Alltså. Jag har inte brutit benet, men jag har tagit en gudomlig morgonjogg i Kingstown, Rhode Island. Har inte det minsta lust att lämna detta och åka hem till vardag. Tänker fejka ett brutet ben eller bara vara trotsig och missa planet. Kolla in vad jag såg under rundan med Kattis och hennes "gamla" Au Pair familjsmorsa (triathlet som tog sightseeing by joggingshoes på allvar).
Fick se Kingstown, hamnen, beachen och hus i höstsol. Livet kan vara så enkelt. Och så vackert. Jag skulle kunna tänka mig 4 månaders morgonjogg här. De har till och med ett halmaraton i februari. I snön. Coolt. Varför komplicera det hela?
6 kommentarer:
Ååh vad du skräms. Trodde först att du brutit benet på riktigt. Tänkte att det måste nästan vara det värsta som kan hända en sådan aktiv kvinna som du.
Men jag förstår att du vill stanna.
Jag gick då på det, då borde resten av Sverige också göra det. Kom tillbaka lagom till våren, så länge du uppdaterar bloggen är jag nöjd.
Så vackert!
Så vackert!
Va rolig man kan vara.....mm härligt med löpning i nya miljöer:)
Jag förstår EXAKT vad du menar! varje gång jag lämnar USA (Särskilt Albuquerque) så leker jag med de där tankarna...
Skicka en kommentar