Jag blev lite förvånad när Elin skuttade ur sängen före 5 imorse och glatt klädde på sig löparkläder. Jag ställde in mig på att det blir en lugn 2,5-3-kilometersrunda i ett mörkt New York. Medan son Alex sov träningsvärken av sig, svidade vi om till löparstassen. Så här såg vi ut när vi startade...
Vi tog oss till för oss kända platser och kramade en och annan brunstig tjur...
Och så här avslutade Elin den 6,3 (sexkåmmatre!) kilometer långa före-frukost-joggen. Det där med pannben kan vara ärftligt!
30 meter utfallssteg - klart jag hakade på. Det blir en finfin start för oss nu när vi ska utsätta benen för shopping på Manhattan idag. Vi får se hur stunsen i benen på Elin är imorgon bitti när jag väcker henne vid 5 och frågar om en runda...
3 kommentarer:
Aha! Än finns det hopp alltså. Att tonårstjejerna mina kan bli löparkompisar. Båda två har medfödd talang och mycket snygga löpsteg (betydligt bättre än mina) men ingen som helst motivation att springa bara för springandets skull. Om det inte finns en boll eller en trampett i andra änden av rushen - då går det däremot bra.
Shoppa loss nu!
Härligt!! Vet inte om det är ärftligt men har man en perfekt förebild omkring sig hemma så kan det ju inte bli annat än bra! Gud vad mysigt ni har!! Jag säger som anneliten: shoppa loss!!! kram!!!
Jag blir avundsjuk :-)
Lycka till idag!
Skicka en kommentar