Nordic Military Training kommer att leda ett av passen - häng med vettja! Tror bestämt att de har något specialpris fram till sista januari! Det blir en helg med bloggare, bloggläsare och grymma pass!

Vi ses väl?

Ligger inte direkt på latsidan...

2011-01-25T12:35:00.018+01:00

...ibland kommer livet emellan. Ibland petar jag in booster som alternativ till hård träning. Vad sägs om detta:

* 7,5 timmars promenad och samtal med dotter och Tvillingsjäl
* Firande av min granne på landet som fyllde 100 år - hur coolt är inte det?
* Uppleva naturen i sin kallaste skrud
* Kortspel med mamsen på kvällarna
* Träff med barndomsvänner
* Jobba med fin utsikt och ta telefonkonferenser i bilen
* Värdefullt seminarium med finaste väninnor

Okej - jag missade helgens långpass och måndagens NMT, men jag har fyllt min själ, mitt hjärta och mitt sinne med massor av fina upplevelser. Det blev så pass mycket på fyra dagar att jag kan använda energin och träna och tänka på i hela 11 dagar eller mer. Äsch - jag ger er bilder istället...

Nu väntar en tuff arbetsperiod...

Ni har väl inte missat...

2011-01-23T21:40:00.002+01:00

...senaste numret av Fitness Magagazine?

Där är en artikel om mig med lite tips. Dessutom finns där mumsiga recept, olika träningstips och blandade artiklar.

Dagen då vi promenerade till Norge

2011-01-23T12:33:00.009+01:00

I somras vann jag Fotrally där jag gick från Stockholm, via Nyköping, förbi Kolmården och stod kvar som segrare en bit ifrån Söderköping. Jag hade då traskat i 29 timmar och 58 minuter och lagt 15,2 mil under mina fötter. Igår frågade min dotter om vi kunde ta en promenad till Norge och tillbaka. Självklart ville vi med.

Vi fixade i ordning matsäck med varmt kaffe, grova smörgåsar med Philadelphia, tomat, ost, skinka och färska örter. Nykokta ägg, morötter, bananer, vatten och makrill i tomatsås fick också plats i ryggsäcken. Vår vandring startade från Stensvik klockan 11 på förmiddagen. De 7 kilometrarna till gamla E6:an var välbekant och hade inte så mycket trafik, det tilltog lite när vi kom ut och vände upp mot Nordby. Landskapet var vackert vitt och det var runt 4 minusgrader. Det var häftigt att uppleva naturen häromkring på vintern, då jag bara varit här sommartid innan.
Efter 12 kilometer stannade vi och åt vår matsäck och tittade på trafiken från Norge mot köpcentret i Nordby. Här handlar norrmännen godis, läsk, tobak, kött och alkohol - kommersen är enorm. Vi ignorerade detta och traskade vidare mot Svinesund och den norska gränsen. Nu ökade antalet bilar och vi var tvungna att gå i vägrenen då det var omöjligt att transportera sig på de isiga fälten. Inte helt optimalt. Efter 19 km kom vi till gamla Svinesundsbron och hade nått halvvägs på vår utmaning. Vi skulle ju hem igen.

På bron stannade vi och drack kaffe igen, fotade och körde lite hambo i vägrenen. Vi hittade en cykelväg tillbaka som var 2 kilometer kortare. Efter drygt 7 timmar och 37,2 kilometer var vi hemma i stugan igen, redo att moffa i oss fläskfilé, potatis, grönsaker och choklad.

Det var fantastiskt kul att se min dotters fokus och mål på "framåt-framåt-framåt". Eftersom hon haft ont i knät kunde vi inte springa någon sträcka - detta gjorde att vi den sista milen gick i totalt mörker under en stjärnklar himmel. Det härligaste av allt var att det inte fanns några måsten - vi hade inte bråttom någonstans. Man hinner prata om rätt mycket saker under en dagspromenad och uppleva en hel del - kan inte tänka mig en bättre investerad tid.

Dessutom kan ju dottern nu sluta tjata om utlandssemester sponsrad av mig - för det har hon ju redan fått.

Dagens utsikt

2011-01-21T10:03:00.005+01:00

Jag jobbar från Västkusten idag. Har massor av sitta-framför-datorn-arbete och njuter av denna utsikt.

Planen är att beta av den långa jobblistan, springa ett 45 minuterspass. Jag har grym träningsvärk i armarna, hela bröstkorgen och min vänstra skinka har åter blivit en tegelsten. Jag rör mig som ett kylskåp och är tacksam mot framför-datorn-jobbet.

Dottern är lite avis på min träningsvärk, så ikväll ska jag ge henne en omgång Träna-hemma-övningar som gör att hon ska få smaka på mjölksyra! Till vår hjälp har vi några träningstidningar, stolar, storstugegolv och gummiband.

Nu undrar jag bara hur de här tjejerna känner sig efter militärpasset dag två...

Min adeptergrupp som ska springa Göteborgsvarvet fick testa NMT istället för Olgor. Olgorna kommer framåt vårkanten istället. Foto: Susann Wilson Andersson

Två av FabFour ska upp och åka skidor, tror bestämt att triceps kommer puta ut ur träningsjackan. Själv ska jag vila överkroppen imorgon och utforska markerna omkring med matsäck och underbart sällskap.

Tre-två-ett-Kööööör!

2011-01-20T08:33:00.004+01:00

Jag slängde mig handlöst ner på den hårda marken som var täckt med stenkross för att förhindra halka. En armhävning, snabbt hopp fram, upphopp med armarna uppåt för att sedan slänga mig ner i en andra burpee. Jag känner hur en vass sten trycker in den mjuka delen i handen där tummen tar slut. Smärta. Ignorerar den och fortsätter pumpa. Hittar rytmen i andning och utförande av burpees.

Gammalt foto - samma styrkeövning. Foto: privat

Det är första omgången i Spyfys Tabatatävling. Vi har 30 sekunder på oss att göra så många burpees vi kan. Därefter 15 sekunders vila och sju set till. Totalt åtta (8!!). Vi får bara räkna den sämsta omgången.

Det är här jag ställer mig frågan "Vinna eller maximal träning?". Vilovecka fladdrar förbi - Vinna och vara smart förstås. Åtta set i Tabatatävling, tre olika övningar och bara 15 sekunders vila. Mitt beslut är fattat - Först en testomgång -sedan välja antal och köra strikt på det. På så sätt kan jag vinna några sekunders vila och låta mjölksyran sippra långsammare. Hade jag velat ha maximal träning hade jag ignorerat lägsta-antalet och kunna pumpa på fler.

Sämsta omgången på mina taktfulla burpees blir 9. En mer, än personen som kommer tvåa. Efter förflyttning och fler övningar är det dags för del två i Tabatatävlingen. Tricepsdips. Min styrka - det är typ det jag är starkast på. Kör 40 alldeles för snabbt i första omgången och väljer att köra 30 resterande 7 set. 250 tricepsdips - det brinner i armarna och jag vinklar ut höften lite för att avlasta och koppla in lite axlar. Pumpar i takt med min räkning. Tio+tio+brinnande tio. Tankarna jag styr är "Tio dips kan jag ju - tio dips kan jag ju".

Tredje tävlingsmomentet är Knees-to-elbow. Vi står i arhävningsposition och ska lyfta vartannat ben och toucha knät mot armbågen. Jag har tidigare hittat en bra position genom att trycka fram axelpartiet och vinkla bak armbågarna lite. Nu hjälper snön till och jag får in ett spring-flyt i rörelsen. Smashar till med 35 stycken supersnabba och hinner vila mellan 7-10 sekunder längre. Jag borrar ner händerna i en snögrop, låter fötterna ta spjärn mot den hårda isen. Tackar Gudinnan för mina Icebugs och levererar.

Spyfys säger att någon under morgonpasset hade samlat ihop 80 poäng. Jag fick 74 - undrar hur jag ska få in 6 poäng till nästa gång, de 30 sekundrarna räcker inte till.

När tävlingen är över och vi ska tillbaka till ÖIP vaknar jag till liv. Ja jusst det - jag hade ju med mig mina adepter FabFour - tror minsann att de kommer ha träningsvärk idag. Och imorgon. Tur att vi valde ett basic-pass - otur att Spyfys-Magnus känner en av adepterna och körde skiten ur oss. Eller tur. Mina triceps är inte att leka med, inte heller blåmärket och svullnaden i handen efter mitt handlöst nedslängande i stenkrossen 64 gånger... Men det var det värt - För jag vann med mina 74 poäng.

Mat och träning

2011-01-19T07:19:00.007+01:00

När det är grått och disigt ute brukar jag piffa upp stämningen med "Happy Colour Week". I vanliga fall innebär det färgglada kläder. Den här veckan innebär det mat. Hög tid att boosta upp med vitaminer, mineraler, superfood och bra mat som gör att jag kan återhämta mig från den intensiva träningen förra veckan.

Fruktsallad på kiwi, sharonfrukt, äpple och valnötter. Gott om vitaminer, mineraler och nyttiga fibrer. Foto: privat

Min träningskamrat och tillika Kostspecialist Jojje säger så här om mat och träning:

Matfrågan är mycket viktig när man tränar. Bra matvanor gör att man tillgodogör sig träningen på ett bra sätt, det vill säga man bygger upp och stärker kroppen. Med dåliga matvanor riskerar man istället att träningen bryter ner kroppen. Det viktigaste är:
1. Att vara vätskeladdad innan ett pass och fylla på igen efter.
2. Mellanmål 1-2,5 tim innan träningen.
3. Få i sig lite snabba kolhydrater och ev. lite protein direkt efter träning (max 30 min)
4. Mat med proteiner när man kommer hem.
5. Även övriga måltider är givetvis viktiga.

Mias supersallad: Blandsallad på maché, spenat, mangold och isbergssallad, sockerärtor, gojibär, tomat, stora vita bönor, pumpafrön, olivolja, tonfisk, ägg och svartpeppar. Är det träningsdag lägger jag till kolhydrater i form av hel bulgur eller knäckemacka. Foto: privat

Supermat är bland annat ägg (innehåller i princip allt utom c-vitamin), lax, sill, makrill i tomatsås på burk, fågel, viltkött. Olika mjölkprodukter; yogurt, keso, kesella. Soyamjölk. Långsamma kolhydrater med fibrer. Frukt, grönsaker, bär, nötter, mandlar, pumpakärnor, kokosolja, avocado, oliv- och rapsolja. Kryddor som svartpeppar, gurkmeja och chili. Grönt/vitt te. Välj mat som är färgglad - dessa innehåller en massa nyttiga antioxidanter.

Kosttillskott: Eventuellt Omga-3 tillskott om du inte äter 3 port fet fisk per vecka, D-vitamin i synnerhet nu på vintern. Undvik socker, vetemjöls-produkter, halvfabrikat och andra snabba kolhydrater. Kvinnor kan behöva tänka på extra järn - antingen genom att äta rött kött, blodpudding, lever, spenat, broccoli eller vitamintabletter för Kvinnor, som brukar innehålla järn. Viktigt att tänka på när du äter järnrik kost är att undvika mejeriprodukter under den måltiden - ät C-vitaminer i form av apelsin, äpple, paprika eller vitkål för att lättare ta upp järnet.
Upplever du att du inte orkar hela träningspasset kan det bero på låg vätskebalans. Jag har övat in att dricka rätt mycket och startar dagen med 0,5 liter vatten. Under förmiddagen fyller jag den fina röda flaskan med 0,7 liter vatten och sippar med jämna mellanrum, likadant på eftermiddagen. På så sätt är jag uppvätskad för kvällspasset. En sån liten grej kan göra att du orkar lite till, lite längre, lite snabbare eller lite tyngre. Testa!

Hantering av utmaningar

2011-01-18T11:27:00.005+01:00

Jag fick utmaningen att hjälpa en kille som vill springa maran på 3:45. Tvåbarnsfar, med ett tredje på gång. Limited time. Tre träningsdagar i veckan på så kort tid som möjligt. Utan stress.

Med strikta tidsangivelser, kombinationsintervaller och långpass fördelade på 3 dagar i veckan gick jag snurrig och lade mig. Drömde sedan om varje pass jag petat in i schemat. Kände hur tusingarna på 4:15 kändes i andningen, njöt av att vara klar med 1600 metersintervallerna, jag hann vakna vid 5 tillfällen och föda barnet åt dem i maj. Allt under loppet av 7 timmar.

Jag tar mitt tränings-schemande på allvar.

Sjutton till som kan andas när de springer. Check.

2011-01-18T06:43:00.003+01:00

Igår kväll hade jag ett löpteknikpass på Nordic Military Training. Tillsammans med Jens skulle vi fylla 75 minuter med löpning, utan att springa för långt, göra för svåra övningar och försöka få ett bra pass för alla. Gruppen fick två saker att tänka på "Var snygga och sträck på er!". Svårare än så är det inte att springa rätt.
Till våren ska jag köra ett pass och lära folk att springa riktigt fort utför... foto: privat

Tövädret gjorde att vi slapp frysa. Snabbt fick vi upp värme och begav oss mot Ugglevikskällan. Efter uppvärmningen körde vi traditionell löpskolning:

Höga knän: hög rak hållning, upp på tå, ha höften rakt fram och pendla med armarna i knäuppdragen. Stark och spänstig.

Kick i baken: Samma hållning med rak, framskjuten höft och armpendling. Försök att visa skosulorna för den som springer bakom.

Det är så fantastiskt att se folk "resa sig från kontorsstolen", inta rak hållning, lyfta upp hakan och börja andas i löpsteget. Med den enkla teknikövningen fick de sedan springa snyggt till Tonys Backe. Backen där mjölksyradrabbningen ägde rum förra onsdagen. Då fick vi i intensivgruppsgänget springa upp 10 gånger. Det gjorde även mina NMT-adepter igår :) och gissa om de var duktiga! Snyggare löpare får man leta efter. Fyra av dem räckte upp handen när jag efter intervallerna frågade hur många som trodde att de skulle klara tio. Jag tippar på att 30% sitter i tekniken och resten i skallen. Bara-för-att så körde vi givetvis två till - en intervall och en som transport för att fortsätta löpturen. Alla klarade det. Alla hade lärt sig rätt teknik - mumma för en löpinstruktör.

Teknik i uppförsbacken: Sträck på dig. Skjut fram höften och öppna upp bröstkorgen. Slappna av i axlarna. Detta för att du ska få maximalt med syra till lungorna och kunna transporter friskt, syrerikt blod ner till lårmusklerna. Precis som när du kör bil eller cykel ska du växla ner innan backen. Starta lugnt, korta av stegen och spring på framfoten. Använd armarna och spring framåt/uppåt. Inte så svårt va?

Jag fick visa en snabbinstruktion i utförslöpning också, men hade behövt barmark för att kunna släppa alla handbromsar. Det kommer till våren - då lär det gå undan! I järgarmarsch tog vi oss sedan vackert sträckta med lätta löpsteg tillbaka till ÖIP där jag fick svara på frågor som "Springer du lika fort uppför som nerför - håller du jämn fart på tävlingar?" "Byter man skor under ett ultralopp?" "Jag har ont i hälsenan - vad kan det bero på?"

Har du några frågor eller önskemål på blogginlägg?

Går det aldrig dåligt?

2011-01-17T11:38:00.005+01:00

Jo, visst fasiken gör det det! Inte är jag konstant lycklig och levererar resultat som är bättre och bättre hela tiden. Trots att jag är SuperWoman klär jag mig ibland som människa.Helt onödigt att sura över taskig insats, grått väder eller en dum kommentar. Lägg energin på det som är viktigt. Foto: privat.

Förra veckan till exempel...tvärdog jag på fredagens NMT-pass. Tog slut. Finito. Egentligen skulle jag ha haft vilodag så skallen kanske var inställd på det. Men istället för att sura över taskigt utförande valde jag att fokusera på det bra - jag fick bra träning för vristerna i den förjävliga snö-socker-modden som vi trampade upp under vår löpning.

Skidåkningen igår skulle kunna skyllas på taskig valla, baksmälla eller regn - men alla andra som åkte var fan-så-mycket bättre. Sura? Nej - jag är inte bättre än så och utgår från mina egna insatser.

Någonstans har jag lättare att se helheten än att snöa in på enskilda pass som går dåligt. Om jag sammanfattar förra veckans träning fick jag ihop 711 minuter fördelat på:

85,96 km löpning (2 grymt bra kvalitetspass)
3 x NMT (varav jag var stark som fan på 2)
1 x skidåkning 8 km

Nu är det återhämtningsvecka. Jag ska leda ett löpinstruktörspass ikväll på NMT och fokusera veckan på andra människor. Kan jag hjälpa/motivera andra att bli bättre så känner jag att jag gör en insats också. Fokusering framgång.

Hur tacklar du bakslag?

Alla var där!

2011-01-16T16:47:00.006+01:00

Träningsglädje hade som Facebookstatus "drar på fest med svenska träningseliten" - och jag fick vara med! Kända bloggare, tidningsfolk, triathleter, ultralöpare och vanliga galenpannor samlades för att fira Karins 30-årsdag.

Givetvis bjuds det på tävling under sånna tillställningar! När någon sa att det fanns lite tårta kvar sköt sig tre personer iväg som kanonkulor ur stolarna.

Jag roffade åt mig Prinsesstårta som jag glatt sköljde ner med rödvin.Snabba Fötter, Karin Tri och jag i tårtätartävling. Alla vann. Foto: Träningsglädje

Det var läskigt att trippa till festen i högklackade stövlar när det är isigt. Jag har ju liksom vant mig att kuta omkring i mina greppvänliga Icebugs. Tyvärr passade inte de till min svarta klänning så jag tog det försiktigt dit. När jag skulle hem tog jag det säkra före det osäkra och fixade en egen airbag. Litade inte riktigt på min fotisättning efter rödvinsdansen - men helskinnad kom jag i alla fall hem och ballongerna hade jag lagt fint på köksbordet.

Är det trettioårsfest så är det. Därför hade jag redan bestämt innan att söndagens träning skulle bli skidåkning (inte så mycket guppande upp och ned med huvudet då). Dessutom hade jag bestämt att köra skidorna med Malin. Såååå - bara att ignorera snöslask och regn, proppa i mig apelsiner, vatten, powerbars, ägg, gröt och annat som kroppen-bara-måste-ha-dagen-efter (läs: tuggummi för att dölja chipssmak och rödvinsdoft...).

Vi tog en söndagspromenad på 8 kilometer med skidorna på. Dagens bästa träning var poserande med skidmärket... för själva åkningen var jag urusel på.
Regn och tårar i ögonen. Blev inte ens svettig av skidturen eftersom jag var så långsam och filosoferade om annat. Kan inte skylla på farsans dåliga valla, mina billiga stavar eller taskigt före - för ALLA i Ågesta åkte om mig.

Jag tar min Comrades-satsning riktigt seriöst

2011-01-15T13:43:00.006+01:00

Jag håller mig hemma en fredagkväll, äter toknyttigt och hoppar i säng redan 22:15. Sover gott i åtta timmar för att köra strikt efter schemat. Allt jag tar mig för är strikt inrutat, jag levererar och blir mer och mer som en maskin. Mina pass förs in i träningsdagboken med analyser, statistik och kommentarer. Jag har totalt avskärmat mig från omvärlden och kan bara prata löpning...

Hehe - skoja bara.

Ultralöpare har inget emot spontana pauser i träningen. Här poserar vi vackert utanför Junibacken på Djurgårde. Foto: min mobil som okänd man fick fota med.

Anledningen till den hiskeligt tidiga starten på dagens långpass (8:30) var för att min dotter Elin ville springa med de första 6 kilometrarna och att hon skulle hinna hem och duscha före jobbet. Som tur var ville CeeGee hänga med och springa trots tidig morgon. Vi lekte oss igenom 31,2 kilomter runt Kungsholmen, Djurgården, Gamla Stan, Söder Mälarstrand, Västerbron och tillbaka till Kungsholmen igen.

Anledningen till att jag tackade JA till att springa på Djurgården var för att jag alltid har hatat att springa där. Gillart inte. Men jag gillar att ändra mig, tänka nytt, tänka annat - uppleva på nya sätt. Jag gillar att möta mina rädslor och att ändra min korkade inställning till saker. Det visade sig att jag inte hade en negativ känsla under hela turen med CeeGee (okej - hon heter Cecilia och vi ska springa Comrades tillsammans i Sydafrika i maj - 89 kilometer uppförsbacke-sightseeing). Vi pratade om livet, relationer, döden, själen, det vackert nakna i naturen och klassisk musik. Det är fantastiskt att springa med någon som "ser" samma saker och förundras över likadana ting. Turen var riktigt berikande och när jag svängden in Icebugsen framför porten kändes det inte som jag varit ute 31,2 kilometer i 3:09:10 - utan snarare som jag precis börjat. Bådar gott för Comrades. Det som driver oss är friheten i löpningen, glädjen, upplevelsen - där är vi så lika.

Eftersom jag och min exman någonstans har lyckats bra med att tukta våra avkommor, var det bara att värma på en gudomlig chili som Elin tillagat tidigare i veckan, när jag kom hem efter passet. Satte mig till bords lagom då min son Alex vaknade och skulle äta frukost. Sällskap. Najs.

Ikväll blir det partaj hos en rikitgt cool Triathlet som fyllt 30- rapport om återhämtningsdans kommer imorgon!

Tror ni att jag sitter här och visslar?

2011-01-13T21:34:00.004+01:00

Då kan jag tala om för er att det gör jag inte! Det går nämligen inte att vissla med stelfrusna kinder. Under kvällens intervallset fastnade det första fejset i ett leende och det andra såg så här sammanbitet ut:

Det är heller inte så lätt att springa vackert med två klossar till ben och en rumpa gjuten i cement. Har ni testat? Jag har ju intensiv träningsvecka och kör 110% på samtliga pass. Eller borde i alla fall.

Tisdag: Långa intervaller med IF Linnéa. 3x2000 meter. Jag var alldeles för glad och sprallig för att kunna fokusera på uppgiften. Det kändes alldeles för lätt att köra intervallerna. Jag var inte trött på slutet och insåg att jag nog fuskat lite... grämde mig lite först, men efter lite sömn fick jag mitt straff. Eller - jag ser det som bonus. För på...

...onsdag var det mjölksyraträning på Nordic Military Training. Vi gick med utfallssteg bort till "Tonys Backe". Där körde vi sedan 10 backintervaller (jag valde de långa) och vilade genom att göra 20 benböj emellan (några fick köra 40). Joggandet tillbaka gjordes med avbrott för upphopp, jägarvila och burpees. Behöver jag säga att till och med Alex hade svårt att resa sig från köksstolen idag?

Hursomhelst.

Jag tyckte inte att det var stentufft (nu visslar jag). Så jag småjoggade på lunchen idag bort mot Tekniska för att möta en av mina adepter för ett gemensamt teknikpass. Åsa och jag körde "Tonys Backe" tre vändor och gick igenom grunderna för rätt andning, teknik i upp och nerförsbacke samt hållning över lag. Jag glömde alldeles bort att fota oss :( för jag var så begeistrad över hennes perfekta hållning redan från början i löpsteget. En naturbegåvning - inget wobblande med höfter eller sprätt med benen som tjejer ofta gör. Vackert. Själv försökte jag vara exotisk och hade klätt mig i fuchsiafärgade kläder. Under lunchen var det 3 minusgrader. Jag sprang hem och fick ihop 9,5 kilometer, vilket kändes skönt för den lilla träningsvärken.

Titta så fint tröja, jacka och pannband passar Icebugsen... Lite färg kan jag väl bjuda på när det brunat till sig i snömodden.

Och så anledningen till det frusna kinderna...

Ikväll körde vi kombinationsintervaller på IF Linnéa. Två set av följande:
5 x 45 sekunder brant backe
1 x 2 km i tävlingsfart (10 km)

Jag trodde att det fortfarande skulle vara runt minus tre, men det visade sig när jag kom hem att det sjunkit till ÅTTA minus. Rå, elak luft fixade is-slingor i mitt hår och stelnade mitt ansikte. Intervallerna var jobbiga men jag kände mig stark och kunde köra på ordentligt på 2 kilometarna. Kändes gött.

Nu har jag fått dispans av Coach Ken att få träna NMT Basic imorgon bitti (står vilodag på schemat) - för det är Håkan som kör - och då brukar det bli promenad och fikarast...

...Eller hur!

Nyfiken på ultra?

2011-01-12T17:00:00.001+01:00

Vill du veta hur jag började med ultra? Hur det kom sig att jag växlade om min hjärna från att fokuser på tider och istället fastnade för distanser?

Missa inte detta event i sånna fall!

Jag kommer berätta om tankar, pannben, perspektiv och krulliga fotsulor - Välkomna!

Dessutom kommer min klubbkamrat Carina att hålla i ett långpass på 30 km - kan inte bli bättre!

På tal om övervikt och vikt över huvud taget

2011-01-12T12:40:00.004+01:00

Det är ett känsligt ämne. Jag brukar undvika att blogga om min egen vikt och tänker frångå det för en gångs skull– åsikterna är många och för det mesta verkar det vara svårt att unna folk en ändring till ett sundare liv.

Ni kanske känner igen “Du som tränar så mycket kan väl ta en tårtbit till!”

Varför skulle jag? För att jag tränar eller för att personen som säger det till mig har dåligt samvete för att den så gärna skulle vilja träna och tänka på vad den stoppar i sig? För att min ork och min energi är provocerande?

För visst är det lite som med rökare – att man med näbbar och klor försvarar sin cigarett. Eller sin vikt (Jag tar då inte stryk av 25 kg extra...)

Visst - Jag äter godis. Jag äter tårta. Jag dricker vin. Det ska gudarna veta. Men det är för att JAG vill det, och det är JAG SOM BESTEÄMMER hur mycket. Och NÄR. Däremellan äter jag mycket bra mat. Jag har hittat en kost som passar mig – jag är pigg, jag kan genomföra hårda pass, jag kan gå på toa (träningsläger undantaget), jag har ingen sjukfrånvaro och håller mig frisk (peppar-peppar) och har grejat Sveriges längsta terrängultra. Bland annat.

Jag gick ner massor när jag var med i Viktväktarna 1995. Yoyo-bantat och gått upp och ned efter det. Jag har testat massor av dieter: Nutrilett, Banandieten, Soppdieten och fastat. Quick fix. Allt för att inte väga 85 kg igen. Sen jag sprang mitt första maraton 2004 har jag inte gått på en enda diet. Jag har under lång tid lärt mig hur min kropp fungerar och vad som får evighetsmaskinen att ticka bäst. Visst lägger jag på mig något semesterkilo – men då tränar jag eller äter lite sundare ett tag. Utan överdrift. Men det har tagit tid att komma hit. Och jag har ett intresse - att bygga en Evighetsmaskin, att bry mig om kroppen som ska transportera mig genom livet. Jag är rädd om den och investerar i den.

Jag tror att allt hör ihop – balans i själ, hjärta, kropp och fysik. Och hjärnan förstås. Där det är tankar som styr. Tanken vill ibland annat än kroppen – det är då förnuft går före känsla. Som att tacka nej till en chokladboll på eftermiddagen för jag vet att jag tränar så mycket bättre när jag äter två knäckemackor med avokado. Kanske det är lika mycket kalorier – men ack vad olika det gör med min kropp. Nu vet jag att känslan av välmående från ett bra genomfört pass med bra mat i min mage håller mycket längre än smaken av chokladboll i munnen och blodsocker som åker berg-å-dalbana.

Eftersom jag varit överviktig en period i mitt liv vet jag hur det känns, hur jobbigt det är – hur mycket kraft det krävs att bestämma sig. Jag kommer alltid att förundras och glädjas över människor som tar tag i det – som börjar träna, lära sig hur sin kropp fungerar och mår bra. Hur viktigt det är att inte ge efter - inte ge upp för den lättaste vägen, den att falla för frestelsen att äta en chokladboll istället-för.

Efter jul- och nyårshelgen vägde jag in mig på 61,4 kg. Så lite har jag inte vägt sedan jag var 17 år. Utan att banta. Jag har bara bestämt mig. Jag har bestämt vad jag stoppar i munnen och varför – mat för att kunna utföra optimal träning – mat för att fylla på reserver och förbereda mig för ultralopp. Godsaker för att tillfällen ges och jag vill. Det har tagit 1 år att fördela om energin till 1,5 kg lättare löparkropp, ingen quick fix. Jag stirrar mig inte blind på siffran utan vill ha en stark och smidig kropp - men är den lättare så springer jag lättare -så är det bara.

Jag är en stolt före detta tjockis som hittat den optimala löparvikten för just mig.

"När jag ser överviktiga barn sitta och äta godis i tunnelbanan på morgonen blir jag ledsen i ögat"

2011-01-11T14:15:00.000+01:00

Bild lånad från: munkhammar.blogspot.com

Utlåtandet har jag tagit från en löparvän på Facebook. Jag fastnade direkt. Vem bär ansvaret för de överviktiga barnen? Som vuxen har du bara en enda person att skylla på om du går upp i vikt och det är dig själv (undantaget sjukdomar och medicinering).

När jag för 10 år sedan var fotbollstränare/hjälpreda/en-snäll-morsa-som-ställer upp blev jag kontaktad via telefon av en mamma till en pojke i laget. “Snälla – kan du hjälpa min son att bli smalare med träningen – han blir mobbad i skolan?” Eftersom jag ogillar mobbing, ogillar det som tjockisar utsätts för så blödde mitt hjärta. Jag försökte förklara att vi som tränare bara kunde göra vår del – att motivera och inspirera pojken att röra på sig och att stanna kvar i fotbollslaget.

Jag tänkte att då tar nog mamman sitt ansvar på hemmaplan. Ett halvår senare hade vi säsongsavslutning med barn och föräldrar. Denne pojkes familj kom och var med. Alla kraftigt överviktiga. Pojken var den som var minst överviktig. Vem bär ansvaret?

Vi kan inte kräva av våra barn att de själva ska hålla koll på vad de äter, vad råvarorna innehåller, hur en väl sammansatt måltid är – eller vad som är lämpligt att äta till frukost på väg till skolan. Det måste komma från föräldrar och vuxna. Inte bara tunna tanten på Hemkunskapen.

Det är rent ut sagt elakt att göda sina barn på grund av sin egen dåliga kost. Att som överviktig gå in i vuxenlivet och börja ta tag i viktnedgång är ofantligt svårt. Det är aldrig försent att lära sig äta bra – att ge våra barn en bättre start in i skolan – att orka med alla krav är jobbigt som det är för dagens barn och ungdomar.

Så snälla – ge inte era barn godis till frukost – hur smala de än är – Lär dem att vara rädd om sina kroppar och att näring är viktigt– Kropparna ska transportera dem genom livet. Det är inte för sent. Börja nu.

Det är något särskilt med måndagar...

2011-01-10T22:45:00.000+01:00

05:10 kliver upp, äter flerkornsgröt med gojibär, sojamjölk, en kopp kaffe, ½ liter vatten och löser DN's korsord. Lägger ribban för dagen genom att höja volymen på bilradion när de spelar “Barbara Streisand” , med Ducksause – tjuter med och leker nyårsafton.

6:15 - 75 minuter Nordic Military Training med Magnus/Spyfys som kör tema mage. Känner mig stark och oövervinnlig igen. Magen brinner. Försöker utmana sonen och adept Moa men de nappar för bra och langar bildäck under situps som om det var födda till det. Transporterar mig i bilen till jobbet lyssnandes på Septermbers tolkning av “Mikrofonkåt” - förmodligen den bästa låten just nu. Mumsar i mig frukost nummer två bestående av en leverpastejssmörgås och juice.

8:32 – kliver in på jobbet och ägnar förmiddagen åt telefonkonferenser, rensa semestermail och konferera lite IRL. Dricker grönt te, mumsar äpple och dricker vatten. Är glad att vara tillbaka på jobbet för jag gillar den kreativa stimulansen och mina kollegor.

11:45 fyller på Evighetsmaskinen med tonfisk, bönor, spenat, tomat, ruccola, pumpafrön och avokado.

12:30 tillbaka till skrivbordet. Administrationsarbete, planering, bokningar och vips är det dags för dagens sista telefonkonferens – nu med Amerikanska kollegor.

17:45 transporterar mig hem till Kungsholmen där min dotter Elin bjuder på en underbar fisksoppa. Har lite mamma-dotter samtal som är så viktiga och boostar själ och hjärta.

20:20 Träningspass nummer två. Snörar på mig Icebugs och springer en kortis med Moa och Elin. Kör skön kvällslöpning med tjejsnack och samlar ihop ytterligare 7,8 kilometer. Elin bestämmer sig för att springa Premiärmilen... Passerar 7 Eleven på hemvägen för att köpa en belgisk chokladvåffla till Alex som vilar vid datorn. Tar en snabbdusch.

21:30 Bloggar och jobbar en timme till. För att jag vill och har möjligheten att göra det.

23:00 Släcker lampan och glider in i drömmarnas värld. En värld där jag pumpar lårmuskler, använder skumtomtar som bränsle för magövningar och är Anja Pärson i nerförsbackarna. En värld där jag är närvarande och ack så härvarande. En värld där tiden inte är viktig och det går att skynda långsamt trots att almanackan är fullspäckad. En värld där gott regerar och ont tonas ner. En värld där jag räddar vilsna själar.

Borta bra - men min toa är bäst!

2011-01-09T22:11:00.006+01:00

Jag samlade lite blygsamt ihop 57,8 kilometers skidåkning på 3 dagar. Jag är nöjd. Lite öm i höfterna, träningsvärk i två tår och med uppsvälld mage lämnade jag Bruksvallarna.

Så här fint var det när vi lämnade plejset. Igår körde jag en kvällsrunda, 4 varv i 3 kilomtersspåret med pannlampa. Malin och Lona gjorde mig sällskap men vi var olika snabba så vi möttes bara då och då. Jag var ensam med ljudet från den krispiga snön och skäret från skidorna. Ensam om min tomteskumsuppsvällda mage och helt och hållet fokuserad på att ta mig runt. Jag blev mer och mer vågad. Utan att tveka kastade jag mig ut för backarna och plogade ner, vilket jag hade respekt för innan. I de långa, svängda backarna stod jag på huk och tänkte "Jag har lika starka ben som Anja Pärson, jag har lika starka ben som Anja Pärson". Och inte en enda gång trillade jag på rumpan.

Bara för att turen var så underbar valde jag att stanna där. På topp liksom. Det var kul och jag vill längta till nästa pass. Det är redan inbokat - långpass på söndag med Malin - bättre skid-PT får man leta efter.

Gudomlig Meze med massor av smårätter och mycket vitlök fick sällskapa mina tomteskummisar i magen. Fröken Proppmätt har gjort entré.

Att bo med 10 andra människor och äta helt annorlunda mat några dagar sätter stopp i maskineriet. Mer psykiskt tror jag - så inga linförn i världen kan hjälpa till. Nu är jag glad att vara hemma hos min egen toa - finns en del skumtomtar som inte omvandlades till skidenergi och ska ut. Resterande energi ska jag använda till kommande träningspass.

Hehe - jag vill ju vara tokladdad och redo för intensivveckan som drar igång imorgon - häng med får ni se hur jag får ihop familj, jobb och en-jädrar-massa-träning!

Mat till Evighetsmaskinen

2011-01-08T14:05:00.006+01:00

Jösses vad vi vräker i oss mat, godis och dryck här. Inte bara ansträngningen från skidåkningen kräver energi, utan själva kylan i sig. Idag var det -16 grader i spåret.

Tidig frukost med rågflingsgröt, yoghurt, ägg, russin, sylt, bananer, surdegsbröd, grönsaker, leverpastej, ost, skinka, ananas, kaffe, te, juice och apelsiner. Härligt med sällskap från gänget och snack om vem-som-snarkade-högst.

Lunchboost. Chili-con-carne i två tappningar. Den ena är gjord på Innanlår som kokt i 3 timmar med lök, porter, chili och kryddor. Himmelskt god. Himmelskt mör. Använd gjutjärnsgryta och få ännu mer järn - bra boost för tjejer. Egen bloddoping liksom.

Jag och Team NMT/Fischer hade matlaget igår. Vi bjöd på couscous, kycklingfilé och lime/honungsyoghurt till. Givetvis serverades kokt broccoli och en stor grönsallad med tomater till. Yummie! Efter all mat jag fått i mig är jag redo för alla skidutmaningar.

Idag njöt jag för fullt av naturen och min ensamhet i spåret. Jag hade med mig mina drömmar och tankar och kände hur likt ultralöpningen det här med skidåkning är. Inte jobbighetsmässigt men upplevelse-med-naturen-och-sig-själv-mässigt. Jag har en mycket speciell vän som jag "byter ord" med. Idag fick jag "dans". Kroppens harmoniska dans med Gaia. Likt vatten i en bäck över stenar flöt jag fram i spåret. Jag hade inte ont någonstans och tänkte aldrig på om skidorna var rätt vallade eller inte. Jag bara var. Ett-med-skidorna. Ett-med-mig-själv. Och Ett-med-upplevelsen. Berikande. Flytande. I en harmoni flöt jag fram i 6 kilometer av de 11,5. Resterande kilometer ägnade jag åt att bli livrädd för branta nerförsbackar, plocka av mig skidorna och gå, heja på små barn i skogen, skratta åt Ulf's vitsnöiga skägg och planera lunchen i huvudet. Mat ja. Ikväll blir det Meze. Eller smörgåsbord som vi säger på svenska.

När jag kommer hem ska jag äta spenatsoppa - nyttigt, lätt och fantastiskt gott. Dessutom går der supersnabbt att tillaga.

Här får ni recptet på den:

Elins & Mamma Mias spenatsoppa:
1 kg fryst hackad spenat
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk margarin/smör/olja
2 hönsbuljongtärningar + 3 dl vatten (eller egen buljong)
1 burk kesella eller creme fraiche
salt, vitpeppar och cayennepeppar

Hacka lök och vitlök, bryn i stor kastrull tills löken är mjuk - häll över vatten och buljongtärningar. Tillsätt den frysta spenaten och rör om. Krydda efter smak och rör i kesellan på slutet.

Servera med riven parmesanost och ett kokt ägg. Gott bröd till med proteinrikt pålägg fulländar måltiden. Smaklig måltid!

Fokuserad på uppgiften

2011-01-07T18:01:00.005+01:00

Så här vacker är utsikten från vår stuga. Mmmmmm, jag njuter. Njuter av väder, vind och natur. Njuter av att fokusera mig på uppgiften. Uppgiften att lära mig åka skiodor och vara hyffsat förberedd för Öppet Spår i februari.

Jag har sån tur, känner mig så orättvist väl utrustad med kunskapskällor här. Igår fick jag teknikträning av Coach Ken som är en mycket erfaren skidåkare. Idag var det Tomas - proffsets tur att guida oss. Igår lärde jag mig bajsa-position i nedförsbacke och idag juckteknik framåt.

Malin (på bilden), som också är en grym skidåkare fick agera PT åt mig idag. Hela 3 varv på trekilometersbanan ropade hon "Fram med höften - korta av stegen" Flashback från när jag själv peppar löpare i uppförsbacke. Sen kom såna där "Ta ut glidet, arbeta med höften, kör längre skär". Jag testade. Och testade. Efter några varv hade jag faktiskt filat till tiden från drygt 20 minuter per varv till 17 minuter. Imorgon ska det gå snabbare.

Här i stugan har folk träningsvärk i armar (triceps), insida lår, mage och rygg. Dessa personer vet hur man åker skidor. Jag har träningsvärk i högerhanden... antingen är jag en Gustav Vasa och är grym med EN stav, eller så kommer den ifrån att jag försökte separera couscouskorn idag... För MAT är en väsentlig del av ett skidläger. Återkommer om det i morgon.

Skidläger...

2011-01-06T17:36:00.003+01:00

shit. Öppet spår kommer inte vara några som helst problem...

Moahahaha!

Efter att ha kört i snöstorm hela vägen till Bruksvallarna var jag rätt mör i koncentrationen. Moffade in makaroner, falukorv och köttbullar som Coach Ken svängde ihop vid spisen. Begav mig sedan med Skidkungen Tomas till Vallaboden... I Vallaboden och poserar för vinstfoto med sponsorer. Foto: Lona Justesen

Jag lät Tomas gå lös på mina skidor och lärde mig att posera lite om jag skulle bli sponsrad och behöva visa märket på skidorna. Hakade sedan på mig skidorna och tränade följande:

2,2 kilometer off pist/skoterled. 3 kilometer spårat. 1 kilometer lite vilse/in på folks tomter/bilväg (bad idea!). Totalt 6,2 kilometer skidåkning på 1:03:10. En avsevärd förbättring från min premiärtur för två veckor sedan då jag kom drygt 2 kilometer (tror jag) på 45 minuter.

Nu kan det bara bli bättre. Nu ska jag lära mig att åka skidor.

Måste gå - Coachen skriker i hallen att det är dags för teknikträning :). På återhörande!

DRIVKRAFT

2011-01-04T21:26:00.004+01:00

Någonstans inom oss har vi vår naturliga drivkraft. Den får oss att vilja utvecklas, göra nya val och välja nya vägar. Drivkraften kan liknas vid en möjlighet, ett konstaterande av tillförsikt. Det är där lusten, passionen och livsglädjen kommer ifrån. Drivkraften tar fram människors ljus, den tänder glimten i ögonen och bygger självförtroende. Drivkraften fokuserar inte på målet utan mer på resan.
Du kan sätta en person på en cykel men aldrig tvinga den att cykla. Valet att göra det styrs av drivkraften.

Att se människor hitta sin drivkraft är en fantastisk upplevelse. Bara genom att glänta lite på dörren och locka till paradiset kan sätta igång en trigger. Därefter frigörs kraften själv.

Idag hyllar jag Hillevi, som jag fixat ett träningsschema åt med målsättning att springa en mil i mars - hon fyrade av 9 km förra veckan och skrev i mailet "ligger lite före schemat". Hon har hittat det.

Jag hyllar Karolina som är mammaledig med sitt tredje barn, när mitt schema började var lillan 5 månader och kroppen inte återhämtad efter förlossningen. Med stort fokus har Karolina promenerat, joggat, styrketränat och tappat alla graviditetskilon - nu spontanspringer hon 11 km. På eget initiativ. Hon har hittat det.

Jag lyfter på hatten för Linda på Fitness Magazine, som inte skulle kunna tänka sig att springa utomhus på vintern när hon hängde med mig på en runda - nu "luffsar hon runt i snön flera gånger i veckan". hon har hittat det.

Jag hyllar FabFour som bokar inomhusbana för att springa tusingar, mina Norrlandsadepter som trotsar iskall kyla och kör på. Jag hyllar Helen som hatar teknik och köpte sig en puls/GPS-klocka som dottern hjälper henne med. Hon vill utvecklas. Hon har hittat det.

Jag hyllar IF Linnéa som lockar 30-talet löpare en snöig kväll. Jag hyllar alla er som går ut och springer, promenerar, kör militärträning trots vintern. Ni har hittat drivkraften. Jag hyllar alla mina adepter.

Tänk om det gick att glänta på fler dörrar - få fler att lysa. Tänk att öppna nya dörrar och låta de som lyser, lysa mer på annat håll i andra sammanhang. Det ena leder till det andra. Människan är fantastisk. Allt är möjligt.

Din drivkraft är unik. Du har den inom dig - har du hittat den?

Kalla kårar, uteblivet pass och ta-igen-det!

2011-01-03T09:25:00.009+01:00

På mitt schema igår stod det att jag skulle leverera del 2 av mitt Back-to-Back långpass. Inte en enda bokstav liknade NMT. Trots detta körde jag morgonpasset (förlåt Coach!) och hade som plan att springa hem från jobbet. När klockan närmade sig 17 var jag iskall. Kontoret var kyligt efter julhelgen och tanken på att frysa en mil innan mitt kroppselement skulle kicka in var inte lockande...

Så... Jag valde att ta tunnelbanan hem, äta middag med dottern, snacka skit med sonen och ta en fin promenad med underbara Kattis.
Gråta över utebliven träning? Känna skuld?

Nej då. Jag boostade mig med mina nära och kära och hade under dagen tackat ja till lunchlöpning med Miranda... så idag samlar jag ihop de kilometer jag skulle gjort igår...

Ut på Järvafältet mitt på dagen, solförmörkelsen gjorde ljuset magiskt blekt. När Miranda och jag springer pratar vi om våra svagheter, våra motgångar och våra utmaningar. På ett bra sätt. Att sätta ord på saker, komma till insikt och börja bearbeta är ju själva livets gång. Vi finns någonstans långt inom oss - vi vill bara kika ut ur lagret av den vi blivit. Jag är 18 år äldre än Miranda. Coolt.

7,6 kilometer fick jag ihop - resten samlar jag in på IF Linnéas träning ikväll. Det blir inget riktigt B-2-B-pass men jag hoppas att Coachen har överseende. Jag har ju trots allt korat honom till Stockholms Bästa Rappare "Lila Ken"...
Så - på tal om gårdagens köld i min kropp...

Agnetha undrade över kläder för vinterlöpning - HÄR har jag skrivit om det. Just idag när det var -8 hade jag underställströja, funktions t-shirt, vinterlöparjacka, långkalsonger, hösttightsen, skidstrumpor, mössa och dubbla tunna vantar. Det är lager på lager som gäller - vilket Helena fixat galant! Kolla in antalet tröjor på Tomtejoggen.

Fy-på-sig!

2011-01-03T09:09:00.006+01:00

Nej - det är inte citat från en tysk porrfilm, det är temat för årets första militärpass.
Bilden är tagen förra året när jag körde tricepsdips - hoppas den muskeln är användbar när jag ska köra Öppet Spår...

Redan under den första armhävningskavalkaden satte Löjtnant Spyfys ribban högt. "Framåtstupa ställ! Räkna efter mig - 30 armhävningar...ETT-TVÅ-TRE..." gänget levererade, följde Spyfys siffror och pumpade kropparna upp och ned. "Vilken siffra missade jag?". Ingen nappade. "Då blir det straff, jag missade siffran sju, nu räknar jag ETT och ni svarar Fy-på-sig! upp till 30". Jag ser det som bonus. 60 armhävningar i stället för 30. Bra för min kropp, bra för mitt pannben.

Snabb förflyttning till muren där vi skulle köra situps parvis. Jag teamade upp med Björn. 3X30 stycken. Leverans godkänd. Dags för min styrkesak - triceps, Löjtnant Spyfys missade en omgång och vi fick istället räkna och han levererade "Fy-på-sig!". Likaså missade Löjtnant antalet omgångar i rygglyft - ytterligare "Fy-på-sig!" levererades. Extraträning är bonusträning.

Något frustrerad på sig själv (knäck i kolan?) beordrade han rask förflyttning för benstyrkeövningar. "Det var väl själva satan hur svårt det ska vara att få ur sköljmedelsdoften ur era kläder!". Japp - passet var hårt men gänget var hårdare.

Inledningsorden om att vi var trinda små grisar efter jul (eller var det gödkalvar?) fick han raskt äta upp. Idag var jag stark. Idag var jag oövervinnerlig. Kanske just för att det var Spyfys som höll i passet och att det alltid pirrar lite extra i magen då? Eller så är jag inne i ett grymt flow - låt det hållas.

Bekräftelse

2010-12-30T08:00:00.000+01:00

Det finns inga självbekräftande människor.

Är jag världens lyckligaste människa? Kommer lycka gratis? Nej, jag jobbar med att vara glad och sprida glädje. Jag försöker vara medveten och närvarande, inlyssnande och härvarande. Det är inte så svårt - men vi glömmer det så lätt. Foto: Maria Ström

Alla behöver uppskattning, bekrtäftelse och uppmärksamhet. Vi väljer olika sätt att få bekräftelse på. Kanske förlikar vi oss med en yrkesroll, identifierar oss i våra idrottsliga prestationer, får bekräftelse genom barnen i föräldrarskapet. Vi kan få det för vårt utseende, sex, givmildhet, vänskap eller kanske från bloggande.

Tänk den dagen när läkaren/chefen/förskoleläraren går i pension. Eller när skadan är framme för elitidrottaren, kommentarerna på bloggen sinar, kroppen åldras, barnen flyttar hemirfån... eller vi ger mer än vad vi får... Då kanske depression, bitterhet och negativa beteenden tar över.

Jag tror att bekräftelse är något som ska komma från många håll. Det är lättare att hitta glädje med en ström av positiv input. Vi har dessutom som medmänniskor en skyldighet att visa uppskattning. Må-bra-kontot fyller inte på sig självt. Det borde vara lag på att positiva kommentarer ska bli sagda, att uppskattande nickar nickas att en klapp på en tyngd axel ska underlätta.

Vi borde bli bättre på att le mot kassörskan, tacka busschauffören för körningen, skicka ett uppskattande sms till en vän, säga att våra barn är fantastiska och att kollegans nya frisyr är grym. Små, små ord i vardagen som höjer trivselnivån och vårt välmående. Nu är det den dystra tiden på året (bortsett november) då vi är mitt i mörkret och energin inifrån används. Den behöver fyllas på hos alla - hjälp till att bekräfta en medmänniska.

All energi du skickar ut får du tillbaka. Du väljer själv vilken sorts energi.

Så vänta inte – le mot en person som ser ut att behöva uppskattning redan idag. Det kommer att löna sig! När den positiva spinnen sätter igång är det lättare att hitta positiva energikällor, att hitta gladare tankar och mysigare vinklingar på saker och ting.

...och mina vänner – för varje dag som går blir det lite ljusare nu!

Tisdag. Tuffingar. Tusingar.

2010-12-28T22:10:00.005+01:00

"Springsugen?" kom ett sms från Moa på eftermiddagen. Jotack, intervaller med IF Linnéa - häng med! "Ville få ihop lite kilometer"... Jag kontrar "Vi springer dit, tränar och springer hem!"
Vila mellan intervaller på Årstabron. Foto: Jonas Sjöblom.

Sagt och gjort. Plockade upp Moa och vi hann nästan tjattra färdigt under de 3 kilometer det är till Zinken från hennes hus. Väl där visade det sig vara bandymatch (vilket min coach upplyst mig om tidigare). Varken det, eller julskinkehöfter, chokladkoma eller grytdopp höll Linnéaiterna hemma. 23 Tuffingar satte av efter Mastercoach Allan och körde tusingar på Årstabron. Ett klassiskt Linnéapass. Moas (näst) första intervaller. Gulp.

Hon var lite nervös innan och jag höll god min. Ville inte säga att tusingar är det svåraste jag vet. Tusingar och mitt pannben stångas grymt. Tusingar... är... ja vad är en tusing undrade Moa?

En tusing är en intervall som är 1000 (1km) lång. Vilan emellan är 45 sek. Jag tillät Moa att vila längre om hon ville. Årstabron är 1000 meter - lutar lite uppåt åt ena hållet och nedåt på tillbakavägen.

Jag släppte min adept och körde i min egen fart. Sex stycken och inte färre hotade Allan. Såg att Anders pejsade Moa och hjälpte henne fram och tillbaka över bron, jag kände mig trygg. När jag ser Moa komma över bron i femte intervallen är jag grymt imponerad. Hon grejade 6 stycken. Plus att vi transportlöpte ur mjölksyran över Västerbron hem igen. Styrkebesked - den bruden kommer klart köra Premiärmilen under 50 minuter. Vågar. Jag. Lova.

Själv fick jag ihop totalt 18 km löpning varav sex av dem gjordes på ett snitt av 4:36. Det är jag supernöjd med under rådande väglag. Tuffa tusingar i fyraåtrettisexfart.

Mörk bild men ljust sinne. Grymma Moa har grejat 6 tusingar. Vet ni hur jävla bra det är? Testa i snömodden. Det bygger lårmuskler, fart och pannben. Foto: Mia

Nu ska jag sova sött, vakna till en ny underbar dag och morgonjogga med Karin Tri och min nylöparförälskade dotter. Sedan ska jag ta vila. Ordentlig vila. Med massor av glädje och harmoni. Låta kroppen få bygga upp och bli stark, låta hjärtat få boosta och pumpa in ännu mer positiv energi.

Mellandagspresent till dig själv!

2010-12-28T05:58:00.002+01:00

Morgonjogg på stranden vid Monte Gordo. Foto: Petra Månström

Mitt i all jul- och nyårsstress skulle jag vilja påminna alla om att inte glömma sig själva och sin hälsa. Jag tycker därför att alla löpsugna ska ta chansen och hänga med på vår Bloggvecka i Monte Gordo vid Algarvekusten i Portugal, 6-13 mars 2011. Detta är ett inititativ av Petra Månström som kör Maratonbloggen och Kenth Svensson som bloggar på Snabba Fötter. Den veckan är det fokus på löpträning med Team Stockholm Marathon. Vid sidan om löpningen kan du också delta i en mängd andra typer av pass ledda av Friskis & Svettis. På plats finns också jag som ska hålla föredrag. Vi kommer att få en fantastisk vecka i solen med perfekta träningsmöjligheter, gott om tid till mingel och diskussioner – precis som i bloggvärlden fast in real life. Givetvis ingår också en finfin goodiebag!

Skynda dig att anmäla dig här – ange koden ”BLOGG” i ”Kommentarer till bokningen” så du blir registrerad som deltagare på Bloggveckan. Du är också välkommen att gå med i Bloggveckans Facebookgrupp.

Varmt välkommen önskar jag, Petra och Kenth!

Ljuvliga ledighet...

2010-12-27T09:35:00.007+01:00

Vi har blivit beordrade ledigt i mellandagarna. Det känns skönt. Nu ska jag storstäda, sortera gamla fotografier, baka, rensa, fixa, dona, sy i den där knappen, rensa garderoben...

Moahahaha! Inte då!

Jag började min lediga dag med 75 minuter militärträning. Snabbt hem för en frukostdejt med dottern och en klubbkamrat. Lite stretchövningar och vidare ut på långpass.

Långpasset är del två i mitt Back-to-back pass. Förra året körde jag framgångsrikt två långpass dagarna efter varandra vilket är rätt vanligt för ultralöpare. Nu har jag startat lite mjukt. Det blev 25 km igår och 20km idag.

Egentligen skulle jag ha åkt längdskidor med Svägerskan på eftermiddagen, men det sket sig. I och för sig ska coachen åka lite senare - kanske jag hakar på honom? Istället har jag fixat träningsscheman och köpt hem bra bränsle. Bönor, groddar, lax, broccoli, frukt, frön, quinoa och bröd. Ikväll blir det mina ruggigt goda laxburgare till middag.

45 minuter närmare Öppet Spår

2010-12-26T12:00:00.002+01:00

Jaha. Så var det väl dags att Ta-tag-i-det-där-som-närmar sig. Första utmaningen i En Svensk Klassiker. Jag har bara åkt skidor en gång förut. Nu hade jag nya pjäxor och skidor.

Lektion 1. Sätta på sig skidorna
Det gick bra. Var nog nervös i onödan

Lektion 2. Komma ihåg att pappans mummel inte beror på att jag är 4 år och jobbig, utan på att jag är 40 år. Och jobbig. "Hjäääälp - ska jag ner för den där backen?". "Det är ingen backe, det är en plogad vall som du saxar över."

Lektion 3. Inte bli irriterad på pappan som kör för långsamt.

Lektion 4. Pinna förbi pappan när denne stannar och kollar om det går bra för dottern. Kör på så fort jag bara kan utan varken snygg stil eller teknik. Till och med barnen i pulkabacken stannade upp och tittade.

Lektion 5. Nöja sig med 45 minuter för solen har gått ner. Vill ha mer.

Lektion 6. Ta av sig skidorna.

Lektion 7. Kolla hur långt man kommer på 45 minuter kräver mer än ett pulsband. Garmin borde ha suttit på armen och inte legat kvar i bilen. Outch.

Det var ett fantastiskt nybörjarpass. Tur att jag hunnit springa 7 kilometer med Moa på morgonen. Annars hade nog inte dagens träning räknats... 45 minuter liksom. 45 minuter närmare målet i alla fall.

Okey crazy people - Tomten har haft det lite körigt...

2010-12-25T22:43:00.011+01:00

Tomten bär Garmin. Och cerisefärgade Icebugs. Sådetså.

På Julaftons förmiddag har IF Linnéa som tradition att köra Tomtejogg. Självklart måste jag i egenskap av Tomtefar vara med. Även om det kan bli lite körigt att hinna med allt just på Julafton. Men är jag korad Effektivitetsminister så är jag. Här är gänget som kände för att förgylla Söders gator med sång och löparskor.

Vi startar vid Zinken, springer Ringvägen bort, lite hit och dit - stannar och sjunger, springer och sjunger - ropar "God Jul!" och blir fotograferade. Bilar tutar, turister stannar, barn skriker och allt är som vanligt en julafton. Vi stannade traditionsenligt bakom Ersta sjukhus och poserade. Med på joggen var kändisar (Ingmarie), min lilla Tomtenissa (Elin) och en hund.

Tomtarna sprang vidare ner mot Gamla stan och Skeppsbron där det blev dan runt granen. Nu började Tomtefar få lite brådis. De sista klapparna skulle fixas och delas ut till Världens Alla Barn.

Här är Tomtefar med sin älskade Tomtenissa. Tomteteamet vinkade adjö vid granen och sprang till PUB och provade smink. Nissan Elin satte längdrekord och joggade ihop 9 km. Självaste Tomten lade till en halv kilometer och joggade in på Åhléns. Där kom en liten gosse på 2-3 år springandes och ville krama Tomtefar - och det gick bra. Fast gossen tittade sedan skeptiskt på de rosa, klapprande skorna som lät på stengolvet. Tomtefar vågade inte ta av sig skägget i butiken då den lille gossen skulle se att Tomten inte finns på riktigt (väl bevarad hemlighet - men säg inget till Alex - han tror fortfarande på Tomten). Sedan klapprade den röde lille gubben hem och duschade för vidare kalas med släkten. Eller... alltså Tomten joggade runt och delade ut julisar - själv sminkade jag mig med mitt nyköpta glittersmink och var glad att jag vaselinat ansiktet...

För två år sedan missade jag vaselin under skägget vilket gav mig de konstigaste löparskavsår jag någonsin haft. Rödmosig-björnbuse-look.

Hoppas julafton och juldagen varit fin för er alla och att Tomten kom till er antingen iförd en Garmin eller med en i paket! Fick du något träningsrelaterat i julklapp?

2010 var mitt år!

2010-12-23T11:04:00.006+01:00

Jag har haft ett helt fantastiskt år både privat, tränings- och tävlingsmässigt. Även om det startade på det mest tragiska vis där en person i min närhet lämnade oss.

Jag hade fokus på tre tävlingar, nämligen Skövde 6-timmars (ville göra 6,2 mil), Täby Extreme Challenge (TEC) 100 miles (under 24 h) och GAX Trans Scania (överleva och komma i mål).

Januari

Mitt träningsschema är inne på sin andra månad. Jag fokuserar på styrka via Nordic Military Training och springer 313 kilometer totalt. Använder löpningen för att få lufta tankar och känslor då jag förlorar min styvmor i lungcancer. Året startar alltså tungt.

Februari

Ökar intensiteten på träningen och bränner av 316 kilometer trots kort månad. Mycket fartfokus som känns motig i snön. Springer mycket med min klubb IF Linnéa. Oroar mig för Skövde 6-timmars i mars eftersom jag tror att jag är seg. NMT är nu mera ett komplement i träningen för att bibehålla ultrastyrkan och uthålligheten.

Mars

Årets första mål – Skövde 6-timmars. Var odrägligt nöjd efter min insats. Sprang bra på den 1250 meter långa banan i Bolougnerskogen. Tillryggalade 63198 meter och slog den tlltänkta distansen med nästan 1,2 kilometer. Det var min dag.

April

Dags för nästa drabbning – Täby Extreme Challenge. Jag och Staffan teamade upp som vanligt och körde hela loppet med Glädje som drivkraft. Kände att jag hade mycket krafter och att målet var inom räckhåll. Vi tog det “lugnt” och höll den positiva andan hela vägen. Joggade lyckliga tillsammans över mållinjen på 23 timmar och 40 minuter.

Maj

Även om jag är ultralöpare så dissade jag Lidingö Ultra 50k till förmån för Kungsholmen Halvmaraton som jag kör med mina syskon varje år. Vill ha det som ett långpass och drämmer till med ett PB på 1:40:51. Kör för skojs skull Sträcklöpet med avhuggen fingertopp (glömde stänga av stavmixern när jag rengjorde den)

Juni

Springer Stockholm Marathon och persar med 17 minuter. 3:35:34 blir det officiella resultatet. Jag springer de första tre milen på 2:29 och drar sedan ner på takten för att jag vet att jag kan nå mitt mål. Målet jag satte 2005 var att greja 3:39 eller bland de 200 främsta damerna innan jag fyller 40. Veckan efter har jag 40-årsfest för 150 personer. Jag känner mig galet uppvaktad, omtyckt och lycklig. Får massor av fina presenter – bland annat en startplats och resa till Sydafrika 2011 där jag ska delta i världens största Ultralopp – Comrades (89k). Vilar en vecka och springer Jättelångt (68k) som träning tillsammans med Zebban.

Juli

Promenerade galet hem segern i Fotrally. Kändes grymt surrealistiskt. Fortfarande glad och 5000 kronor rikare åker jag direkt på 50-årsfest i Värmland. Fötterna är som elefantklossar men har bara en pyttliten blåsa och jag dansar bort tungheten i benen. Vilar upp mig i Strömstad och har en långhelg i Smögen där jag kliver in i fokusbubblan för nästa mål som är en vecka bort...

Augusti

6-8:e GAX Trans Scania (246k) står på schemat. Terräng och navigering. Jag skulle springa tillsammans med min ultrabroder Staffan, men han blir sjuk och hamnar på sjukhus. Sista veckan har vi daglig kontakt och det bär sig så illa att han inte står på startlinjen. Med mig har jag världens bästa supporterteam, Kattis och Ulf, som ser till att jag tar mig igenom loppet. Jag möter nya vänner och tar mig som siste person in under cut off tiden som är 60 timmar. Av 31 startande kommer bara 12 i mål. Jag är nu en av tre damer i Sverige som har en officiell tid på Spartathlondistansen 246 km. Jag är sliten.

September

Kurerar trötta slitna ben genom att ge mig på hejarklacksrollen. Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet står i fokus. Passar på att gå utbildning till Löpcoach och blir Personlig Tränare åt Moa Herngren och tar mig an utmaningen att hjälpa henne klara Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

Oktober

Jag bestämmer mig för att springa SUM 50k terräng som ett träningspass för att se om benen är okej. Min stela vänstra hamstring protesterar inte alls vilket känns gött. Springer Tjurruset med Moa och har fantastiskt roligt i skogen. Lite felspringning och fokusförflyttning ger oss mycket tid i skogen. Det är viktigt att ta lärdom från lopp, så att det går att behålla det som gick bra och jobba på det som gick mindre bra. Jag blir Onlinecoach för en drös löpare och andas/lever löpning på min fritid. Kan jag hjälpa folk att nå sina mål utifrån sina drivkrafter så är jag en lycklig människa.

November

Får heja fram Kattis som tar en 86:e plats i New York Marathon på tiden 3:05. Galet bra. Har semester i 10 dagar och hinner uppleva massor. Väl hemma väntar massor av jobb och träning. Men hårt arbete lönar sig...

December

Mitt träningsschema drar igång på riktigt. Jag har världens bästa coach som vet hur han ska reta gallfeber på mig... Jag får en egen artikel i Runner's World som min idol Rune Larsson skrivit. Nu återstår bara att formulera nyårslöftet “Att vara lika lycklig och harmonisk i själen nästa år, att ha roligt på mina äventyr och att ta del av fler människors universum”.

Mitt största tack till mina barn som berikar mitt liv, mina härliga syskon, föräldrar och tvillingsjäl, till mina vänner och bloggpolare som alltid finns där, till er läsare för att ni är helt underbara och till jobbet och kollegor för att ni låter mig vara lite galen.

Gällivareintervaller

2010-12-22T09:59:00.003+01:00

Typ kallt som i Gällivare visade termometern igår när jag skulle leda pass på IF Linnéa. Trots kylan och att det bara är några få dagar kvar till julafton så var 25-talet taggade löpare samlade.Tunna, tunna långkalsonger utan sömmar. Korvar inte. Satt som en smäck imorse, men hasade ner med Gällivarebrallan igår :). Foto: från XXL's hemsida (Sportbutik)

Min grupp körde en rätt lång uppvärmning på 4,5 kilometer, mina fingrar hade precis börjat tina när det var dags för den första intervallen i Tantolunden. Månen var helt fantastisk och jag glömde nästan bort hur jobbigt det kan vara att springa 589 meter upp, varav 388 meter är riktigt branta. Fokus för dagen - teknik och löpstyrka. Uppåt-framåt-andas-pendlamedarmarna-uppåt-sträckpådig-uppmedhakan.

Jag körde 4½ halv intervaller. Den första var lekande lätt, de andra blev svårare. Det var liksom att springa med ett gummiband kring benen. I nedförsbacken i den tredje intervallen märker jag varför. Jag har jordens Gällivarehäng. Mina långkalsonger hade fått kalasbyxe-häng och vintertightsen hade hasat ner. Inte en chans att jag skulle ta av mig vantarna och fixa till. Jag tänkte att det kanske gav mig någon styrka i en ny liten muskel någonstans som jag tidigare inte tränat. Typ Gällivaremuskeln. Finns den?

Grymt starkt att i alla fall ge sig ut i kylan. Hann slumra några timmar innan det var dags igen - ut i skogen med NMT imorse. Minus 17,8 grader. Jag höll mig varm. Och långkalsongerna satt på plats.

Pimpad julgröt

2010-12-21T11:07:00.004+01:00

Jag tycker risgrynsgröt är superäckligt. Konsistensen och sötman ger mig hulkningar. Alltså pimpar jag min havregrynsgröt framåt jul.

1,5 dl havre- och råggryn
vatten efter konsistenssmak
2 msk kesella
1/3 pkt saffran
lite salt
lite linfrö

Strö pumpafrö och russin on top. Jag har osötad sojamjölk till. Yummie!

Måååååååååååndag!!!

2010-12-20T09:01:00.004+01:00

Shit. Måndag igen. Dagen jag älskar allra mest. Jag har firat i dagarna tre och ser nu till att min första Intensivvecka i träningsschemat ska genomföras stenhårt.

Jag och Coachen tjaffsade lika mycket som förra året när vi satt och filade till schemat. Jag ville lägga till pass - han ville ta bort. Hade vi varit helt överrens hade vi ju inte behövt varandra - så jag ser det som något gott. I vilket fall som helst ser schemat späckat ut och jag undrar hur attraktiv jag är på dejting- och kompismarknaden... tur att jag har vänner som tränar.

När jag gick på Viktväktarna på 90-talet och slajsade bort min övervikt (16kg till att börja med) så kunde jag smita in i en port och klämma i mig en kexchoklad. Såg ingen så räknades det ju inte...

Lite likadant har jag denna vecka. Det står en massa saker på schemat och det ska jag genomföra. Det som coachen inte ser - som vattenlöpningen med Ingmarie och Kattis ikväll, min debut på skidor med pappa på onsdag eller min arhävnings- och situpsutmaning jag fick för mig att köra, det räknas ju inte - det är inte träning utan typ social verksamhet. Och en fix idé (100 armhävningar och 100 situps per dag hela veckan).

Tänkte också haka på Träningsglädjes bonusutmaning. För varje julgodis man äter ska man göra en burpee. Hur bra man vill bli på burpees står alltså helt i förhållande till knäck, tomteskum och choklad. Bra där!

Våra fantastiska sinnen och det här med minnen

2010-12-19T18:00:00.000+01:00

I min process att bygga en Evighetsmaskin är det inte bara muskler och hjärta som samspelar. Jag tror på helheten. Våra sinnen är fantastiska. Ta det här med doft till exempel.
Yvonne Ryding har gjort en serie hudvårdsprodukter. När jag häromdagen smörjde in mig med oljan ovan slängdes jag handlöst in i ett minne, en plats under GAX Trans Scania i somras.
Jag hade sprungit ungefär 6 mil och dagen var riktigt varm. Jag springer ensam just för stunden och ser Bernt lite längre fram men vill vara själv med mina egna tankar. Jag får min första lilla svacka, eller mer en känsla av melankoli. Luften står stilla och jag är riktigt varm. Jag springer på en grusväg med en stor äng till vänster om mig, en äng som doftar varma blommor, torkat gräs, Linblommor och svensk sommar. Skånelandet ligger platt och jag ser fält efter fält och den ringlande vägen. Uppe på en kulle står några stulna och "lemlästade" bilar - där ska jag passera.

Jag landade i minnet, kom exakt ihåg mina tankar och känslor där. Såg bilden så tydligt framför mig. Doften densamma.

Det är helt fantastiskt att få landa och minnas, att stanna upp en liten stund utan att stressa vidare. Jag vårdar mina upplevelser och minnen.

Oundvikligt snötema, pannben, fokus och lattjolajbans.

2010-12-19T09:31:00.010+01:00

I torsdags gjorde jag en Snorkkis. Jag transportlöpte hem. Coachen sa 20k, det landade på 15,38k plus pannbensbyggande. Redan efter en kilometer undrade jag vad fan jag gett mig in på. Ett steg fram och ett ännu längre bak – trots Icebugs. Men jag hade ju bestämt mig. Jag skulle springa hem. I fickan låg SL-kortet. Jag tänkte att “Jag springer till nästa busshållplats, sen FÅR jag ta bussen om jag fortfarande VILL”. På detta sätt flyttade jag fram beslutet. Tänkte ändå att jag precis som Ingmarie, skulle ge passet 20 minuter innan jag gav upp. Såhär såg vägen hem ut.

En till två decimeter snö, halvmörkt och fortfarande snöandes (läs: småspik rätt i nyllet) och bara jag ute. Och de galna vintercyklisterna. Jag kämpade mig framåt och förhandlade med mig själv. Jag pendlade mellan sega ben, förtvivlat sinne, glada tankar och frusen näsa. Fick lite hejarrop av en äldra man som absolut tyckte att jag skulle ha nummrelapp på mig.

När jag lämnat den värsta modden kom jag över från Solna/Pampas och ner vid Karlbergskanalen, här hade det plogats! Fina hemmavägar!

Jag hade inte så långt kvar hem, landade utanför min port efter 15,38 avverkade kilometer. Huvudet var blytungt av pannbennsbygge och jag ansåg inte att det behövdes mer för dagen. Dissade de dryga 4k som återstod och klev in i värmen.

Efter snöspik kommer vinterlek!

Eftersom transporten hem var riktigt jobbig så lekte jag av mig hela tungheten på fredagens “NMT Off pist”. Ger er bilder istället för ord...

Galet kul. Galet snöigt. Galet barnsligt.

Bloggvecka i Monte Gordo!

2010-12-17T09:29:00.006+01:00

Nu är det klart! Jag ska vara en av föreläsarna under träningsvecka 10 i Monte Gordo som anordnas av Springtime Travel tillsammans med Petra Månström och Kenth Svensson.

Här tar jag en morgonjogg längs stranden i Monte Gordo för två år sedan. Långt från snö och slask. Foto: privat

Vecka 10 (6-13 mars) 2011 bjuder vi in till en inspirerande Bloggvecka i Monte Gordo som ligger i Algarve i södra Portugal. Målet med veckan är att utöver de vanliga träningspassen sätta en bloggprägel på veckan. Det innebär extra många chanser till mingel, föreläsningar, paneldiskussioner och ett program som ni alla kan vara med och påverka. Känner vi på morgonen för att ta en eftermiddagsjogg till Spanien och äta tapas så gör vi det. Vill vi köra intervaller på stranden så gör vi det. Och så vidare.

Du får bland annat:

* Träffa andra löpare, bloggare, bloggläsare och experter på löpning.

* Mingla och snacka om dagens pass på vår dagliga ”After Run” i strandbaren.

* Lyssna på inspirerande föreläsningar. (MarathonMia bland annat!)

* Delta i paneldiskussioner om ämnen som berör löpare.

* Utvecklas som löpare och människa.

* En fin goodiebag.

* Delta i det ordinarie utbudet av träningspass med bland annat Friskis & Svettis och Team Stockholm Marathon.

Skynda dig att anmäla dig här – ange koden “BLOGG” i ”Kommentarer till bokningen” så du blir registrerad som deltagare på Bloggveckan och får en fullproppad goodiebag.

Bloggveckan vänder sig till bloggare, bloggläsare, träningssugna i allmänhet och så du förstås! För du hänger väl med?

Viktigt med vätska även i kylan!

2010-12-16T09:40:00.003+01:00

Det är inte bara heta sommardagar som kräver bra med vätska. Din kropp är ditt eget element.
När du springer ute i kylan reglerar kroppen temperaturen genom svett och utandning. Det tar lite extra energi att värma upp sig, lite extra energi att värma in- och utandning och en hel del energi att pumpa fram benen i snön.

Jag uppfattar ansträningsnivån lite högre nu på vintern på grund av kylan, inte bara att det är halt eller moddigt på marken. Pulsen är lite högre och det är nog värmeväxlarsystemet i kroppen som gör att pumpen jobbar lite extra.

Hur vet man att man har vätskebrist?
Du får lätt huvudvärk och urinen är mörkgul. Tränar du mycket är färgen på kisset ett bra riktmärke, ultralöpare håller lite extra koll för att veta att nivån är okej. Ljust kiss = bra.

I tre dagar har jag haft vätskebrist. Det började med att jag inte drack ordentligt under min terrängrunda på 3 mil i söndags. Kände mig ju inte törstig just då. Efter militärpassen har jag kännt mig som ett torrt löv (och sett ut som ett också). När intervallerna som gav blodsmak var avklarade i tisdags och det var dags för nedvarvningsjogg hade jag världens-lust-till-champagne. Vätskebrist. Gillar bubblor. Men det gick givetvis lika bra med Loka Päron.

Jag dricker rätt mycket vatten under dagen. En halvliter på morgonen. På jobbet har jag en fin vattenflaska som är 0,7 liter, dricker en flaska på förmiddagen och en på eftermiddagen. Sedan blir det en halvliter på kvällen. Och lite extra när jag tränar. Idag har jag sugit i mig Resorb för att balansera upp förlusten jag haft.

Vätska med sig i vinter?
Om du kör med vätskeryggsäck kan du blåsa tillbaka vattnet från slangen tillbaka i blåsan för att undvika att det fryser. SOC har småflaskor som du kan ha i vanten/handen och hålla varma när du springer. Det finns även en vattenflaska som är som en lätt "termos" för att undvika is. Annars får du helt enkelt ha vätskeflaskorna innanför kläderna.

Men för-i-helvet Morsan! Det går att hälsa normalt också!!!

2010-12-15T09:04:00.004+01:00

...sade Alex till mig i mataffären igår. Och ja - jag kan erkänna att der var lite overkill att slänga sig ner i en perfekt planka när Nordic Militarys instruktör Johan dök upp där."Han är en vanlig människa!" jaja

Van att se morsan in action men även den hårdaste kan tröttna. Foto: privat

Jag fick skämmas lite sen, men gjorde givetvis bot på en gång. Straffsprang (bonus) till Zinken med Coach Ken, körde sedan långa intervaller enligt följande:

6 minuter (1,3km) 45 sek vila
4 minuter, 45 sek vila
2 minuter, 45 sek vila

gånger tre.

Vi värmde upp ner mot Thaibåten vid Hammarbykanalen och körde våra intervaller där på den flacka kajen. Mina nya, cerisefärgade Icebugs greppade bra och jag satte av i den första intervallen mot Danvikstull. Där vände vi för att göra de andra, kortare intervallerna tillbaka. Målet var att komma förbi Thaibåten. Det var länge sedan jag körde intervaller hårt själv så jag fokuserade på att ta i, ansträngningsnivån var hög och jag hade blodsmak i munnen efter det andra setet.

Snabbt tänkte jag att jag kunde pejsa någon som kört lite långsammare än jag själv, men hann under setvilan faktiskt komma på bättre tankar. Jag var inte instruktör för dagen. Jag var där för min egen skull. Det handlade om 12 minuter till. Stå kvar och frysa? Nej tack. Jag lovade mig själv att göra så gott jag kunde i den tredje 6-minutersintervallen och tillåta mig att ta det lugnare tillbaka. Sen tänkte jag att jag kör 4-minutaren så bra som möjligt och tillät mig sen att ta det lugnt på den sista 2-minutaren. På så sätt flyttade jag fokus och genomförde min tredje intervall rätt bra. Med tanke på väglag, starka vindar och hög luftfuktig kall kyla så är jag supernöjd med min insats.

Takt på intervallerna blev 4:34 / 4:39 / 4:50. Hade tyvärr inget pulsband eftersom jag har ett ilsket skavsår från det i söndags (glömde vaselin...). Jag kan tänka mig att hjärtat pumpade rejält när jag fick blodsmaken i munnen. Coachen har lovat ett maxpulstest - jag bävar!

Vi körde lite skön avslutning med styrkeövningar för bålen, burpees och benböj.

Jag har köpt baddräkt!

2010-12-14T14:02:00.004+01:00

Bilden har jag lånat från Internet när jag googlade efter baddräkter. Foto: någon annans

Jaha tänker ni nu. Hon är precis lika osynkad, oplanerad och ignorant som vanligt. Nu har hon köpt baddräkt och börjar med att fokusera på Vansbrosimmet trots att hon inte kan åka skidor eller cykla ordentligt och att både Öppet Spår och Vätternrundan ska genomföras innan simningen...

Ni kan lugna er. Jag har köpt en baddräkt av tre anledningar...

Anledning 1
Jag vägrar genomföra sportaktiviteter i blommig bikini, det hör liksom semester och paraplydrinkar till. Jag hittade nämligen inte min vanliga baddräkt när jag skulle packa väskan för att...

Anledning 2
...köra vattenlöpning med Ingmarie på Eriksdalsbadet. Hon har erbjudit mig flera gånger, men jag har alltid varit stark motståndare mot bassäng, inomhusbad och klorvatten. Men eftersom jag vill vidga mina vyer, möta mina rädslor och se saker ur andras perspektiv så...

Anledning 3
...ville jag ge det en chans. Så istället för att vara fyrkantig och inte testa nya saker för att jag har gamla dammiga värderingar, så skulle jag ge det en chans.

Och hon vann - inte bara Stockholm Marathon på 90-talet, utan även över mitt motstånd mot bassäng. Jag hade väl inte den bästa tekniken, men vem fasiken har det första gången? När jag har testat simning förut (vacker, traditionell bröstsim med blommig badmössa) så har jag tröttnat efter 5 minuter. Nu försvann tiden i ett naffs. Vi pratade/sprang/trampade bort 50 minuter utan att blinka (vem vågade det när sminket kunde rinna?). Jag ska testa några gånger till - helt klart värt att köpa ett klippkort för. Kanske var det sällskapet och diskussionerna som höll mig vid liv - eller så gillar jag bara att skynda långsamt. För snabbt går det inte. Men skonsamt.

Jag ser en ljusning på min Klassiker - jag har ju redan "sprungit" Tjejvasan med skidorna på, nu vet jag att jag kan "springa" Vansbrosimmet också. Undrar bara om jag ska sänka sadeln på cykeln och köra löpning med den som stöd också...Vad tror ni?

Motivationshöjare

2010-12-13T13:17:00.004+01:00

Det börjar knorras bland mina entusiastiska adepter. Smekmånaden är över och det som kändes roligt, förväntansfullt och hanterbart blir inte alltid som man tänkt sig...

Ta med en god vän på en snackerunda - förenar nytta med nöje. Här är jag med Evelina. Foto: privat

Det är ingen idé att stressa upp sig över uteblivna pass. Du har alltid en ny möjlighet idag, och imorgon. Sjuka barn, mycket arbete, skoskav, jul och egen maginfluensa hör livet till. Bara att acceptera. I en perfekt värld skulle vi vara ständigt friska, inte behöva oroa oss, ha fred och kunna träna så mycket vi ville :) Halva tjusningen är väl egentligen att få lägga sitt pussel själv. Samtidigt som man vet att det är lika för alla. Livet går upp och ned - likaså träningsviljan, prestationen och motivationen. Det fina är... Att du kommer alltid Ur-och-Igenom på andra sidan. Lite starkare, lite bättre, lite klokare och gladare. Att vara nere i en svacka gör mig glad - missförstå mig rätt - men det är på uppvägen som jag bygger mitt pannben. Ett pannben som genom åren blivit rätt tjockt.

Du kan fråga vem som helst som har sprungit maran om det var roligt. Svaret du kommer få är "resan dit var bäst". Inget äktenskap är friktionsfritt - inte heller resan mot ditt lopp. Ta ett aktivit beslut, njut av extra vila, träna lite hårdare när du är frisk. Se det som en lång resa och släpp paniken. (Okej, en avhuggen fot är något annat...)

Halva mitt gäng är nere och leter motivation, medan andra halvan bokar inomhusträning att utöva sina tusingar på, köper värmeväxlare för hanterbar inandning i köldgrader eller helt enkelt tackade tomten tidigt för en Garmin. Gott för mig att få balansera adepterna. Om några veckor kan det se ut precis tvärtom.

Jag trodde inte att kärlek och motivation kunde köpas för pengar. Men jag är såld. Jag bara längtar till att få snöra på mig dessa godingar och förgylla gator och skog i min närhet. Foto: privat

Visst finns det små genvägar att komma igång igen, eller hitta motivationen när det dippar. Registrera din träningpå Funbeat eller på jogg.se, se din utveckling. Önska dig en puls eller gps-klocka i julklapp, köp en ny färgglad mössa, ta med grannen på en sväng i spåret. Utmana dig själv med lite frukt-och grönsaksboost.

Vad brukar du göra när det känns motigt?

2xDubbar, 4xTomtar och 5XSkinkor

2010-12-12T16:48:00.007+01:00

Här rivstartade jag helgen genom att inte bara bära däck, jag hejade även glatt på medan brorsan bytte från sommardäck till dubbdäck på min bil i fredags. Det var på tiden... Dubbar nummer 1 avklarade.

På lördagen träffade jag Tomte nummer 1 och tog emot dubbar nummer 2. Fick en för tidig julklapp som jag provade i hallen och ville inte ta av mig... tänkte först ha på mig dem på Linnéa-festen men sonen tyckte jag såg nördig ut...

Jag vet inte om Shrek-mössan gjorde mig mindre nördig, men den matchade Cecilias tomteluva med Rudolf på rätt bra. Vi pumpade skinka.

På lördagen spelade sonen fotbollsturneringen "Skink-kuppen" och gick till slutspel på söndagen. Hans lag var 3 mål ifrån att vinna skinka. Jag gick miste om skinka nummer 1. Samtidigt som skinkan vanns av någon annan pumpade jag och Cecilia våra 4 skinkor när vi sprang 3 varv runt TEC-banan. Vi stannade och drack kaffe/julmust och åt lussebullar efter 2 sprungna mil och brände lite mer bacon på de tredje varvet.
Här är gänget som testade banan. 3 stycken som tomtar. Det var grymt kul att springa med de nya icebugsen som hade bra grepp. I god ultraanda hjälptes vi åt att navigera, peppa och berömma varandra för genomförda lopp. Jag lyssnade lite på Andreas Falks tankar på sin närmaste tävling, ett 72-timmarslopp i USA i slutet av december. Där är planen att han ska springa drygt 40 mil. Det är mitt rekord på en månad. Han är grym den mannen.

Under de 3 milen jag sprang runt TEC-banan fokuserade jag på att pumpa energi ut i naturen och skogen - energi som jag senare ska pumpa tillbaka på varv 13 eller 14 i april då det kan kännas lite tungt. Som avslutning ger jag er en bild på julkortet vi var en del av idag!

"I love IF Linnéa" -dagen

2010-12-11T09:13:00.005+01:00

För snart 3 år sedan så grundades IF Linnéa Löpning på Södermalm. Killarna som drog igång det hela är Bröderna Montan, där Allan tränar och tävlar, medan brorsan Nils...är Festansvarig. Typ. Visst river han av en och annan mara och ett Muskölopp han också.

Eftersom Allan tränat med IF Linnéa Friidrott i sin ungdom så var valet självklart att ordna en avknoppning till klubben och erbjuda en löpdel för de som ville träna i grupp. I början var det ett gäng på 6-8 stycken som tillsammans trösklade runt Söder, körde backintervaller och testade banan på Zinkensdamms IP. Tanken var nog först att få till de där kvalitetspassen som så lätt uteblir om man springer ensam. Större delen av gänget var anmälda till Stockholm Marathon. Jag själv anslöt som medlem nummer 8 i februari 2008.

Här är en bild från Stockholm Marathon 2008. I år sprang över 70 Linnéaiter loppet. Foto: privat

Idag har vi säkert 200 medlemmar. Vi är en ledargrupp på 10-12 personer som lägger träningsschema, turas om att leda träningarna och hjälpa till på alla sätt och vis. Vi är samtliga utbildade via 08 Stockholm Friidrott. Vår grundtanke bygger på att Alla är välkomna. Vi skriver inga personliga scheman eller tar hänsyn till medlemmarnas återhämtningsperioder - detta får de själva ha koll på. Vi erbjuder kvalitetsträning, löpskolning, gemenskap och pepp. Det finns ingen närvaroplikt och vi har en drös "postordermedlemmar" som av olika anledningar inte hinner träna med oss. Vi har två Riksmästare att stoltsera med - Torkel Skogman och Anna Grundahl, båda ultralöpare.

Det fina med IF Linnéa är medlemmarna. Det är de som driver klubben, hittar på träningsläger, fester, bokcirklar, kulturlöpning, långpass och andra små roligheter. Små subgrupper har skapats, vänskapsband knutits för livet, hjärtan har mötts och sinnen berikats. Våra medlemmar bidrar alla med sin kunskap och sina uppleveleser. Vi har forum där vi diskuterar material, skador, rehab, prohab, kost och peppar varandra när vi tappat motivationen.

Ikväll har vi vår årliga luciafest, det ska bli grymt kul. Innan det ska styrelse och tränargruppen träffas och ha planeringsdag. Jag kan inte tänka mig en mer hjärteboostande dag.

Jag är stolt medlem och ledare i IF Linnéa. Jag älskar hela gänget!

Kan jag så kan du!

2010-12-10T08:30:00.003+01:00

Vinter och kyla medför en massa onödiga anledningar till att Få-sitta-inne och göda sig. Att vänta med träningen till våren. Att göra-allt-det-där-sedan. Men i ärlighetens namn... Du är dina egna begränsningar. Du bestämmer vad du vill göra med ditt liv och hur du vill må.

1994 vägde jag 85 kg. Jag rökte, käkade praliner och mitt största nöje var att titta på Glamour.

1995 bestämde jag mig. Jag tog första steget och gick ner till 65 kg.

2002 tog jag ett annat viktigt beslut. Jag slutade röka. Började träna och småjogga.

2004 sprang jag mitt första maraton.

2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp GAX TransScania och var en av 12 som tog mig i mål.

Vad gör mig annorlunda? Ingenting. Jag är en helt vanlig människa. Kan jag så kan du! Det gäller bara att bestämma sig. Det är det enda som är annorlunda. Jag bestämde mig.

Det finns 10 bra skäl till att sitta inne men 20 bättre att gå ut och jogga (eller gå till gymet, eller ta en promenad, eller simma, spinna, yoga, eller ta tag i den där övervikten som gör allt så jobbigt...). Skippa måndags-mentaliteten - Ditt liv är Här och Nu. Ditt liv är idag. Kan jag så kan du!

Trimmad Julskinka...

2010-12-09T22:59:00.003+01:00

Vem fan behöver en bikinirumpa nu? Jo - alla ni som ska till Thailand över jul. Det ska inte jag. Men min häck har börjat anta bacondoft med träningsvärk från gårdagens pass. Eller svagt griljerad julskinka. Trimmad. Taskig tajming - borde haft den i somras. Eller en solresa nu.

Bild från Central Park i november. Foto: snabba Kattis (3:05 på maran)

Vilken tur att låren är snäppet värre (Fårfiol?). Jag brukar sällan få träningsvärk i låren men detta är något i hästväg. Vill ni känna likadant? Prova detta:

Ta en polare på ryggen och kör 2x20 benböj,
kör sedan intervaller i djupsnö x 20 (10 min / 30 sek mellan varje start)
3x20 djupa benböj
3x20 utfallssteg
3x20 utfallssteg med hopp
2x10 benböj med hopp
1x20 benböj med hopp

Avslutningsvis 55 burpees. Okej - med vila emellan.

Sådärja! Vill ni testa? Jag ställer upp att sitta på ryggen och räkna. Lovar.

Inspiration!

2010-12-09T09:42:00.003+01:00

BMW måste ha legat i buskarna och kollat in när jag sprungit med mina adepter - för de har plankat känslan i våra PT-pass ordagrant.

Glädje är det i alla fall för mig. FabFour kanske inte förknippar mjölksyra, håll och spykänsla med glädje - inte just under pågående intervall i alla fall.

Igår var det dags att köra 3-minutersintervaller. Det var -6 grader när vi vid 18-tiden lämnade Kista Industriområde för en sightseeingtur ute på Järvafältet. Det var där jag körde min första tusing för några år sedan. Efter uppvärmningen satte vi av i intervallerna. Underlaget var plogad, hård snö. Inte moddigt men heller inte greppvänligt för vanliga löpardojjor. Här är det ansträningningsnivån som får råda. Det går inte att stirra sig blind på kilometertiden. Tjejerna jobbade på hårt och jag försökte påminna om att slappna av i axlarna, hitta rytmen, tänka på tekniken. Mellan intervallerna småjoggade eller gick vi.

6 intervaller låter inte så mycket - men... oftast springer man den första för snabbt och drar på sig mjölksyra. Detta ger sedan tankar i andra och tredje intervallen "vad fan håller jag på med. Det här är jobbigt". Igår försökte jag jobba med fokusförflyttning hos tjejerna. Om det känns jobbigt i flåset - fokusera på dina starka ben och dina jämna steg. Räkna in- och utandning med stegen. För att hitta rytmen kan det ibland vara så att du ska springa lite snabbare, inte alltid lite långsammare, det kan vara en tiondels otakt som gör det jobbigt. Rak hållning, fram med höften. Det går att lura hjärnan lite också - 6 intervaller kan bli 3x2. Vi räknade ner och tyckte att hälften var gjorda rätt snabbt, även om det kändes tungt. När det var dags för sista intervallen och alla var trötta lovade de ändå att klämma ut allt de hade under de sista 30 sekunderna. Vilket de gjorde. Flåsande och halvdöda möttes vi för fotografering.

Nöjda och superglada efter intervallerna. Ingen ramlade död ner. Alla var trötta. Långsamt, långsamt joggade vi ner och transporterade bort mjölksyran. Sightseeing vid miljonprogramsprojektet fortsatte och vi passerade K-märkta gårdar, norska fjällkor och siktade mot Kista Science Tower.

Totalt blev träningspasset 11,5 km. För en vecka sedan satte några distansrekord med 12 km. Genom att dela in passet i uppvärmning, kvalitetsdel och nedvarvning gör att man klarar så mycket mer än man tror. Alla var glada och spralliga på tillbakavägen. De som trodde att de inte skulle orka en meter till efter sista intervallen. Jag mös och sög åt mig lite energi.

Ni är ju tokgrymma hela bunten!

2010-12-08T09:10:00.003+01:00

Tusen tack för att jag fått ta del av er! Jag känner mig så oerhört tacksam att få en inblick i alla små universum - ni är grymma. Tänk all energi som ligger bakom alla, alla kilometer vi springer tillsammans, hur energin/peppandet för oss en kilometer framåt i taget. Jag känner mig berikad. Ni inspirerar!

Sitter upptagen i 2-dygnsmöte...men hann klämma in ett militärpass imorse, efter 5 timmars sömn och en julmiddag skumpandes i magen. Att värma upp under stjärnhimeln, pressa ur benen totalt och sedan varva ner när solen går upp, går inte i ord att beskriva. Det är underbart. Det får mig att orka hela dagen i konferensrummet. Leende. Framförallt är jag imponerad av alla 16 som trotsade kylan och gav järnet imorse. Ni är också tokgrymma!

Frukost nummer 2 idag blev grönt te, fröfralla med leverpastej och en superfruitsmoothie. Kan behövas eftersom jag ska köra 3-minutersintervaller med FabFour efter dagens avslutade möte. Undrar om de ska få bära runt mig...? Jag kan ju kalla det militärinslag.

Payback time...

2010-12-06T14:03:00.006+01:00

Jag blottar mig "lite" när jag lägger ut mig själv på nätet som bloggare. Jag försöker att blanda privata upplevelser, känslor och lärdomar med pålästa fakta och dokumenterade kunskaper. Jag gör det helt frivillgt och blir aldrig tvingad.

Jag lägger ut bilder på mig själv, mina barn och vänner. Ni vet hur jag ser ut och vilka utmaningar jag tackar ja till (har jag tackat nej nån gång föresten?). Ni vet ungefär vad jag äter, hur jag sover, skiter och kan nästan i detalj mitt träninsschema...

Utöver detta försöker jag förmedla lite tips, inspiration och ibland en spark i baken. Lyckas jag? Det vet jag bara när jag får feedback. Den senaste månaden har det kommit en hel del tillbaka.

Via Virva på NMT vet jag att hennes kollega “Eva har bestämt sig”, att mina ord är riktade till henne. Jag har fått en del mail med feedback och möjlighet att ta emot deras historia om sig själva. Jag känner mig berikad. När jag stod och väntade på ett försenat plan på Kastrup häromdagen kom en tjej fram och sa att hon läser min blogg, det gjorde en kille på tunnelbanan imorse också. Jag blir lite generad, för jag är inte van vid uppmärksamheten. Men jag är så glad och tacksam att ni läsare ger er tillkänna. Det är grymt mycket värt! Kul med ansikten, namn och historier bakom läsarna.

Ni har fått en bild av mig. I alla fall en träningsbild. På ett ungefär. Sisådär.

Nu är jag nyfiken på vem du är! Skriv några korta rader i kommentarsfältet, använd alias om du vill vara anonym.

Det där klarar jag ALDRIG!

2010-12-06T10:00:00.000+01:00

Jag kommer ihåg när jag skulle springa längre än en mil första gången. Leffe på jobbet tränade till Stockholm Marathon och undrade om jag ville springa 12 km med honom runt Brunnsviken på lunchen. Året var 2003 och jag hade som längst sprungit 10 km. På tävling (Midnattsloppet). Varvat med lite gång.

Jag svarade självklart JA, ville visa mig orädd. Natten som följde blev orolig. Jag var nervös som satan och sov oroligt. På väg till jobbet svängde jag in och köpte två flaskor Pripps Energy och hällde i mig. Jag skulle ju springa_hur_långt_som_helst. Jag var skitnervös för att inte orka. För att bli lämnad och inte hitta tillbaka. För att lunchen skulle bli 4 timmar lång... Den ena läskiga tanken efter den andra avlöste mig.

Klockan 11 satte vi av. Vi sprang i prattempo och efter ett par kilometer hade den värsta nervositeten lagt sig. Efter 4 kilomter kände jag att jag fått in ett flow. När vi närmade oss 7,5 kilometer blev jag nervös på nytt. Jag och bästis brukade bara springa just den distansen. Vad skulle hända sen? Skulle jag falla död ner? Hursomhelst så pratade Leffe mig igenom det där med diskussioner om barnafödande och annat som killar i vanliga fall inte pratar om. Vi gick uppför en trappa och stretchade, drack några klunkar vatten och fortsatte. Mitt i allt pratande hade jag glömt bort att fråga hur långt vi sprungit. Jag ville ju veta när jag skulle dö. Leffe hade en GPS-klocka, och jag frågade när samtalsämnet ebbade ut. Då hade vi sprungit 11,2 kilometer.

Och jag levde! Jag hade klarat det. I ren glädje skuttade jag den knappa kilometern tillbaka till kontoret. Jag var så lycklig och kom till insikten att "Allt är möjligt!". Det var en ljuvlig känsla. Året efter sprang jag Stockholm Marathon.

En helg i kärlekens tecken.

2010-12-05T16:00:00.007+01:00

Inte sov jag i fredags natt heller... gick nog händelserna i förväg i förra inlägget.
Helgen har helt gått i kärlekens tecken. Jag smygstartade på fredag eftermiddag med att springa en sväng med vackra Frida från Fitness Magazine. Vi tog en tur i Hagaparken. Här sprang vi i backen där jag genomförde min första backintervall. Jag är kär i den backen. Nu för tiden känns den ganska flack, men första gången var den jobbig. Det var innan jag visste att tekniken hjälper en. Linda gillade framförallt utförslöpning och vi skrattade som barn i nerförsbacken, som gick i 3:40-tempo...

Fredag kväll blev en riktig hit, där jag och dottern gick ut och käkade på Caliente (tapasrestaurang i Stockholm) och drog vidare på Julgalan. Vi hade grymt roligt och skratten avlöste varandra hela tiden. Kärlek. När vi kom hem på nattakvisten lurade dottern mig att beställa en massa seker som Vi_bara_måste_ha. oups. Hmmm. Kärlek?Brunnsviken skymtar i bakgrunden med den vackara solen. Jag och Moa kämpade i snömodden.

Lördag morgon - grötfrukost med dottern. Hög mysfaktor med tända ljus. Bylsade sedan på mig massor av kläder (-10 grader) och mötte upp Moa. Sprang en halvmara i snömodd (ett steg fram och två tillbaka) på 2:28:30, medelpuls 144. Vi hamnade i samtal som jag skulle kunna fortsätta med i all oändlighet. Jag är så grymt tacksam att få lära känna människor som delar med sig, Moa är en sån. Flera gånger runt Brunnsviken stannade vi och sög i oss den vackra dagen. Naturen är helt underbar i vinterskrud. Kärlek.

Snabbdusch och transport till finast Sussie för lussebullsfika och nya berikande samtal. Ännu en människa som delar med sig och visar sin själ. Jag är till bredden fylld av kärleksfulla människor i min närhet. Då plingar det till i mobilen och följande meddelande kommer "Halv tolv idag gifte jag och Malin oss på Rosendals Värdshus. Fest kommer anordnas. /Brorsan". Kärlek. Riktig kärlek.
Min älskade bror, 4:17:53 på Stockholm Marathon och därmed förlorare i tävlingen "Världsbäst alla kategorier" men vann Malins hjärt istället.

Firade detta med underbara Anneli och fantastiska Kattis med ett glas champagne. Det räckte för att jag skulle missa att jag satt på fel tunnelbana och fick en långpromenad hem i natten. All gratis motion är bra motion. hehe.

Söndagen har jag ägnat åt kärleksfull städning av mitt hem, sprungit en liten sväng runt Kungsholmen och ska snart fira min Bästis födelsedag. Hon har funnits vid min sida sedan jag var 13 år och är helt fantastisk. Hon skakar på huvudet åt mina galenskaper och ger mig riktlinjer när jag är ute och svajar. Alltid lika glad. All kärlek till henne!

Skönt med en lugn helg. Hur har eran varit?

När folk sover...

2010-12-03T09:17:00.003+01:00

När folk sover, landar jag försenad på Arlanda.
När folk sover, packar jag träningsbagen.
När folk sover, ringer min väckarklocka.
När folk sover, tränar jag 75 minuter Militärträning.

75 minuter ren jävla kärlek. Magiska morgon.

Bilden är från förra vintern, numera bär jag grön väst. Vet inte riktigt om färgbytet innebär ny grupptillhörighet på vuxendagiset ;).

27 stycken står uppställda, snön faller långsamt från himlen. Johan väcker oss långsamt till liv med en skön, lugn uppvärmning till grusplanen vid Fiskartorpet. Vi blir ombedda att hämta däck och teama upp två och två. Jag roffar snabbt åt mig Moa. Sedan kör vi höga knän, kampsportsinspirerade sparkar av olika slag. Rakt framifrån med främre benet, sedan med bakre, vidare med två knäingar. Fokus på styrka och aggressivitet. Flytta, tillintetgöra - rak i höfterna BAH! PANG! BOM! SMASH! Styrka och fokus. Sedan armhävningar parvis - först på däcket sedan åt sidan. 45 sekunder. 30 sekunder. Darriga armar. Kärlekshandtagen fick sitt genom att vi kastade däcken mot varandra. Löpdelen på planen där vi möttes på mitten bjöd på gropig snö. Perfekt träning för fötter och vrister. Styrka i steget. Styrka och fokus. Däcken lämnas åter till sin plats i skogen.

Morgonen är tyst och endast knarret i snön hörs när 27 personer springer tillbaka i lugnt gemak till Östermalms IP. Energin är samlad och harmonin är total. Träden är frostsnöigt vita och naturen visar sig från sin vackraste sida. Magiska morgon.

I natt, när folk dricker drinkar och dansar, då är det jag som sover...

Den sista vilan

2010-12-02T14:25:00.005+01:00

Egentligen hade jag tänkt döpa inlägget till "Jag är en ängel" för jag håller på att gro ut vingar efter allt mitt flaxande runt jorden de senaste 28 dagarna. Men så tänkte jag på innebörden och beslöt mig för något mer drastiskt.
Hade jag inte bestämt mig och accepterat mina prioriteringar hade jag nog fallit död ner av utmattning och dåligt samvete vid det här laget... Foto: privat

Jag har varit i New York/USA, Montréal/Kanada, bilat genom New England i USA, besökt Kingstown/Rhode Island och Newport/Connectiuct, tillbaka till NY. Snabbvisit i Stockholm för en 60-timmars arbetsvecka och vidare till München och ytterligare en 60-timmars arbetsvecka. Innan 28-dagarsperioden idag tar slut har jag hunnit besöka Göteborg och Köpenhamn också.

Givetvis blir något lidande. Jag har till exempel inte hunnit vaxa mina håriga tår, inte färgat gymbrows (får ett eget inlägg senare) och det ekar lite tomt i skafferiet hemma. Kanske det är lite väl många dammråttor och en del ovikt tvätt, några kompisar har fått vänta lite väl länge och får låna mig lite längre i december. Det handlar om att prioritera. Var sak har sin tid.

Jag visste att mitt träningsprogram skulle dra igång den 1 december, alltså bestämde jag mig snabbt för att satsa på jobbet under Den Sista Vilan. För har jag väl bestämt mig och accepterat situationen så blir jag inte stressad. Från och med nästa vecka har jag mer normal arbetsbörda och kan balansera in träningen lite mer.

Det har ju hänt en massa annat också... under 28-dagarsperioden har jag hunnit vinna pris som Årets Träningsblogg, jag har blivit fotograferad och intervjuad av olika tidningar och skapat träningsprogram för 15 onlineadepter.

Självklart har det blivit en hel del träning under 28-dagarsperioden. Närmare bestämt 24 olika pass och ett naprapatbesök. Rätt bra för Den Sista Vilan.

Och gissa vad jag ska använda helgens två löppass till? Landa. Det är superviktigt att inte "springa vidare" utan att reflektera över allt jag upplevt. Sätta ord på känslor och upplevelser, glädjas åt vinsten, meditera över möten med nya människor. Landa och njuta. Här och Nu.

Alla träningsprogram börjar med vila...

2010-12-01T21:29:00.004+01:00

...alltså gör jag det också. Jag har haft alldeles för mycket arbetsresor, kvällsjobb och alldeles för lite tid till träning. Imorgon blir det Danmark med tidigt flyg dit och sent flyg hem - no träning whatsoever. Alltså maxar jag och kör dubbel vila.

Andréas sjöng Lean on Me... vackert i kyrkan. Foto: privat

Det stressar inte upp mig. Jag tog en liten paus i arbetandet och åkte till Engelbrektskyrkan för att lyssna på Andréas Lundstedt som sjöng på Internationella Aidsdagen och "Let's talk HIV" , arrangerat av Noaks Ark. Andréas har ett stort mod och berättade för hela Sverige och halva världen att han hade HIV för ett par år sedan. Om ni inte lyssnat på hans Sommarprat i P1 - kan ni ladda ner det här - en gripande historia, fylld med livsglädje och perfekt löparunderhållning i iPoden!

Väl hemma multitaskade jag med indisk matintag med vänsterhanden, tentadiskussioner med sonen och jobbade med högerhanden.

Men på fredag kära vänner - då blir det dubbelpass! Inte i vila utan i träning.

Hon är en helt vanlig människa!

2010-11-30T17:09:00.003+01:00

...presenterade Instruktör Bruno mig en gång när jag skulle hålla löpinstruktion för NMT Rookiesar. Jag brukar ju kalla mig SuperWoman annars. Men vet ni? Han har rätt. Jag är en helt vanlig människa.

Okej - kanske är jag liiiiite ovanlig som kryper/ålar i bänkarna i Central Park i New York... Foto: Kattis Lilja.

Jag har precis samma tighta schema med övertid på jobbet, viljan att träffa kompisar mer/oftare/längre, att umgås mer med mina barn, gulla med brorsbarn, hänga med syrran, träna lite till, utmana mig lite längre. Se den där teatern, lära mig nya saker. Jag har också känslor, bara för att det går bra är jag inte självbekräftande utan behöver höra att jag duger som jag är. Precis som jag tycker att du duger precis som du är.

Mitt i allt den här vanligheten har jag hittat en balans. Ett driv. Jag anväder Glädje som drivkraft och har bestämt mig. Bestämt mig för det jag vill göra och på vilket sätt. Jag har tagit kontroll över mitt tänkande och agerande. Jag väljer att göra det med glädje. Med tillförsikt. Jag har bestämt mig för att satsa på min Evighetsmaskin, att skapa de bästa förutsättningarna för en stark och välmående kropp med en harmonisk och djup själ. Varför vänta på morgondagen? Vad är sen? Du lever här och nu. Hur vanlig du än är, är du ovanlig för andra.

Har du bestämt dig? Eller väntar du på sen?

Kläder för vinterlöpning

2010-11-30T12:04:00.005+01:00

Det viktigaste att tänka på när du klär dig för vinterlöpning/träning utomhus är att du blir varm efter en stund. Du ska alltså frysa lite när du startar passet.

Bild från en tur med Bloggjoggarna: Petra, Miss Agda, Sofie, Kenth, Ruth, Miranda och min ultrabroder Staffan. Jag håller i kameran på fotot... Foto: Staffan Löwstedt

När denna bild togs var det ner mot 10 minusgrader. Jag har på mig Craft vintertights med windstopper på låren. Jag har ännu inte hittat något märke som erbjuder varmare del för häcken. Jag fryser alltid om arslet. Därför har jag underställsbrallor för rumpans skull. Jag väljer långa strumpor - är det riktigt kallt tar jag sånna med lite varmare fot (typ skidstrumpor).

På överkroppen har jag tränings BH (ingen idé att lägga hängbrösten i byxliningen, det räcker med lager-på-lager av kläder), underställströja, långärmad funktionströja och en jacka som har våfflat foder på magen och andas på ryggen (Nike har). På händerna har jag löparvantar och ett par varmare vantar. Tar av och på hela tiden - avskyr att frysa om händerna. På huvudet mössa, den ska gärna transportera bort värmen så välj ingen som är kraftig högst uppe på huvudet. Se dig som en skorsten du inte ska täppa igen. Om du fryser om öronen - ta ett extra pannband.

När det gäller kall luft så brukar jag ha en buff runt halsen för att värma bröstkorg och haka lite. Det är inte vidare bra att ha buffen framför munnen när du springer - då blir den varma/kalla, fuktiga luften iskristaller som du andas ner. Värm istället området runt munnen - ansikte/haka/hals.

Vattnet i vätskeryggan då? Jo - det fryser inte i själva blåsan (hoppar ju upp och ned)- men i slangen fram till munstycket fryser det snabbt. När jag sippat ur slangen blåser jag tillbaka luften/vattnet så att slangen är tom för att undvika detta.

Kom gärna med fler frågor om ni undrar över något!

Vinterträning

2010-11-29T08:56:00.003+01:00

Nu är det vinter i hela vårt avlånga land. Fem av mina online adepter bor norr om mig och har haft snö länge. Snö innebär en annan typ av träning.

Vill ni fortsätta träna utomhus på vintern ska ni ha med er följande i tankarna: Ni bygger löpstarka ben, ni stärker upp vrister och ni bygger pannben. Det behöver inte gå snabbt.

Dra ner på tempot och gå efter ansträningningskänsla snarare än tider. Använd er av Borgskalan. Se till att alltid värma upp ordentligt - gärna lite längre tid. Försök att ta några avstickare i bullg snö så att vrister och fötter får arbeta. Det är ingen av mina adepter som har en tävling nu på vintern, så ingen av dem ska vara snabba och formtoppade nu. All träning de gör nu, oavsett om det går långsammare än vanligt, kommer att göra dem grymt bra förberedda på snabba intervaller till våren.

Det är ingen idé att stressa upp sig för att det går långsamt - det gör det för alla. Vissa kvalitetspass kan med fördel köras på löpband på gym om det är för kallt. Själv föredrar jag att springa utomhus, få andas frisk luft och uppleva naturen från sin vackraste sida - och det får jag göra extra länge eftersom turerna tar lite extra lång tid. Bonus.

Hur många har ätit en bra frukost?

2010-11-28T19:11:00.007+01:00

...frågade Sandra. Alla, utom Nilla, räckte upp handen. "Bra, jag hoppas att den var god - för ni kanske får smaka på den igen! Nu kör vi!"

Sandra visar hur man gör.

Sedan följde 50 minuter S-Cirkelpass på Sportlife, Odenplan. 13 träningsbloggare hade samlats upp för gemensam träning. Tabata-cirkelträning med Sandra kickade igång oss. Två och två skulle vi utföra följande under 45 sekunder per station:
Jag teamade upp med gravida Andrea som var supergrym.

* Stå i armävningsposition på kettlebells och göra roddrag
* springa upp och ned på en stepbräda
* 3 armhävningar - gång i armhävningsposition 3 steg vänster, 3 armhävningar och tillbaka.
* Ligga i juckposition och med hjälp av plattor dra fötterna fram och tillbaka (hamstring -ajajajaj)
* stå på ett ben lutad framåt och köra rygg/axlar med fria vikter
* hoppa jämfotahopp över småhäckar
* Göra armhävningar med ena handen på medicinboll
* kasta medicinboll mot en vägg efter benböj.

Efter ett varv var jag genomsvettig - van att träna utomhus.

Vi körde tre varv och bönade och bad efter ett fjärde. Sandra var en grymt bra instruktör. Svetten lackade (till och med på Miranda som annars är sval och svettfri) och jag var tokslut. Cirkelträning är fantastiskt bra eftersom alla kan köra från sin egen förmåga.

Till och med Mirandas tröja var svettig, vilket hör till ovanligheten, hon brukar se rätt oberörd ut efter 5 mils löpning.

Som grädde på moset hoppade Omid in och körde ett BodyJam-pass med oss. Är det något jag saknat från inomhusträningen så är det just det. Det var skönt att mjuka upp höfter och jazza loss i det förkoriograferade programet. Jag har dansat BJ för honom tidigare när han jobbade på gymet jag tränade på innan jag valde utomhus som min min arena.

Sportlife var ett supermysigt gym med trevlig personal. Är tacksam över frikortet som jag helt klart kommer att utnyttja en dag då det står både cirkel och BodyJam på schemat!

Gårdagens tretimmars

2010-11-28T08:59:00.004+01:00

Jag var mentalt och känslomässig trött och sliten efter en rätt tuff vecka. Kroppen var pigg och jag hade 3 dagars helvila bakom mig, med 8-timmars-sömn-nätter. Lördag morgon blickade rakt in i min förvirrade själ.

Här når leendet inte riktigt mina ögon. Jag står utanför mitt hus, redo för tre timmars träning. Tre timmars terapi. Tre timmar av funderingar, reda-ut-saker-i-huvudet och min alldeles egen egotid.

Sprang med rygga mot Östermalms IP för att köra NMT. Missar dem med några minuter, men vet att det är Commander Bruno som kör. Alltså skog. Hittar dem snabbt och teamar upp med Malin. Jag är svag i hamstring och kan inte springa snabbt i intervallerna. Jag är stark som en oxe när det kommer till benträningen och springande-med-kompis-hållande-i-västen. Kör 1,5 timmar med min rygga eftersom jag var sen...boch joggar sedan vidare mot Kungsholmen. Jag har tränat drygt 2 timmar och tar en lugn runda och tänker, funderar och tar tillbaka kontrollen över mina känslor.

Jag känner hur lugnet sänker sig över mig. Hur jobbiga saker accepteras för vad det är. Hur min "hemlängtan" visar sig och varför. Jag är här och nu. Tar sedan tag i min rehab de sista 18 minutrarna av min utmaning. Har klarat 3 timmars träning. Är gladare, mer harmonisk och fantastisk tacksam över livet.

Nu med glädje i ögonen.

Hur gick det för er?

Hur går det för Moa?

2010-11-26T22:00:00.001+01:00

Sedan 10 veckor tillbaka är jag Personlig Tränare för Moa Herngren - med Stockholm maraton under 4 timmar som mål.

Nu har jag inte pratat med henne om detta inlägg utan är lite fräck och kör helt och hållet på iakttagelser, feedback från pass och mina tjuvgluttar i hennes träningsdagbok.
Bild lånad från Moas hälsoreseblogg på DN. En bild på hur många centimeter i midjan hon tappat.

Fram till december har jag lagt upp träningen med extra mycket funktionell styrka med hjälp av Nordic Military Training. Detta för att Moa gått ner mycket i vikt under sin hälsoresa förra året, samt att hon har haft problem med knä och höft. Inte undra på det! Har tjejen inte rört på sig på 39 år är det klart att kroppen reagerar. Kroppen vänjer sig fort vid att röra sig på ett visst sätt och hålla upp en viss vikt, vid ändringar är det klart att nya muskler/leder/kroppsdelar kompenserar och kanske är i obalans.

Resultat av träningen med NMT: Moa gör RIKTIGA armhävningar. Detta betyder att hon har blivit starkare i bålen (mage och rygg) och i axlar/bröst. Förut såg hon mest ut som en hängmatta med darrande armar och hängade huvud. Nu är hon rak och fin och bränner av armhävning efter armhävning med fokus i blicken som skulle kunna flytta kärnkraftverk.

Resultat av löpträning och löpteknik: Moa tar sig an backar med hjälp av sina nya lårmuskler. Fint och ledigt springer hon stark upp. När det är backintervaller på NMT drar hon förbi de flesta (ääälskar hennes tävlingsinstinkt). På några månader har hon gått från hösäck till riktig löpare. Hon ligger meter före både mig och Anneli - bådar gott för den intensiva intervalldelen som kommer till våren.

Nu går vi in i nästa fas där löpningen blir mer viktig. Långpassen börjar om en vecka och de ska gå riktigt lugnt. Moa ska känna sig harmonisk, lugn och tillfreds efter passen - inte sliten. Nu ska vi samla kilometer på ett ljuvligt sätt.

De intensiva veckorna kommer hon att få köra rätt många pass, men det är variation mellan funktionell styrka och kondition. Under återhämtningsveckan får hon gärna vila en extra dag, det kan till och med vara så att jag stuvar om i det satta schemat och tar bort några pass - allt för att kroppen ska få bygga upp sig.

Två orosmoln finns på himlen...det ena är matintaget - vi jobbar lite på det nu - jag satte min hälsosmoothie (läs med ironi) i halsen när jag läste att hon åt en muffins och fyra falukorvskivor till lunch. För att kunna bygga upp en stark kropp och klara av träningen behöver hon äta bra. Nästa orosmoln är hennes vilja att göra allt nu. Jag ska nog hitta ett sätt att få bort stressen på tider runt Kungsholmen... för hon ska ju inte vara formtoppad vid varje pass - det är sista helgen i maj hon ska prestera på topp - än har vi tid kvar.

Jag kan bara avsluta med att jag är stolt över henne - hon lyssnar och frågar, tar till sig och vill verkligen lära sig. Hon testar och är duktig med ärlig feedback. Även om jag tjatar om hållning och hur hon ska göra hela tiden, så visar hon sig aldrig irriterad. Det skulle nog jag bli om jag hade mig själv tjatandes sådär...

Överträning

2010-11-26T08:45:00.000+01:00

Jag fick tidigare frågan om överträning.

Nu har jag läst en massa artiklar, blogginlägg och medicinska skrifter för att se vad det är. Själv har jag varit superduktig på att lyssna på kroppen, äta rätt och vila extra om det inte kännts okej. Så här långt har jag sluppit överträning.

Har du hamnat i en ond cirkel eller ett ekorrehjul där du tränar och tränar men resultaten uteblir - kanske du är övertränad eller på väg att bli? Stanna upp och lyssna på kroppens signaler. Var inte rädd för att vila.

Det är många som vill så mycket när de startar sin träning. “Det känns ju så bra, jag vill köra mer”. Eller “Snälla – jag vill springa 10km” trots att det står återhämtning eller vila i schemat.

Kort sagt om överträning: Det är när det är obalans mellan träning och återhämtning. Kroppen hinner inte tillgodogöra sig träningen och den bryts ned. Symtomen är att du inte ser resultat av din träning, det känns alltid tungt, till slut kan det bli tråkigt och en börda. Du har högre puls än vanligt och kan tappa aptiten. Sömnen rubbas så att du antingen sover mycket och inte känner dig utvilad, eller vaknar efter några timmar och känner dig pigg. Du har lätt att dra på dig förkylningar.

Mina 3 tips

1. Se VILAN som en del av träningen. Det är då du bygger upp det du gjorde passet innan. Vila hellre en dag extra och försök att inte stressa upp dig om du känner dig sliten. Din kropp sänder dig värdefulla signaler. Sov ordentligt.

2. Träna varierat och med olika intensitet. Jag har delat in mina adepters schema i olika intesitetsnivåer. Återhämtningsvecka är ÅTERHÄMTNINGSVECKA - oavsett hur pigg kroppen känner sig. Det händer saker på insidan. Ge kroppen en chans och ignorera tankarna.

3. Ät ordentlig mat. Fyll på med proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler för att underlätta återhämtningen.

Det är inte den som tränar hårdast och mest som blir bäst, utan den som faktiskt tränar smartast och balanserat!

Relaterade artiklar:

Artikel från SvD's Frida Orrgren

Och Medicallink

Netdoktorn säger så här

med bästa slutknorren...

“Träning ska vara någonting roligt som är bra för både kropp och själ. Du har bara en kropp. Se till att ta hand om den på bästa sätt!”

Tips om vätskerygga!

2010-11-25T15:38:00.004+01:00

Jag lovade tidigare att berätta om min vätskerygga. Här kommer det!Du kan alltid kategorisera löparna utifrån vätskesystem - reglerna som gäller ;) är:

- utan vätska - Upp-till-milen-löpare
- Vätskebälte - Tränar-till-maran
- Vätskerygga - Ultralöpare

Jag är ingen prylnörd men älskar RÄTT grejer. Eftersom jag lägger ner noll tid med att leta, testa, utforska och analysera så låter jag andra göra det. Bäst på prylar alla kategorier är Zebban. Jag hade blivit tipsad om en vätskerygga för 1200 kronor från Salomon från en annan löpare (ungefär vad de flesta märken kostar)... men tyckte att det var lite mycket pengar. Då tipsade Zebban om Nathan-ryggan för nästan halva priset.

Den sitter på rätt ställe på ryggen och rymmer 2,5 liter. Jag får utan problem plats med smörgås, vantar, vindjacka, powerpars, telefon, kamera och annat viktigt. En extra tröja går att rulla ihop och fästa i gummibandsdelen på utsidan. Fickorna på "västen" fram gör att det är lättillgängligt med telefon/kamera/powerbar och kanske till och med nagelfil? Jag använder den som löparrygga utan vätskeblåsan och får plats med ännu mer när jag springer till eller från jobbet (rymmer dock inte dator och hel kostym). Det är först och främst ett vätskesystem. Efter långa löpningar som typ 259 kilometer så luktar den lite svett... jag har tvättat den vid 5 tillfällen och den håller fortfarande samma kvalitet.

Du kan köpa den hos Runner's Gear för endast 699 kronor.

Häng med på 3-timmars!

2010-11-24T16:00:00.000+01:00

Finaste Träningsglädje har uppmanat till träning! Tre timmar på lördag. Alla kan!

Du får göra precis vad du vill - promenera, cykla, åka skidor, springa, gymma, simma, situps (fysatan för att göra det i 3 timmar...). Du väljer själv.

Själv tänker jag antingen jogga till NMT - köra 90 minuter och ta en löprunda efter. Eller springa ett tretimmarspass. Fast det låter roligare att blanda aktiviteter. Och de behöver ju inte ens ske på raken. Kanske jag lägger till en chins som fin avslutning!

Idag har Rune namnsdag...

2010-11-24T08:00:00.005+01:00

...och jag åker till München.

Jaha tänker ni - vad har det med varandra att göra? Jo - det ska jag berätta. Det är nämligen så att Rune Larsson är min stora idol. Ikväll ska han prata om Comrades på Runner's Store i Stockholm. Comrades är världens största ultralopp som går mellan Durban och Pietermaritzburg i Sydafrika. Distansen är 89 kilometer. Jag kommer att stå på startlinjen den 29 maj 2011. Jag fick det i 40-årspresent av en drös vänner och klubbkamrater. Jag är sjukt tacksam.

Här kramar jag hårt om Rune (läs: håller desperat om) efter en gästträning i IF Linnéa som han gjorde tidigare i höstas. Det gäller ju att passa på när idolen är på plats. Foto: Moa tror jag.

Rune är grymt inspirerande och en fantastisk talare. Jag hade gärna lyssnat till honom. Fast jag får ju i och för sig uppleva en Tysk vinterfestival istället.

3 dagar München. Löparoutfiten är packad - men högst på schemat står faktiskt vila. 8 timmars sömn per natt. Wow-liksom.

Dagens mattips!

2010-11-23T08:30:00.000+01:00

Sjukt goda köttfärsbiffar! Snabbt och enkelt. Och supersaftiga.

Till 6 biffar
500 gr köttfärs
1 ägg lite mjölk
0,5-1 dl ströbröd
1 förp fetaost
Några soltorkade tomater
salt, vitpeppar och vitlök
basilika (hade ingen hemma...)

Blanda ihop ägg, ströbröd och mjölk med kryddorna. Blanda ihop med köttfärsen. Klipp ner soltorkade tomater och basilika. Skär fetaosten i kuber och blanda i. Stek snabbt på bägge sidor så de får färg (och håller ihop) och låt sedan steka färdigt i ugn (200 gr i 10 min).

Servera till ett lass blandade grönsaker och couscous. Bulgur, ris eller potatisklyftor passar också. Och tzatziki förstås.

Själv har jag bråttom på lunchen och gör en hamburgare av det med ett stycke grovt bröd och skivad tomat.

Måndagsmiddag som blir tisdagslunch - bara i olika tappning.

Träna på träning - tävla på tävling...

2010-11-22T21:20:00.005+01:00

Sara undrade imorse vad jag ger min son att äta eftersom han är så grymt snabb. Här är hans frukost i New York - choklad och bananpannkaka. Foto: MammaMia

I en diskussion med sonen för någon vecka sedan nämnde jag att alla har blivit så grymt bra på Nordic Military Training. Att det verkligen gett resultat för alla och att instruktörerna faktiskt skulle ha problem att palla ett helt pass som deltagare. Samtalet fortsatte...

MammaMia: Det är bara jobbigt nu när jag har så ont i hamstring och ligger sist i backintervallerna. (i hopp om att någon gång vara snabbare och glad över att skylla min långsamhet på hamstring)

Alex: vaddå?? Är du sist morsan?

MammaMia: Jomen, jag kan inte trycka ifrån ordentligt och alla är snabbare. Jag är sist upp hela tiden.

Alex: Det har jag inte märkt av. Jag springer ju i och för sig alltid först och har fri sikt framåt. Bryr mig inte så mycket om vem som är sist liksom.

MammaMia: Jamen det är en schysst fördelning - vi ramar in gänget med dig först och jag som huldar om dem sist.

Det krävs ett starkt pannben att alltid ligga sist och vara tröttast/långsammast svagast - men det är nog lika jobbigt mentalt att vara stark/först/pigg. Förväntningarn att alltid ligga på topp och prestera måste ju vara ohyggliga.

Personligen så bryr jag mig inte om jag ligger sist - huvudsaken att jag genomför passet utifrån mina förutsättningar, ger allt jag har och verkligen gör mitt bästa - då är jag ju en vinnare. För syftet för mig är att bygga en stark och tålig kropp, inte vara formtoppad varenda träningspass. Hörde av klokaste Clarence från Studenterna:

"Träna på träning och tävla på tävling!"

Nu kan ju inte Alex rå för att han är explosiv, ung och snabb. Jag låter honom hållas och ligga först. Jag kan ju alltid sola mig lite i glansen av hans framfart.

Måndag den 22 november - Spyfys dag.

2010-11-22T08:54:00.005+01:00

Hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om vikten av uppvärmning, men hamnade rätt ouppvärmd i armhävningsposition över Anna i morse.

Vid Ugglevikskällan där delar av morgonens pass utfördes, gick starten för Tömilen och Snöfemman i lördags. Observera min klubbkamrat Daniel som kör hard core i shorts. IF Linnéas lag kom på en fin andraplats. Foto: Hejarklacks-Mia-som-fick-många-skymtar-av-Dick Lidman-i-löpartights...

Små snöflingor singlade ner från himlen och lade sig blöta på marken. Efter en allt för kort och allt för snabb löpning teamade vi upp två och två och körde igång armhävningar på varandra. Den ena ligger på rygg och håller i smalbenen på den som står i armhävningsposition över. Stenhård start. Spyfys på sitt bästa humör.

Förmodligen var detta en allmän bestraffning (jag ser det som bonus) eftersom ingen (joooo Eric var på väg att lyfta armen) räckte upp handen och ville köra INTENSIVT idag när erbjudandet kom från instruktören före passet.

Efter detta, situps hängande från kompisens midja. 30 till antalet. Jag var död efter 20 och Anna manade på. Snabb vila och en allt för snabb löpning bort till första delen av Tabata-utmaningen.

Burpees: 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunder vila. Håll koll på sämsta antalet utförda. Jag körde 8 x 8stycken = 64 burpees.

Sprang i lite normalare tempo ner mot Ugglevikskällan och körde 2 x 30 enbenslyft. Vila i plankan. Sedan tävling. 3 avdelningar löpning över snömoddig äng. 3 rader med upp-och-nedvända papper med siffror på. Göra siffrans antal i armhävningar, stiups och rygglyft. Tog nitlotter (jag ser det som bonus) och jag fick med min kamrat köra 34 armhävningar, 69 situps och 62 rygglyft. Skön bonus som inte gav någon förstaplats.

Skön förflyttning till staketet/järnrören vid viadukten över rälsen. Del två i Tabata-utmaningen.

Tricepsdips: 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunder vila. Jag körde 8 x 30 stycken. = 240 tricepsdips.

Normal löparförflyttning några hundra meter och nästa Tabata-gren. Nämligen att stå i arhävningsposition och dra upp vänster knä mot vänster armbåge och höger knä till höger armbåge. Så många man hinner och kan på 30 sekunder.

Knädrag/bålstyrka. 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunders vila. Jag körde 8 x 25 stycken = 200 knädrag/corestyrka.

Sen fick jag vila på Saras rygg medan hon fick bära mig upp för en brant backe. Själv fick jag raksträcka med henne på ryggen. Hon avslutade med en backe till innan vila i plankan. Tog en bra jägarmarsch tillbaka till Östermalms IP.

Ikväll ska jag till naprapaten. Hon kommer att få hamra i nålarna i min rumpa. Det ser jag inte fram emot...

...och så till uppvärmningen...DEN ÄR SKITVIKTIG. Börja inte passet med att dra på dig mjölksyra. Se till att väcka kroppen lugnt och få in rytmen med andning, hjärta och ben. Om du kör cykelpass har instruktören lagt in upp- och nedvarvning - om du kör helt själv är ingen där och håller koll på dig. Nu när temperaturen kryper ner, så är skaderisken större på kalla, ouppvärmda muskler. Mina instruktioner till Moa's tiokilometare är 2 kilometers uppvärmning, sedan får du öka tempot. Hellre hel, stark och skynda-långsamt än att gå sönder, rehaba och missa hela säsongen.

...och just det! Spyfys dag ja - vill ni se precis hur hård och cool han kan vara så ska ni titta på programmet om bortskämda ungdomar ikväll klockan 20.00 på SVT kanal 1. Men låt er inte skrämmas... jag tror att han är gullig innerst inne.

Hur jag grejar en jetlag

2010-11-21T20:29:00.004+01:00

Kroppen är en finurlig maskin. Jag trodde jag skulle vara däckad efter USA och Canada-resan men jag tränade mig igenom jetlagen.

Ett långpass i Ursvik med Miranda, Abbe och Thomas fick avsluta träningsveckan. Foto: Miranda

Denna vecka har det blivit 9 träningspass fördelat på 5 militärpass och 4 löppass. Det kan låta lite mycket men är egentligen en normal Intensivvecka för mig. Om fördelningen hade varit 5 löppass och 4 NMT-pass vill säga. Nu samlade jag ihop 7 mils löpning och 668 minuters träning. Trots övertid på jobbet, IKEA-besök, 40-årsfest och röjning i förråd och garderober...

Dessutom har dottern köpt gymkort och blivit överspeedad på endorfiner och fick till 4 pass där crosstrainer, löpband och andra maskiner har fått bekanta sig med Elin. Nästa vecka ska hon på nybörjaryoga. Jag visste väl att hon skulle gilla det - bara hon fick välja själv vad och när hon ville börja träna något. Det går ju inte att tvinga andra, även om man så gärna själv vill dela med sig av positiva känslan som träningen faktiskt ger. Den måste upplevas.

Och appropå träning. Nu har jag sista veckan Att-göra-vad-jag-vill på. Från och med 1 december kör jag igång med träningen inför Vasaloppet, TEC, Comrades, Vätternrundan... och just det. Tydligen ska jag greja en chins(s) innan sista november. Moahahahaha!

Må bra med dagsljus!

2010-11-20T15:00:00.000+01:00

Jag skickade ut ett litet peppmail till mina online-adepter förra veckan och "beordrade dem" 15+15 minuter piggelinatid.

15 minuter ute i solen för att få dagsljus. Tallkottskörteln som tydligen sitter i hjärnan måste få sitt (min mamma har lurat i mig att den sitter vid halsen...någon som vet om något annat ljuskänsligt sitter där?). Gå ut på lunchen och sola kotten, undvik solglasögon och plocka upp dagsljuset med ögonen. 15 minuter för ditt välbefinnande.

Sen finns det alltid 15 minuters extra sömn att hitta. Lägg dig 7,5 minuter tidigare och ställ klockan 7,5 (går det??) senare på morgonen. Pigg-pigge-piggsvin.

Sen går det ju alltid att lapa lite extra solljus genom att jogga på lunchen..

Jag valde en fredgslunch. Jag valde sällskap av FabFour.

Jag sprang lite - De sprang mycket. 7x backintervaller i blekfin vintersol. Hög, klar luft och skogen som iakktagare. Vilan beståd av armhävningar och situps. Allt för att göra dem starka inför sitt kommande lopp.
Själv solade jag kotten och knådade min vänstra skinka. Allt för välbefinnandets skull. Sedan i ilfart tillbaka till kontoret för att hinna möta deadlines, störa kollegor och kraftsamla för IKEA. Mitt fredagsmys med Stekaren.

Hemligt kär!

2010-11-19T23:35:00.005+01:00

Alltså. På riktigt! Jag har ju ett harem av killar... och imorse fann jag mig själv dregglandes över tanken att käka frukost med vackre Daniel. I hemlighet förstås, så snälla - säg inget!
Vackre Daniel är den av killarna som kollar in min häck (?)..förlåt, mina skor... och är klädd i svarta kläder (om inte mina medelålders ögon ser fel så tror jag att hans mage är 2xsexpack. Wow liksom). Foto: Sivan

Fast det förstås. När klockan är mellan 6:15 och 7:30 så räknas det väl mer som en dröm eller något. Jag vaknade i alla fall upp mitt i ett Nordic Military Training pass. Och Drömprinsen manade på att köra de sista fem armhävningarna för dagen.

Jag låg där med asfalten centimeter från ansiktet. Mitt framför mig i samma raka, fina ställning stod Daniel och såg aggressiv (vacker? romantisk? lockande?) ut. "Bara FEM till!" Jag önskade mig tillbaka till "vår frukost" och låtsades att jag hade en tallrik gröt framför mig. För varje seg armhävning fick jag mig en munsbit havregrynsgröt med skivad banan. "Sådärja! Så skall en slipsten dras! Res er upp". Plötsligt befann jag mig med 27 andra morgonaspiranter.

Vadfan gjorde DOM mitt i min och Daniels frukost? Kände hur låren brände efter löpningarna vid Fiskartorpet, armarna darrade lätt av alla miljarders-miljarder armhävningar och magen kändes nästintill-tvättbrädelik (my wish) i joggen tillbaka till ÖIP. Upphopp trettio stycken. Lika många som Daniel är år. Lammkött. Yummie.

Vilotorsdag!

2010-11-19T10:27:00.007+01:00

Vilka fina vilokläder!

Jag skulle ha vilodag och gå till naprapaten...men hon fick förhinder

såååå

jag bokade att gå på bio...men filmen vi ville se var slutsåld

såååå

vi bestämde istället för att kolla in Stadsteatern...men där var det också slutsålt

sååå

vi tänkte fira min vilodag med fika och film hemma...men så kom ett sms "Lust med kvällsjogg? /Moa"

sååå

Jag fick testa mina fina nya Asics 2150 som jag fick i present av Kattis, dra på en ny Reebook underställströja, kränga på mig den nya Nike våfflade löparjackan och starta satellitsök på Garmin. Okej - jag hade byxor på mig också.

Bra genomströmning för träningsvärkande ben. Jag hittar själ att träna medan andra hittar anledningar att slippa (hint-hint Stekaren).

2010-11-17T20:00:00.003+01:00

Börjar det kännas trögt? Har hösten krupit sig in i sinnet och förmörkat din vilja till att träna? Känns kvällarna kortare och mornarna obefintliga?

“Ju mer jag sover, desto tröttare blir jag!” hörde jag häromdagen. Och det är nog sant. Hamnar du i en slentrian där du utesluter din träning, börjar äta lite onyttigare och gömmer dig i soffan så känner du dig tröttare. Mörkret blir så påfallande. Regnet blir så grått, dimman blir för tät och dagen den är kort. Tänker du för mycket så tar latmasken över, den göds och frodas – gottar sig i din ovilja. Men han sitter ju bara i huvudet den där filuren.

Japp – det sitter i skallen. Kroppen lurar dig att den är slö och vill inta rodelposition i soffan. Jag lovar dig att skallen vet bättre!

Här gäller det att bestämma sig! Res dig upp, se förbaskat glad ut och planera in nästa träningspass. Seså – gör det redan nu! Du kommer inte att ångra dig.

Kanske lite dans? Glada är i alla fall jag och coach Ken när vi släpper loss på Kattis 30-årsfest! Foto: En glad medfestare

Om det så är ett syrerikt löparpass utomhus, ett lerigt militärpass, en pulshöjande spinning, ett afrodanspass, vattenlöpning, klättring eller bara ett par simtag och en bastu. Att du bestämt dig, att du rest dig upp är första steget!

Kan jag så kan du!

Mailet du inte vill få...

2010-11-17T14:00:00.000+01:00

Team Create is pleased to invite all fellow ultra runners to Trans Scania 2011. Just like last year, it will be long and tough but our goal is to have as many as possible experience what it's like to finish a 246 km long race.

Date: July 29 to 31 2011. Starting Friday morning, 8:00
Registration: opens on 20 November at 12:00
Number of participants: 30
Cost: 800 SEK
Start and finish: in Lund, Sweden
Distance: 246 km
Maximum time: 60 hours
Qualifying Limit: 100 miles, completed a 24 hour race or other "extraordinary" achievements.

For more information, questions and registration see http://www.teamcreate.se More info will be posted there later.

Fan att jag ska ha så svårt att säga nej till saker...

Mia och Elin goes Bananas!

2010-11-17T09:36:00.005+01:00

Efter veckans andra NMT-pass körde jag förbi hos Moa igår för att plocka upp min vinst från Reebook i “Årets Träningsblogg”.

Efter detta gick jag och dottern loss på klädproveri. Vi gick verkligen bananas! Någon jacka var för liten, andra saker satt som en smäck, något skulle passa dottern om det var i en mindre storlek – men det var ett harem! Jag har utökat min utomhusträningsgarderob med inte mindre än 12 strumpor, 2 tunnare löparjackor, en kraftigare löparjackor, ett par långa och ett par korta löpartights, 3 fantastiksa underställströjor, kortärmat... sedan casual innejacka, linnen, gymtröjor, 2 par skor, svettband och en fin rosa träningsbag. Genomgående var kläderna rosa, turkosa och svarta. Jag gillar färg. Bra där.

Nästan som att bada i pengar! Foto: Stolt dotter

Moa utbrast “Shit – du behöver inte tvätta tränigskläder på flera veckor!”. Sant. Men det fina rosa sparar jag till tråkiga regndagar och härlig löpning. För på NMT kör jag samma slitstarka utstyrsel som vanligt, vilket förstås är pannben och taggtråd.

Snillet spekulerar!

2010-11-16T08:00:00.000+01:00

Under mina två 100 mileslopp och under GAX Trans Scania 246 kilometer har jag hunnit filosofera mycket.

En tankfull Mia, fylld av glädje, tillförsikt, hopp och tro. Drömmar förverkligas, tankar tänks - känslor blir kända och insikter tänds. 25 timmar sprungna tillsammans med teamkamraten Staffan under GAX 100 miles 2009. Foto: privat

Under så lång tid och fysisk påfrestning möter man sig själv själsligen. Jag har hunnit vända ut-och-in på tankar och känslor. Verkligen känt känslor. Verkligen landat själsligen. I en harmonisk balans och Mindfulness har jag berättelser och upplevelser inom mig som jag tror att bara två människor på jorden orkar/vill/intresserar sig av. Jag har inte tagit upp det till dagens ljus eller satt ord på det ännu. Kanske blir det så småningom en bok...

Hursomhelst.

Under semesterresan har jag i alla fall kommit fram till två djupt filosofiska... eller njae...kanske fysiologiska förklaringar.

1. Varför håret i höger armhåla växer ut snabbare än stubbet (stubben?) i vänster armhåla.
Förklaringen är enkel. På Atlantflygningar, eller när man delar hotellrum med många är det viktigt-att-sova-stilla. Min gamnacke vickar ner åt höger och gör så att dreggelsträngen väter min högra armhåla. Dregglet i sin tur gör att hårstubben växer och frodas där snabbare.

2. Fötterna åldras sist!
Efter en Atlantflygning eller långresa så hamnar jag hemma med torrt, narigt ansikte och torra händer. Benen är vätskefyllda stockar. Allt vätskigt som ska hjälpa till att hålla ansikte, läppar och händer fuktiga har liksom trillat neråt. Med detta som grund tänker jag att man kanske åldras likadant - så att fötterna liksom blir gamla sist. Rynkorna börjar i fejjan och slutar på stortån och det kan vara åratal emellan. När jag blir gammal ska jag gå med flip-flop och vara stolt över mina löparfötter.

Kanske skulle jag doktorera i något av ovanstående?

Det finns inget dåligt väder...

2010-11-15T14:20:00.005+01:00

...bara stinkande kläder!

Igår lämnade jag ett soligt New York där jag slapp ha jacka på mig och möttes när jag landade idag av detta...
Karlbergkanalen från en grå sida. Jag gillar sidor.

Alla väder är bra väder. På sitt sätt. Det finns 10 anledningar att slippa gå ut och träna när det är grått och regnigt men säkert 100 fler att verkligen göra det!

Jag "landade" hemma och var så där förutsägbar. Gjorde kaffe, havregrynsgröt, löste måndagens korsord i DN, läste ledaren, duschade, klädde mig och körde igång en tvättmaskin. En löparjacka som jag brukar använda på NMT för att den är gammal och sliten fick inte plats i tvättmaskinen. Den luktar lite svett från Montréal, eller rätt mycket svett faktiskt. Eller för att vara helt ärlig - den stinker! "Aha! Perfekt en regnig dag som råkar vara en måndag, som råkar vara en nmt-dag, som förmodligen bjuder på ett blött lerpass!" Alltså har jag packat träningsväskan och har möjlighet att köra ett pass kl 18 ikväll. Yey.

Central Park ett dygn tidigare.

Eller så väljer jag helt sonika att dra på mig löparkläder senare (den nya färgglada löparregn/stormjackan från Nike kan ju passa!). För när det regnar är det som skönast att springa. Man-ska-ju-ändå-bli-blöt-av-svett-liksom. Inte så mycket folk ute och naturen visar vart skåpet ska stå. Dessutom är det sällan jag ångrar ett träningspass. Skönt att mota Jetlag i grind efter första arbetsdagen. Helst utomhus. Alltid utomhus.

Hoppar du över träningen när det är sånt här väder?