MarathonMia

Tid till eftertanke

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Tue, 22 Dec 2009 09:23:00 +0000

Det är så fantastiskt vackert ute med all snö så att det gör ont i hjärtat.

Jag blir så glad, lycklig och tacksam över allt i livet. Det är fullt möjligt att känna harmoni och inte stressa upp sig trots juletid. När jag satt på tunnelbanan i morse och tåget kom upp ur berget och ut på fältet vid Ursvik slog landskapet emot mig med full kraft. Jag vill bara snöra på mig löparskorna, klä mig varmt och springa långt, långt, långt. Låta tankar och känslor virvla fritt. Känna tacksamhet för en kropp som fungerar, ben som vill springa och energi som spirar. Det är inte alla som har det så. Om jag kunde skulle jag dela med mig av det hela till pappas fru som kämpar mot sin sjukdom. Jag är glad för alla människor jag mött, över alla jag kommer att träffa, jag är tacksam för den harmoni jag känner och för alla berikande möten jag upplevt. Jag är tacksam för att jag har hittat löpningen och överlycklig över att få vara en del av GAX Trans Scania.

Är det möjligt att få löpareufori bara genom att tänka på det?

Tävling! Vinn träningsenergi

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Mon, 21 Dec 2009 11:00:00 +0000

Jag och Staffan ska testa lite olika sportdrycker, uppladdnings-shaker, proteinbars, energikickande kakor kolhydratsbarer inför GAX Trans Scania. Vi klarade oss fint med FlapJacks (havregrynsbar med mycket energi) sist, tillsammans med "mat" från depåerna. De sista 4 milen så ville jag inte ens tänka på en Flappy och tyckte det kändes sockrigt och sliskigt i munnen. Detta var då på en tävling som "bara" var 161 kilometer. Nu ska vi tycka om maten och intagen i 246 kilometer. Och det ska fungera. Vi har ju TEC att öva oss på innan.

Nu till tävlingen!

Vi har fått nöjet att testa något nytt: Reztart, som är helt utan artificiella smaker, bara naturliga ämnen. Hämtade ut prylarna igår och testade under snörundan med Ingmarie och Staffan. Choklad-och bananbaren var intressant med bananbitar i, kändes inte översockrig. Sportdrycken hade en konstig färg - förmodligen är det en vanesak då jag utan problem kan dricka knallblå sportdryck! - och hur normalt är det? Både jag och Staffan konstaterade att den var mild och len och mer kändes som ett näringstillskott - helt klart ett alternativ vi kommer att fortsätta testa. Återhämtningsdrycken var också god, med smak av Hallon och Blåbär, jag ska syna innehållsdeklarationer och utvärdera vidare...

Vill du också testa Reztart? Jag lottar ut ett produktpaket Energy som innehåller 12 stycken Scandinavian Forest Prisma, 12 stycken Lemonilla bars och 1 stycken Natural Energy Mix (sportdryck).

Dessutom får 5 personer en rabattcheck som ger 50% rabatt på ett produktpaket (antingen Energy eller Fokus).

Svara bara på denna fråga:

Näringsblandningen NGC innehåller inga artificiella tillsatser utan endast naturliga ingredienser, ingredienser som matchar kroppens eget system. Vad är basen till NGC?

maila ditt svar till marathonmia@gmail.com

Tävlingen pågår fram till den 29 december, dragning sker av Världens Bästa Linnéa (min 8-åriga brorsdotter).

Jag kan inte med ord beskriva dagens pass!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Sun, 20 Dec 2009 21:52:00 +0000

Men det kan Ingmarie!

Jag ler och njuter fortfarande!

Imorgon blir det tävling här på bloggen!

Fick en julhälsning av Ultraschmultra.

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Fri, 18 Dec 2009 22:29:00 +0000

Här är vi som började köra ultra tillsammans. Nu är vi många fler!

Observera att min ultrapartner faktiskt är grym på andra moves också!

Enjoy!

Tack Freddie för underhållningen, jag har svårt att sitta still med fötterna!

Julavslutning på Vuxendagiset

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Fri, 18 Dec 2009 13:30:00 +0000

Snö, minus 6 grader och en massa vippande tomteluvor. Och självaste snygg-Jonas var Tomtefar!

Morgonpass i vinterskrud. Fullt av nissar från både Zinken och Östermalm. Tomtefar beordrade armhävningar i snön -ingen golf, sedan skulle vi dra honom i släden -leka Rudolf. Vi var många, och linorna som var fastbundna i pulkan var långa. Vi drog och vi sprang - genom snö som var djup. Framåt, framåt framåt -har tomten fått sin sup? Halt. Hopp över halvfrusen bäck, springa igen - flytta på tomten. Samling på ängen i djupaste snö. Nästan dö. Återuppstå som ängel. Ängel av snö. Med armhävning emellan. Förstås.

Mera snömoddespring, för par-tåhävning. Ännu en förflyttning, bort mot Tonys backe. Här var det inget snacke. Två och två upp till toppen, sedan slira ner i modden tillbaka och upp, och tillbaka och upp. Slutligen ner och förflyttning mot Änglaängen. Där möttes vi av julsång och marschaller, spadar och ytterligare intervaller. Jag och Felix var bäst i kullerbyttsparaden, de andra kämpande hårt med snöskyffelspaden. Snöiga och dana vi fortsatte kämpa, hoppa över varandra och under krypandes flämta.

Tjo och tjim med halvdanna rim - vi avslutade med varm glögg och lussebulle.

(bilder kommer senare)

I don't take no for an answer!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Thu, 17 Dec 2009 20:52:00 +0000

"Vi ökar när det återstår 500 meter!" vrålar jag. "Neeeeeej!!!" svarar Johanna. "Jo, det gör du!"

Jag tittar på min Garmin, slirar lite i modden trots kärringbroddar på Asicsen, 820 meter kvar, en liten backe. Jag sätter min hand i ryggen på Johanna och räknar ner, 700 meter, 540 meter. "Nu! Kom och håll i min arm!" hojtar jag genom snöflingorna. Johanna kommer närmre, hakar fast sig i mig och vi ökar takten gemensamt. Vi springer ifatt Diana, hon hänger med. "Fokusera på din andning och låt fötterna gå av sig själv" tipsar jag när jag drar framåt. Vi springer ihop i 150 meter sen har Johanna fått ny kraft, hakar loss sig och ökar själv tempot. Jag stannar klockan vid 10 km och vi pustar ut och varvar ner mot Zinken i skönt snacketempo.

Dianas mål var att greja Söder runt i motvind och snömodd på 55 minuter. Johannas mål var att överleva. Vi grejade det på 55:03. Mission accomplished!

Tröskelpass med IFL
Klubben kör kontinuerligt samma runda runt Söder i lite hårdare tempo. Den är flack och går på asfalt. Här har de flesta persat på milen och förbättrat sig rejält. Vi använder dessa pass som Koll-på-formen. Det är bra att köra kontroller ibland för att se om träningen har gett resultat. Idag var det rätt svårt att hålla hög fart då första delen var just i snömodd och stark motvind. Det tänkta 5:10-tempot justerades snabbt. Sen prickade vår grupp även ankomsten från Mariehamn och vi fick zickzacka mellan rökande, ölbackskånkande och julespritsinhandlande flanörer. Dessa pass brukar ge flera naturliga fartgrupper, jag skulle leda de som ville springa på 50-52 minuter (för jag vet att Diana grejar det) men vädret ville annorlunda. Som ledare lämnar jag ingen längst bak. Tack Anita som hjälpte till att dra in den ena gruppen på 52 minuter. Andra utlovade farthållare var Uffe på 40 minuter, Allan på 45 och Anders &Co på 47. Hade någon velat springa på en timme hade vi grejat det också. Jag tror att det var ett toppenpass för nya Johanna, detta väder och underlag kan ju bara bygga grym karaktär :)

Dessutom ger ju snömoddslöpning i motvind pannben och trimmad julskinka. Which reminds me of stretching.

Spännande som bara den!!!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Wed, 16 Dec 2009 12:38:00 +0000

Jag har en plats på GAX Trans Scania!!!

även om det är så att webmastern har använt svart text på mörkgrå bakgrund på hemsidan så kan man skönja mitt namn (markera hela texten så syns mitt namn). Det ser ut som om Staffan och jag får ännu ett äventyr i Skåne! 246 kilometer. 153 miles.

För övrigt är det lugnt.

Moahahahaha! Det är det ju inte. Jag var på julfest igår, upp 5 i morse och körde 75 minuter NMT Intensiv med Spyfys. Jag kan inte bestämma mig om han är min favorit eller inte (är ju barnsligt förtjust i Johans pass och gillar att träna för Bruno...) - men jag tycker att det är så charmigt när han inleder med "Vi är inte här för att leka eller snacka, Det är inget jävla julmys, ni har hårda 75 minuter framför er och det är JAG som pratar!" Inte fan kunde jag prata idag. Sprang och hade hjulmys med bildäck, drog det uppför kullar, sprang runt, ålade, gick björngång, fixade armhävningar, njöt av snön, njöt av 100 upphopp på slutet och är så stolt över min Ultravän Staffan som fick kommentaren "Du är född med löparben". Själv är jag född med pannben. Bra balans på teamet alltså.

Full rulle på jobbet - älskar det jag gör! Jag önskar att alla människor fick känna att de gillar att gå till jobbet.

Fast det förstås - idag är jag lite glad när jag går från jobbet, för då är det dags för dagens andra träningspass - löpning med coachen till Zinken för att ha möte, sedan löpning hem med goaste NMT-Jenny.

Vad ska ni träna idag? Eller har ni redan tränat?
**********************************************

Flingig, fartlek före frukost

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Tue, 15 Dec 2009 09:33:00 +0000

Ken tog med sig piskan och körde skiten ur mig imorse.

Så här såg det ut klockan 7 utanför mitt hus. Jag älskar att springa i snö! Jag älskar snö. Och jag älskar människor som utmanar mig. Fan - jag tror jag älskar det mesta i livet!

Ken sprang rätt tungt bredvid mig när vi värmde upp så jag trodde i min enfaldhet att det skulle bli en lugn fjösjogg. Vi tog det lugnt bort mot Stadshuset och jag pratade om allt möjligt. Som vanligt. Trodde lite att jag kunde leda bort hans intentioner till kvalitetspass.

När vi kom ner mot Norr Mälarstrand säger han "Du har pigga ben. Då kör vi lite fartlek!". Jomentjena. Jag körde med broddar, där den ena gick sönder under uppvärmningen. Hakade på den fungerande brodden på min högerfot så att jag inte skulle halka omkring med det dinglande Barbie-benet (som för övrigt mår riktigt prima, men det är dumt att chansa).

"Sätt fart på benen från den lyktstolpen - 5 stycken framåt" Jag pustade ut mellan två nya, snön yrde i luften och marken var vackert vit. "Bra jobbat, sätt fart på benen nu! Två snabba från nästa stolpe!" När vi hållt på i ungefär 12 minuter höll jag på att flåsa sönder. Benen kändes rätt pigga men flåset var riktigt kasst. "Ingen fara" vrålar Ken "Det är bara den långa backen kvar". Igen Jomentjena.

Sen kom jag att tänka på att min dotter en gång sa "När man känner att man är helt slut har man 60% kvar att ge" Eller om det var 25%? Hursomhaver så tog jag i för kung och fosterland. Lät benen öka takten, fram med höften upp med blicken. Snön yrde från Kens piska. Backen tog förvånansvärt fort slut. Lungorna var sprängfärdiga och den långsamma nedjoggen ägnades åt glada tankar. Glada tankar att jag genomfört 15 härliga, svinjobbiga rusher, med hjälp av Kens peppande och glada tillrop.

Totalt blev det alltså 9,5 kilometers löpning där 15 minuter ägnades åt fartlek. Ett kvalitetspass genomfört, ett till på schemat denna vecka.

Hopplöst svartklädd i spåret

Hopplöst svartklädd på jobbet

Jag tror han tyckte att jag var lite fin...

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Mon, 14 Dec 2009 19:52:00 +0000

...eftersom han sa att jag inte såg ut som någon vidare planka.

Bonusen för att man teamar upp med snabbaste killen på skottkärre-rejs i uppförsbacke blir att man får ligga längre i plankan. Vi försökte vara lite effektiva och leta efter Eddies borttappade vante i snön varpå Johan hojtar "Du är ingen vidare planka Mia". Glad i hågen för dagens komplimang kontrar jag "Fast jag har ju ammat två barn!"

"Ner på marken! Raka i kroppen!" Okej då. Utan Eddies vante.

Det var härligt pudervitt på marken, hårt, halt och kallt. Luften blir så härligt klar och frisk - jag kände för att fortsätta i all evighet. Dagens 75-minuterspass gick alldeles för fort och det var kul hela tiden. Många av övningarna blev bra rehab/prohabträning för mitt knä. Jägarvila, benböj, utfallssteg - givetvis med däck hållandes i de "starka" armarna. Vackra Anna var ankare och hade fått nys om att jag har intensiv-vecka - no mercy på teknikfusk idag. Jag anammade Fredrikas tips om att fokusera på uppgiften. Jag försökte göra varje övning så bra som möjligt för att bygga styrka. Jag är hopplöst skitdålig på chins (bara att öva) så jag fick hjälp att klara av 10 stycken. Jag har inte tekniken (skyller på mina föräldrar som lät mig växa upp på Västkusten vid havet varje sommar istället för att vara kvar i stan och öva sig ta sig upp ur en pool och bygga axlar). Eller förresten. Jag tackar mina föräldrar för mina härliga Västkustsomrar - annars kanske jag hade försökt mig på triathlon istället för långlöpning.

Anyhow. Jag fokuserade starkt. Körde med hålld tumme hela tiden. För det sista jag såg på GAX Trans Scanias hemsida innan jag lämnade jobbet idag var att Staffan , min Ultravapendragare, stod med på deltagarlistan... väntar spänt på att mitt namn ska dyka upp där också.

Fokus. På. Uppgiften. I morgon bitti: Löpning med coachen.

Viktigaste dagen igår! 13 december.

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Mon, 14 Dec 2009 08:11:00 +0000

Nej, det är inte Lucia jag syftar på. Inte heller det att jag själv fyllde 39 och ett halvt (för visst firar man väl det?). Det skulle till och med kunna tänkas vara en viktig dag för att E och M firar 6-månadersdag. Men icke.

Anmälan till GAX Trans Scania öppnade.

Jag och Staffan hängde på låset. Vi sög oss fast och fastnade med tungorna (ja det är kallt i Stockholm nu). Jag ägnade timmar åt att surfa runt på GAX hemsida, läsa alla trevliga, klockrena frågor och svar, bäst är frågan "Fråga: Varför 246 km utan service?" Där arrangören svarar " Därför att 1000 km är för långt. Man kommer dessutom att passera många restauranger/caféer/affärer". Passar ju mig perfekt. Jag gillar att fika och shoppa.

Vi ska alltså springa från Malmö, rakt över landet och toucha havet på andra sidan och sedan springa tillbaka. Jag fick drömma lite och önska att jag kunde gå ut och springa hela skiten på en gång. Vill nu.

Fast sen började jag diskutera TEC med E och M och då lugnade jag mig lite. Kul att se fram emot lite 100 miles innan.

Sov över NMT imorse och tar det passet ikväll. Inser att sömn är viktigt och vill vara ordentligt laddad för denna intensiva vecka.

Någon som har lust att föreslå ett tema för veckan? Jag är game.
***********************************

IF Linnéa goes Nordic Military Training

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Sat, 12 Dec 2009 14:12:00 +0000

Två timmars lördagsträning med klubbkamraterna.

Det var otroligt många som ville träna NMT idag, jag räknade inte in alla men det måste ha varit över 50 personer där. Solen tittade fram mellan molnen som täckt Stockholm i evigheter. Ikväll har vi vår tradionsenliga luciafest med löpklubben (okej - vi har traditionen att festa och vara sociala så mycket vi kan, vi får väl låna uttrycket "The drinking club with a Running problem".

Anyway - luciaorientering körde vi förra året och nu stod 25 km långpass på schemat. Jag föreslog NMT och coach Nisse och min egen tränare Ken hakade på. Likaså Catti och Tene. Jag och Staffan är ju gamla rävar i sammanhanget.

Det blev ett pass med inriktning på styrka, endast drygt 5 kilometer löpning. Vi körde nog varenda övning man kan tänka sig utom tricepsdips. Vi hjulade upp mot en vägg och gick på händerna i sidled, körde apgång fram- och baklänges. Boxades i magen, rygglyft, situps, armhävningar, krypa under polarna som vilade i hunden... den ena övningen avlöste den andra. "Kom igen nu löparna, här räcker det inte med starka ben och lungor!" vrålade Brandmans-Jörgen när Catti bröt ut i skratt över armhävningar med motstånd.

Dagen till ära tog vi oss igenom träsket. Här åkte Ken ner i dyngan till låren - han hjälptes upp av Tene. Det handlar om att lära sig var man ska sätta fötterna i träsket, visst sjunker man ner på sina ställen och mitt val av Asics Noosa visade sig återigen vara toppen! De blir inte tunga av väta eller lera utan håller sig blommigt lätta. Kanske inte blommigt doftande då...

Efter passet körde jag hem Ken efteresom han skulle hänga med på långpasset med klubben. Ja -han kan behöva lite uthållighetsträning eftersom han ska stå ut med mig som elev. Själv blev jag beordrar vila eftersom jag har tuff RÖD träningsvecka nästa vecka.

Så jag vilar så som bara jag kan - duschar och passar på att skura hela badrummet, tvättar träningskläderna och slipar 4 köksluckor. När jag sedan dammsugit upp slipdammet och tvättat av golvet har jag all tid i världen till bloggande och äta blodpudding.

Nu ska jag iväg på lite glöggmingel innan Linnéafesten ikväll. Full rulle - men hey - jag är ju MarathonMia, hon den uthålliga!

2 långa vilodagar...

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Fri, 11 Dec 2009 09:09:00 +0000

...ger dubbla pass på fredagen!

Det är läskigt vad det spritter i benen och vad tricepsen skriker efter mjölksyra efter två vilodagar med Juleskum, pepparkakor, glögg och lussebullar. Den sockriga sörjan i magen vet inte riktigt hur den ska ta sig ut i tarmsystemet - det finns ju inte direkt någon näring att tillföra. Alltså gör jag följande:

1. Tränar styrka med Nordic Military Training på morgonen för att få sockersörjan i magen att centrifugeras runt och finfördela sig. Sörjan hänger sedan förvånat upp-och-ned, snett, rakt, bak-å-fram i magsäcken och är efter passet helt still. Fortfarande med ett förvånat uttryck i atomerna.

2. Springer lunchjogg och hettar upp sockersörjeatomerna så de ångas ut samtidigt som jag pratar både på ut-och-inandning.

Nu blir alltså sockersörjan så het och dunstar bort så det inte ens räknas att jag ätit det i två dagar.

Bra va?

Årets Träningsblogg

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Wed, 09 Dec 2009 14:56:00 +0000

Precis som bästa Träningsglädjen så uppmanar jag er att gå in och nominera den bästa Träningsbloggen på Cosmopolitans hemsida.

Jag kommer rösta hej vilt på mina inspirationskällor! För visst får man väl ha fler!?

Sjukt jobbiga, långa backar i Tanto!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Tue, 08 Dec 2009 19:54:00 +0000

Kom igen!! Bara 20 meter kvar!! Grymt jobbat tjejen!!

Jag får med mig Katarina de sista metrarna av den sista intervallen. Benen känns som stockar. Det är tungt. Toppen är så nära men någon drar i mig - drar bakåt, jag springer i sirap. Det är tungt. Men det är också den sista intervallen. Jag skjuter fram höften, lyfter blicken, andas och ger nytt syre åt mina trötta lungor. Vi spurtar det sista metrarna och vänder sedan ner.

Ken och jag höll i dagens pass. Vi krejsade till det lite och bytte de traditonella långbackarna vid Münchenbryggeriet mot en förlängning av vår korta backe i Tantolunden. Otroligt mycket tyngre skulle det visa sig. Backen mäter 388 meter, den är indelad i två partier där den första delen är normalbrant, sedan en liten raksträcka på 15-20 meter emellan för att sedan bli tvärbrant.

Efter uppvärmning på dryga 3kilometer och lite löpskolning satte min grupp iväg på intervallerna. Vi fokuserade på teknik och att löpa rätt. Syftet med backträningen är att få ett bra löpsteg, fin hållning, bygga styrka och lära sig återhämtning. Första delen nerför blev lugn - sedan övade vi utförslöpning de sista 80-100 metrarna, för att vända direkt och köra nästa intervall.

Upplägget var följande antal: Nybörjare: 5 intervaller, Medium: 6 intervaller, Avancerat: 7 intervaller och SUB 40-guppen skulle köra 8 stycken. Jag är bara 39 men körde ändå 7.

Det var en del nykomlingar, bland annat Stekaren - han grejade hela 7 stycken första gången. Men så är han ju kaxig nu när han är anmäld till Stockholm Marathon.

Trött harmoni

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Tue, 08 Dec 2009 08:40:00 +0000

Igår var jag så trött så jag hade kunnat sova stående.

Jag vaknade aldrig till liv igår. Var seg hela dagen. Många på kontoret satt och gäspade. Det är rätt skönt med sånna mellandagar. Jag vet att jag inte är ensam om att inte vara på topp pigghetsmässigt - så jag åkte över till pappas cancersjuke fru. Vi tände lite lampor och kopplade av i vardagsrummet. Fann ro och harmoni. Att bara finnas till hands och fundera över vad som är väsentligt i livet ger kraft.

Denna kraften fortsatte jag sedan att bygga på. Åkte hem och tände lite ljus, lyssnade på Amadeus (en skiva jag vann på GAX med klassisk musik) och började montera ner mitt kök.

För sån är jag. Jag kopplar av på konstiga sätt. Att slipa köksluckor och lyssna på klassisk musik ger tid för tankarna att virvla fritt. Trött men harmonisk och balanserad. Nu är projekt Köksrenovering igång. Kul. Jag älskar projekt.

Ändlöst med tema armbåge

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Mon, 07 Dec 2009 11:13:00 +0000

Om jag hade varit med i krig hade jag inte haft varken rumpa eller hälar kvar. Jag är så urbota dålig på ålning-medels-hasning att mina fiender hade skjutit arslet av mig för länge sedan.

Detsamma gällde dagens krokodilarmhävningar när jag började bli trött. Rumpan stack upp och jag felade med tekniken. Bara för att det var jobbigt. Ålningen gick bra första omgången på grusplanen. Den andra började mina underarmar och armbågar att protestera. Den tredje vändan gjorde det sanslöst ont och den sista bonusvändan som jag och Vackra Anna fick ålade jag med handflatorna för att armbågarna svullnat upp. Sicken liten meskropp jag har som reagerar på gruskorn på det sättet.

Hade jag varit i krig hade jag varit ändlös. Ändlös med blå, svullna underarmar/armbågar.

Efter hinderbanan, som bestod av springa-i-däck, krokodilarmhävningar, kräftgång, benböj i par med stock *ler*, ålning-medels-hasning, baklängeslöpning, spurt framlänges och utfall, fick vi springa idioten i 10 minuter.

När tre minuter återstod greppade jag tag om Prova-på-Lollos armbåge och sprang armkrok de sista vändorna. Det är lätt att köra slut på sig första gången man är där. Det är svårt att hushålla med energin när man inte vet vad som komma skall. Särskilt om man bara ätit ett ägg till frukost. 75 minuter militärträning kräver sin havregrynsgröt eller fullsmockad smoothie.

Mina sargade armbågar tog sig sedan till Alvik för att få smaka på nålar och vassa armbågar av Världens Bästa Naprapat. Akupunktur på den ännu inte bortskjutna rumpan, i ryggen och i knävecken. Efter detta lite skön massage och Jossans vassa armbågar som hittar varenda spänning i rygg och rumpa.

Fantastisk start på veckan. Synd bara att jag glömde dricka kaffe imorse - börjar ta ut sin rätt nu. Gäsp.

Veckan som gick

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Sun, 06 Dec 2009 19:45:00 +0000

Lugn vecka med 7,1 mils löpning.

Nu är jag inne på min andra träningsvecka som coach Ken har utformat. Mina RÖDA veckor är de hårda. Det betyder att intensiteten är hög. Det behöver inte betyda att jag springer längst dessa veckor - men jag tränar hårt och strikt. Denna vecka är GRÖN.

Denna vecka var inte så strikt med andra ord. Alla kroppsdelar mår bra. Knät svarade bra på naprapatbehandlingen för 2 veckor sedan och min rehab visar sig fungera. Kanske för att jag gör den ;)

Veckan som gick-fakta:
660 minuter träning fördelat på:
3 pass Nordic Military Training
Löpning 71 km
Powerwalk 2 timmar
Rehab
Stretch

Idag kom coachen tillbaka från sin resa. På tisdag är det han och jag som håller i passet på IF Linnéa - men först...

Jag försöker brotta ner Kim. Eller så har jag precis lyckats. Ja - så måste det vara. Undrar bara hur vi kan ha blivit så där leriga av konstgräset... men så är det ju också roliga snubbar som jobbar på Östermalms IP - de vattnar konstgräset.

När man tar storstadslöpning på allvar...

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Sun, 06 Dec 2009 11:30:00 +0000

...då gör man sig ett med trafiken!

Idag sprang jag och KarinTri en snackerunda. Eftersom det var länge sedan vi sprang så fick vi ihop hela 18,5 kilometer tillsammans. Vi tog halva Kungsholmen Runt, parerade den hårda vinden på Västerbron, sprang via Hornstull och Liljeholmsbron bort mot Årstaviken. Jag började med att snacka i 7 kilometer, sedan var det Karins tur att prata i 7 kilometer, då hade vi hunnit avverka Skanstullsbron och Tantolunden och befann oss återigen på Västerbron. Eftersom vi snackade och inte riktigt tänkte på hur vi sprang tog vi bilvägen, vi liksom "vaknade upp" i Lindhagensrondellen - hehe -kamera upp förstås.
Sedan trixade vi oss igenom lite Stadshage för att komma hem till våra egna hus. Klockan stannade på 1:54:53 och medelpulsen på 145 (157). Mycket skön start på söndagen.

När jag kom hem var jag vrålhungrig och slängde ihop en omelett med ägg, färdigkokt quinoa och pestokrydda.

Serverade med stark ost, skinka och spenatsallad med pumpafrön, tomater och olivolja. 10 minuter och ny energi. Voilá!
Vad gör du för snabbmat när du kommer hem vrålhungrig från ett pass?

Det gick väl inte direkt toppen...

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Sat, 05 Dec 2009 13:26:00 +0000

...så det finns förbättringspotential!

Kom till Kristinebergs IP och möttes av denna syn:
Grått och inte direkt inbjudande. Men så dök dessa två herrar upp framför kameran - Kalle och Hans...
Då blev känslan av grått, tråkigt och jobbigt lite mer uthärdligt.

Vi började med att värma upp runt banan drygt 2 kilometer, sedan bestämde vi oss för 8*400 meter. Gulp. Killarna var snabbare och jag fick kämpa. Jag hittade inte rytmen med bra löpsteg, snabbhet, hjärna och hjärta. Hade jag varit där ensam hade jag gått hem och grinat efter 2 stycken. Nu väntade Hans och Kalle så snällt vid startlinjen och jag fokuserade. Om inte hjärnan ville tänka rätt tankar, ja då får den helt enkelt kopplas bort.

Bort kopplades således tankarna. Jag kramade ihop dem till en liten grunkemonk och formade de till min lilla djävul. Den satte jag sedan på axeln. Där fick den sitta och titta på den grå himlen, småirritera sig på den halvtaskiga löparbanan och gny över halvdanna intervaller.

Själv började jag så smått gilla läget. Kanske rentav tycka om det. Jomenvisst. Fokuserade på att tänka rätt "Vad roligt att jag kommit igång med intervallerna igen!". Det här ska nog bli bra. "Så trevligt att Krillan var öppen - mycket lättare att springa på flack bana!". "Jag har inte ont någonstans, jag är löpare - naaaaahaaaajs!" Efter 8 genomförda körde vi en extra.

9*dryga 400 meter i 3:52-fart. Helt okej. Inte optimalt. Det ska gå snabbare.

Nu hade jag ju den lilla djävulen på axeln att ta hand om efter nedjoggen. Så när jag kom hem visade jag honom den fina plattan jag fått i veckan till mitt andrapris i Hallsberg. Coolt va? Nu har lilldjävulen blivit rätt liten och väntar på att få piska mig på nya snabba intervaller om någon vecka eller två!

Det är lätt att bli taggad! På plattan står det 60160 meter. Mitt mål i mars är ju att göra 62000 meter. Taggad är jag att köra fyrahundringarna något snabbare nästa gång. Det ska jag banne mig greja!

Det finns inga dåliga träningspass, allt tjänar sitt syfte. Idag var det tankearbete som gällde. I omvänd form. Tänk om - tänk okej. Tänk rätt.

Gjorde Stureplan redan i morse!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Fri, 04 Dec 2009 10:33:00 +0000

I en buggliknande dans svängde Brutale Bruno mig från höger till vänster.

Igår eftermiddag körde vi ett mycket lyckat seminarium på Berns. Givetvis kräver detta att kunderna får mat och dryck efteråt - detta överlät jag snällt åt mina kollegor och avslutade mina insatser vid 17:15. Så under tiden de åt, drack, tog sig hem, sov, vaknade, duschade och tog sig till kontoret igen så hann jag med följande

Laga spaghetti och köttfärssås

2 mils långdistanslöpning

duscha, äta, packa väskan för morgonpasset med NMT

Spänna musklerna i badrumsspegeln med sonen för att kolla vem som har synligast triceps (fullt normalt)

läsa bokklubbsboken

sova några timmar

vakna, äta gröt och åka och träna NMT...

duscha, sminka mig och åka till jobbet

Passet imorse leddes av brandmanna-Jörgen. Det blev parövningar och jag körde mest med Sofy. Vi sprang ner mot Stureplan men stannade i Humlegården och körde mage, ben, intervaller - you name it. En av övningarna innebar att man skulle kasta sin partner än till höger än till vänster. Jag och Sofy insåg snabbt att våra ryggar inte var gjorda för det. Då kommer Brutale Bruno fram och tar tag om min midja och svänger mig hit och dit. Det var helt surrealistiskt och jag tänkte på mina arbetskollegor som fortfarande sov ruset av sig från gårdagens kvällsaktiviteter. Under loppet av 14 timmar har jag hunnit med så galet mycket olika saker. Jag kom till jobbet 45 minuter före de jag lämnade igår

Det är inte optimalt att köra långpass ena kvällen och snabba intervaller morgonen efter. But I wouldn't miss it for the world!

P.S Vill ni köra lite korta, platta intervaller så kör vi imorgon på Kristinebergs IP klockan 12:00 - be there or be fyrkant.

Tre öar runt

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Thu, 03 Dec 2009 20:57:00 +0000

Jag kommenterade på Miss Agdas blogg att jag skulle överta stafettpinnen och köra vidare vinterlöpningen...

... det närmaste vinter vi kom idag var den hala vägen ner från Zinkensdamms IP mot Tantolunden. Den gatan var för övrigt den halaste i Stockholm - nu vet ni det. Jag tog med mig 7 andra tajtsklädda torsdagsgalningar på en 20 kilometersrunda. En tvåmilare på torsdagskvällen. Vi bestämde oss för att ta Kungsholmen Runt och Söder Runt.

Vi rullade ner på den hala Zinkens Väg och tog oss via Street till Västerbron. Den kändes otroligt kort sa Micke som sprang New York marathon för en månad sedan. Där öppnas loppet på en 3 kilometer lång bro tydligen... Vi vek sedan av mot Fredhällshållet och höll oss till de upplysta gatorna. Jag körde lite sightseeing på hemmaplan och visade Fredhällsbadet, Snoilskyvägen (kul namn), Solstugan, Lindhagens nyöppnade köpcentrum, bygget kring Hornsberg, SATS Stadshagen, utsikten mot vackra Karlbergs Slott vid Kungsholms Strand. Vi vinkade åt min krulliga kökslampa och sprang vidare mot Stadshuset.

Vid Stadshuset vek vi av mot Riddarholmen och tog ett varv på den lilla ön. Kikade på Mälardrottningen och sprang vidare över till Södermalm. Tog vägen mot Slussen och betade av den tråkiga Stadsgårdskajen under prat och stånk. När vi trixat oss ner mot kajen vid Hammarbykanalen tystnade vi något. Det började kännas segt i benen. Efter ytterligare 2 kilometer verkade vi få ny energi. Vi samlade den liksom i gruppen, hjälptes åt att vara pigga.

Väl tillbaka på Zinken hade vi fått ihop 20,23 km på 1timme och 57 minuter. Medelpulsen låg på 151 vilket är lite högt, men det backiga partiet på Kungsholmen kan ju ha gjort sitt till. Inte illa pinkat en torsdagkväll. I omklädningsrummet var jag bara tvungen att berätta för coach Allan om ett inlägg jag skrev för länge sedan om hans försök att beskriva VARFÖR man ska springa till exempel backintervaller. Varför jag springer långpass vet jag redan. Rensa skallen, tanka energi, prata med löparkompisar och bygga mitrokondrier.

Nu ska jag sleva i mig lite spaghetti och köttfärssås. Lite spaghetti och mycket köttfärssås menar jag. För 06:15 imorgon bitti är det jag som står i givakt på Östermalms IP och kör styrka.

Vilken härlig vilovecka jag har!

Jag kan något som inte Löplabbet kan!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Thu, 03 Dec 2009 14:23:00 +0000

tack Zebban - du är en ängel!

Ikväll ska jag leda en av grupperna i IF Linnéa när det vankas långpass. Jag har utlovat ett specifikt tempo och cirka 20 km. Jobbade hemifrån i förmiddags och tänkte vara smart och ladda batteriet på min Garmin.

Utan Garmnin finns ju inte löppasset - det har ju inte ägt rum liksom.

Jag besitter inte härliga Tones fartkänsla (hon kan ställa in sig på 5:20-fart och springa det timme ut och timme in!) utan behöver min Garminvän som håller koll på takt och sträcka (blir jag uppspelt av ett samtalsämne ökar jag takten...)

...okej - ska i alla fall ladda klockan och den dör. DÖR. Testar med jobbdatorn, hemdatorn. Ingen kontakt. Shit. Eftersom Löplabbet ligger i närheten springer jag upp och frågar expediten om hon är duktig på Garmin "Jajamensan!" svarar hon - jag frågar efter snabbkommandot till klockans Reboot...

Exp: "Har du köpt klockan här?"
Mia: "Mjaaa (egentligen på RS - men det säger jag inte) - men det var 2 år sedan."
Exp: " Har du kvar kvittot?"
Mia: " Det tvivlar jag på, jag vill bara ha igång klockan"
Exp: " Hade du haft kvar kvittot hade jag kunnat skicka in den till Garmin"
Mia: "Men en löparpolare lyckades boota om den när det hände förut..."
Exp: "Nej det går inte"

Jag tar således klockan, tackar så mycket för mig (och förstår varför jag alltid handlar på Runners Store) och går ut ur butiken.

Ringer min ultravän Zebban och frågar hur man bootar om klockan. Får på 15 sekunder rätt instruktioner och får igång klockan.

Vilken tur - då blir det långpass i rätt fart ikväll! Välkomna till Zinken, 18.30 ni som känner för att knarka några kilometrar runt Söder och Kungsholmen i 6-minuterstempo!

...och har ni någon gång en död Garmin - ring mig - nu vet jag hur man återupplivar den!

Du var ju bra idag morsan!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Wed, 02 Dec 2009 12:28:00 +0000

Visst! Jag kände mig grymt stark - härligt att vara formtoppad två veckor in i träningsprogramet...

NMT Intensiv med Spyfys. Iskall, stjärnklar morgon med jordens häftigaste månljus. Idag fick vi maxa oss med armhävningstävlingar, intervallöpning med däck och tricepsdips. Vi var 12 stycken som kämpade och slet. Jag grejade armhävningar och tricepsdips bäst - jag är inte snabb uppför med bildäcket dragandes efter mig, men jag är seg. Och uthållig.

Sonen gnällde lite när vi "tävlade" i armhävningar, "längre ner morsan!" Jag försökte.

Jag gör inte armhävningar hela vägen ner till marken där näsan tar emot, men den typen av armhävningar jag kör ger resultat och bränner verkligen på de rätta ställena. Jag har nog ingen vidare teknik när det gäller just det.

Efteråt när jag körde sonen till jobbet sa han "Du var stark idag morsan - alla armhävningar på tå!". Jag blev lite stolt över mig själv och struntade i om de var korrekta eller ej. Den enda som var bättre på slutet var nämligen Superstarka/snabba Anna.

Har du bra armhävningsteknik?

Var rädd om din kropp!

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Tue, 01 Dec 2009 12:08:00 +0000

Den skall transportera dig genom livet!

Idag har jag grym träningsvärk och är stel i hela kroppen, vaknade dessutom med huvudvärk...kan det bero på följande övning på NMT?

Såklart inte - det är fullt normalt att stå upp-och-nervänd och köra armhävningar halv 7 på morgonen. Kroppen fick sig en ordentlig genomkörare genom övningar som: knäböj med Anneli på ryggen med avslutande språngmarsch, lite magövningar, en och annan slänga-folk-ur-ringen övning och det vanliga gå björngång och leka rodeo med polaren på ryggen. Stel var ordet. Stark ska jag bli.

Jag är inte bara rädd om kroppen utan även om knoppen och mitt hjärta. Alltså vilar jag från IF Linnéa ikväll och går med Kattis på föreläsning med Kay Pollak om "Att välja glädje" och "Att växa genom möten". Imorgon bitti står NMT Intensiv på schemat. Yummie.

Summering av första "intensiv-veckan"

noreply@blogger.com (MarathonMia) — Mon, 30 Nov 2009 11:54:00 +0000

Den blev helt okej. Kanske lite ljusröd.

Förra veckan var jag på tjänsteresa i München i 3,5 dagar. Samtidigt drog jag igång mitt program inför nästa säsongs utmaningar:

Mars 2010: Skövde 6-timmar
April 2010: Täby Extreme Challenge/TEC 100 miles
Augusti 2010: Förhoppningsvis GAX TransScania 150 miles

Jag bygger styrka och ska bli snabbare. Samtidigt ska jag få in mängd. Lätt som en plätt för mig som har 29 timmar per dygn.

För tillfället sover jag toppen i 8 timmar och är ständigt på topp. NOT. Har förföljts av mardrömmar och har svårt att somna om. Gamla jobbigheter dyker upp som Gubben-i-lådan och jag parerar så gott det går. Det är inte lätt att leka människa och vara SuperWoman samtidigt ;)

Jag fick i alla fall ihop följande förra veckan:

541 minuter träning (9 timmar) fördelat på:

49,3 km löpning (startar lugnt eftersom november var vilomånad)
2 stycken Nordic Military Training pass
Rehabiliteringsträning och stretch.

Den här veckan ska bli lugnare - eller ja det var så jag tolkade schemat eftersom det var GRÖN vecka. I mailboxen imorse fick jag från coachen "Lägg in lite fartfyllda intervaller denna vecka".

Okej boss- ska ske! Någon som vill hänga med på snabba intervaller på lördag?